Jag har några funderingar som jag gärna skulle vilja ha svar på från någon som tycker att spåravgifter är av ondo..
- Hur ska en liten kommun i glesbygden kunna finansiera längdspår av större omfattning när de inte har råd med själva kärnverksamheten och måste säga upp lärare, lägga ner skolor, försämra lokaltrafik etc? Det är precis det som sker i många norrlandskommuner.
Det som diskuteras är ju inte att ALLA spår ska kunna avgiftsbeläggas utan anläggningar där man gjort större investeringar med infrastruktur m.m. Sådana finns ju faktiskt inte så många av som det ser ut i dag.
- I hur stor grad försämras din frihet om vissa spår avgiftsbeläggs? Nja, möjligen något om du inte vill betala de förhållandevis låga avgifter som det handlar om. En avgiftsbeläggning skulle dock kunna medföra att antal bra och underhållna spår ökar och det skulle kunna innebära ökade möjligheter till att skapa turistnäringar i mindre glesbygdskommuner. Eftersom många av kritikerna inte anser sig behöva den höga spårkvaliteten så finns ju även möjligheterna att spåra själv eller använda sämre gratisspår kvar.
Det är möjligen därför jag även kan ana en skevhet i denna diskussionen då många som försvarar spåravgifter, inklusive undertecknad, härstammar eller är bosatta i norrländsk glesbygd. Det känns ibland som om det förväntas finnas spår färdigpreparerade och klara åt turisterna när de kommer. Sanningen är ju att spåren på väldigt många håll håller ganska låg standard och det är klart; när kommuner inte har råd att driva skolor, varför ska de då hålla med skidspår i den höga klass som diskuterats? Den typ av spår som diskuteras finns ju som sagt inte heller på så många håll och så kommer säkert att förbli om de inte kan finansieras.
- Min erfarenhet av 35 år på olika alpina anläggningar säger mig att anläggningarna i princip ALLTID drivits bättre i privat regi än i kommunal regi. Jag minns själv hur eftersatta backarna- och underhållet var i Bodens närbackar under 70- och 80-talet. Nu drivs den ena privat och man satsar mycket på en välfungerande anläggning med bra preparering, god service, rena lokaler etc.
Som tidigare åkare i Storklintens alpina minns jag att vi några dagar och kvällar per år fick ställa upp ideellt i den mindre av närbackarna, Pagla som drevs kommunalt. En kväll minns jag att den ordinarie kommungubben som skötte liften satt och fyllnade till i liftstugan medan jag som var 16-17 fick stå ute och sköta liften hela tiden. På den nivån var det.
- I samband med detta funderar jag även på om samma "frihets- och skattefinansieringsperspektiv" även ska gälla just alpina anläggningar och golfanläggningar. Rent principiellt ser jag ingen jätteskillnad mellan t ex en golfbana och en längdskidanläggning med högre grad av infrastruktur. Ska även green-fees och alpina skipass vara gratis?
- En annan dimension av det hela berör just möjligheterna till att skapa turistnäringar i glesbygd. Det finns otaliga exempel på att incitamenten för naturvård, bevarande etc ökar hos lokalbefolkning om det finns möjlighet att tjäna pengar på en näring. Ta fisket som exempel; iom att man kan tjäna pengar på t ex laxfiske i torneälven så ökar incitamentet att förbjuda nätfiske, ryckfiske och andra avarter och att bevara laxstammar.
- Argumentet att det bara är dåliga skidåkare som "behöver" bra spår är ju nästan bäst av alla. Det är som att säga till Anja och co att de får lov att trampa sina träningsbackar själva eller att Sörenstam minsann kan harva omkring med golfklubborna på vilken gräsplätt som helst. Förstår inte folk att det finns olika behov och olika intressen. En del vill faktiskt kunna susa omkring på tävlingsprylar i spår som håller högsta klass. För andra duger det att hasa omkring med en fjällrävenanorak och njuta av tystnaden. Alla inriktningar borde kunna få plats.
Att det ändå finns så många motståndare mot avgifter på utsidan och bland längdåkare (jag har aldrig hört någon alpinåkare tycka att skattebetalarna ska betala åt dem) är dock inte konstigt. De mest rabiata personer jag träffat i fjällen har nästan alltid varit turåkare som förväntats komma till ett serverat bord av tysthet där inget ska få inskränka på just deras frihet. Skotrar hytter de nävar åt, alpin- och längdåkare med tävlingsgrejer fnyser de åt, helikoptrar ska vi inte tala om och jag tycker det är ytterst tröttsamt med såna personer som försöker upprätta tolkningsföreträde och agera smakdomare på hur man ska bete sig och uppträda i fjällvärlden.
Jag skulle vilja se underlagen och beräkningarna som gör att halva sveriges glesbyggd kommer blomstra så fort man börjar kräva betalning av sina skidåkare.
Jag tror det blir oerhört svårt att räkna hem det där, ska allting plötsligt finansieras av privata medel är det ytterst få platser som har ett underlag där det kommer att bära sig. Pistmaskin (-er) skotrar, drivmedel, anläggningsarbeten, personal (avlönad även sommartid) administration osv vi pratar om mångmiljonbelopp, utslaget på några vintermånader & hundratal åkare.
