Kanske vargen är än mer skygg för människor ute i skogen, än när den tagit beslutet att undersöka något nära bebyggelse?
Jag har vandrat många av våra vargrevir, utom i Ockelbotrakten och norra Dalarna, både befintliga och tidigare revir. De förändras över tiden. Tillbringat minst 150 nätter i kåta eller med tarp i vargrevir. Flera gånger har vi haft hund med oss. Spår har jag sett många gånger, en gång har jag hört yl. Men inte en nos eller svanstipp har jag sett. Oerhört skygga i skogen.
Björn har jag sett tre gånger. En gång för nära. Den hade lagt sig i ett snår i väntan på att vi skulle passera och försvinna, som de kan göra. Men vi vek oturligt av och gick mot legan. Upp for björnen, och dundrade iväg. Tog någom minut innan spaghetiknäna kom, satte oss och lugnade ner oss lite. När jag vandrar själv och stöter på allt färskare björnspillning, eller bara känner någon oro, drar jag til med "röda stugor tåga vi förbi", så är det rent på björn framför mig. Björnen är också skygg i skog och fjällnära skog, bara den vet att man är där.
Lodjur har jag sett en gång, inget orosmoment alls med dem.
Det osannolika är att det av våra stora rovdjur som jag sett längst och bäst och varit bara 20-30 meter ifrån var järven Såg en till som satt och väntade in kompisen längre bort. Ingen oro där heller. De var ganska coola, men lubbade snart iväg när de fått klart för sig att vi fanns där. Skygga de med. Det är det rovdjur jag trodde minst på att jag någonsin skulle få se tydligt.
Björnen är det rovdjur som utgör en realistisk potentiell fara för människan själv, men det är under mycket speciella omständigheter. Mest jägare med jakthund som råkar illa ut. Men björnen försvarar sina ungar, kan försvara sitt ide och sin mat.
Vargen hör inte till de av våra rovdjur som utgör en realistisk potentiell fara för människan självt.
Som alltid dock, människor kan bli sinnessjuka, så det kan väl djur också bli. Själv är jag dock betydligt mer orolig för älg än för varg, utan att vara särskilt orolig för älg. Vildsvinet vet jag inte riktigt hur farligt det kan vara. Oskygga kan de dock vara. De är nog farligast för bilförare, som älgen.
Inga vilda djur bör tillåtas domestiseras. Oskygga individer bör skjutas bort., med målet att vi får livskraftiga för människan skygga stammar. Mycket upp till människan hur vilda djur kan riskera att vänja sig vid att människor inte är farliga. Värst är väl med björnen, lättåtkomliga mänskliga sopor, folk som ger ut mat för chansen till bra kort osv.
Raskesven
Jag har vandrat många av våra vargrevir, utom i Ockelbotrakten och norra Dalarna, både befintliga och tidigare revir. De förändras över tiden. Tillbringat minst 150 nätter i kåta eller med tarp i vargrevir. Flera gånger har vi haft hund med oss. Spår har jag sett många gånger, en gång har jag hört yl. Men inte en nos eller svanstipp har jag sett. Oerhört skygga i skogen.
Björn har jag sett tre gånger. En gång för nära. Den hade lagt sig i ett snår i väntan på att vi skulle passera och försvinna, som de kan göra. Men vi vek oturligt av och gick mot legan. Upp for björnen, och dundrade iväg. Tog någom minut innan spaghetiknäna kom, satte oss och lugnade ner oss lite. När jag vandrar själv och stöter på allt färskare björnspillning, eller bara känner någon oro, drar jag til med "röda stugor tåga vi förbi", så är det rent på björn framför mig. Björnen är också skygg i skog och fjällnära skog, bara den vet att man är där.
Lodjur har jag sett en gång, inget orosmoment alls med dem.
Det osannolika är att det av våra stora rovdjur som jag sett längst och bäst och varit bara 20-30 meter ifrån var järven Såg en till som satt och väntade in kompisen längre bort. Ingen oro där heller. De var ganska coola, men lubbade snart iväg när de fått klart för sig att vi fanns där. Skygga de med. Det är det rovdjur jag trodde minst på att jag någonsin skulle få se tydligt.
Björnen är det rovdjur som utgör en realistisk potentiell fara för människan själv, men det är under mycket speciella omständigheter. Mest jägare med jakthund som råkar illa ut. Men björnen försvarar sina ungar, kan försvara sitt ide och sin mat.
Vargen hör inte till de av våra rovdjur som utgör en realistisk potentiell fara för människan självt.
Som alltid dock, människor kan bli sinnessjuka, så det kan väl djur också bli. Själv är jag dock betydligt mer orolig för älg än för varg, utan att vara särskilt orolig för älg. Vildsvinet vet jag inte riktigt hur farligt det kan vara. Oskygga kan de dock vara. De är nog farligast för bilförare, som älgen.
Inga vilda djur bör tillåtas domestiseras. Oskygga individer bör skjutas bort., med målet att vi får livskraftiga för människan skygga stammar. Mycket upp till människan hur vilda djur kan riskera att vänja sig vid att människor inte är farliga. Värst är väl med björnen, lättåtkomliga mänskliga sopor, folk som ger ut mat för chansen till bra kort osv.
Raskesven