öringen; sa:
tigertamjaren; sa:
App, app, app! Du skrev "är en del av naturen och det naturliga?", inte "kommer väl från naturen"! Det är ju som skillnaden mellan ackusativ och dativ i tüskan, har du inte gått i plogget pöjk!
Semantik
Well, utan semantik blir det svårt att kommunicera...
När man pratar om "naturligt" så som vi gör här innebär det ju att man måste kunna tänka sig något som
inte är naturligt. Troligen faller vi tillbaka på idén om att skilja på "natur" och "kultur", där det senare är det av människan skapade. (Samma tankefigur, dvs att människan och det av människan skapade skiljer sig åt, är ju fundamantal även i kristendomen. Liksom för övrigt i lagstiftningen, där vi ju inte kan "mörda" djur.) Per definition blir då det av människan skapade "icke-natur".
Ibland ser man emellertid också en åtskillnad mellan olika människor i antagandet om att så kallade "naturfolk" (i brist på bättre term) skulle vara mer naturliga än mer "civiliserade" eller "kultiverade" folk (återigen i akut brist på bättre termer). Gradskillnaden blir då att kåtor/jurtor/iglooer/whatever är mer naturliga än silikoninlägg i bröst, eller att pilbågar och fällor är mindre civiliserade än gevär. Skiljelinjen mellan "natur" och "kultur" blir nu lite mindre klar.
Men i och med att "natur" och "kultur" (oavsett var skiljelinjen dras) separeras så blir kontentan att det som är skapat av (den "civiliserade") människan per definition inte är "natur".
För att fortsätta (med risk att dra ut resonemanget lite för långt) så förknippas troligen kultur med en eller annan form av progressionstanke -- kulturen utvecklas, civilisationer går framåt, etc. Naturen däremot utvecklas inte, den befinner sig i jämvikt. (Dvs även om renarna massdör i en dal på grund av att de inte kommer på idén om att beta i en annan så reder det ut sig i längden.) När "kulturen" då ställs mot "naturen" hotas jämvikten -- det "naturliga" förstörs av kulturen.
Jag tror att Öringens poäng måste ses i relation till detta. Om man tar bort åtskillnaden mellan natur och kultur och ser människan och hennes aktiviteter som ett naturligt inslag innebär det att den dynamiska jämvikten fortfarande gäller -- den kommer att återställas på sikt -- men jämviktspunkten kommer att bli en annan, dvs vissa arter dör ut (pandor?) och andra arter får ökat utrymme (kackerlackor?). På precis samma sätt som det alltid varit (mammutar, dinosaurier, etc). I relation till ett sådant synsätt så blir aktiviteter som syftar till att "bevara" naturen en illusion, ett naivt sätt att bevara en bild av ett Hiawathamässigt tillstånd som inte existerar eller någonsin kommer existera.
(OBS att jag drar ut resonemanget till sin spets här, jag vill inte tillskriva Öringen eller någon annan denna åsikt. Kanske också bäst att poängtera att även jag är naturromantiskt naiv i detta avseende...)