Ska vi andra vara med och delfinansiera erat upplägg via skattesedelen och sedan inte få vara med eller hur tänker ni er det?
Eller är det en avgift i storleksordningen den som landets exclusivare golbanor ligger på, som vi har att se fram emot? Undrar om alla har klart för sig att det förmodligen är 1000-lappar per person vi pratar om för att dra runt dom här anläggningarna?
Att tursiter (stadsbor) kommer med förväntningar att det ska vara servat och klart, finnas spår i världsklass tror jag saknar grund i verkligheten. Ni skriver ju själva att det är en så stor brist på bra spår, då borde den avancerade åkaren sjävklart sätta stort värde på de få gånger han eller hon lyckas hitta dom. Den genomsnittliga motionären, som kommer söder ifrån har knappast kraven ni pratar om, dom är uppväxta med eget uppkörda spår på golbanor och isar etc.
Jag har själv bott i en väldigt gles-bygd och jag vet att det där finns fullt med eldsjälar och engagerade människor som gärna vill ansluta sig och hjälpa till med sådant här gratis. Inte för att bli utnyttjade utan för att det är förbannat kul och värmer jkligt gott i hjärtat. Fanns det någon skidklubb i min närhet som hade behov av extra kraft skulle jag själv med lätthet kunna skänka åtskilliga arbetstimmar. Flera av dom skulle få tillbringas i sadeln på snöskotrar och annat roligt.
Som jag var inne på minns jag också 70 & 80 talet, jag drog dock en annan erfarenhet, då kunde ALLA vara med och åka slalom, spela hockey etc.
Samhället har utvecklats sedan dess, dom flesta har hakat på det nya klimatet, där det anses helt naturligt att betala 20.000 om året bara för klubbor åt den 12åriga hockykillen eller 30.000 för rid-tjejen.
Men det finns en del människor i det här landet som frivilligt valt att stanna kvar i "låglöneyrken" (vilket är en j*vla tur för oss andra) och inte ägnar halva fritiden åt att möblera om bland sina aktier och pensionsförsäkringar för dom, för en frånskilld mor med tre barn, en förtidspensionär som tidigt i arbetslivet skadade sig, ålderspensionärer med låg pension eller någon ungdom ur "den förlorade generationen" dvs dom som varken kommer in på bostads el arbetsmarknanden är 80:- per gång eller 700:- betydligt mer än den piss i nilen det tycks vara för skribenterna här inne. Här pratar vi inte om några tusen förtappade själar, det är väl snudd på en tredjedel av befolkningen som ingår i någon av nämnda grupper.
I vår familj har vi stuga i en av de större turistorterna, där har det gått att följa utveckligen från begynnelsen där det var glädje soms stog i centrum till det reservat av prylhysteri det blivit idag. Är man mitt i det har 65.000 i månadslön och inte så reflekterande tänker man säkert inte på det, men att ramla in där med begagnade 80talspjäxor, syrrans ärvda täckbyxor en reklam toppluva är ju ungefär som att ge sig själv rollen i en lasse åberg film. det ska fram prylar och kläder för minst 5000:- för att smälta in. för många ungdomar finns en gräns här, för er är den osynlig för dom är den en oigenomtränglig barriär.
Dock har det alltid kännt skönt att längdspåren varit en fredad zon, dels kör dom mest gapiga johan stael von hollstein typerna oftast sina hummrar till slalombacken sen har det varit gratis att åka längd. har någon av ungarna tagit med sig någon kompis som man vet kommer från förhållanden där det är lite mer ansträngt har vi åkt lite mer längd den veckan.
700:- kanske inte är så mycket men jag vet direkt konkreta fall där det står och väger så mycket att den extra utgiften är fullt tillräcklig för att sätta P för semesterplanerna. Dom så kallade klyftrona verkar ha skenat i väg så snabbt och stort att vanligt folk numera inte ens tycks ha koll hur dom som lever på marginalen har det.
Och avslutningsvis varför detta maniska behov av att dela upp och stänga ute folk. Om ni nu ser som första och bästa alternativ att börja veva med plånboken, varför då inte organisera er och göra det som det är redan i dag, det är väl inget som hindrar den typen av insatser. Eller måste man bygga staket och göra uppdeleningen i vi och dom för att betalningsviljan ska få fullt genomslag.
"Jag betalar inte 30:- /gång frivilligt när alla får vara med, men bygger man ett staket, ramar in det här (vilket fördryrar allt) och ger mig särställning och möjlighet att se andra som pulsar runt i ospårat upp till midjan då betalar jag mer än gärna 60:-/gång". trevligt samhälle!
Och varför denna fastlåsning på det personliga planet är vi så inmotade i follorna att andra finansieringslösningar inte ens längre kan fungera som tankeexpriment? Det finns ju mängder med sätt att dra in pengar till en skidspår, ett trevligt projekt som förenar människorna i bygden kan det bli också.
