dave1; sa:
Personligen tycker jag inte inlägget är särskilt upprörande fast det dock beskriver en utveckling jag ej skulle tycka vara önskvärd. I grunden är väl någon form av nationalparksavgift inget konstigt i sig och som fiskare är man ju van med att köpa en massa fiskekort. Personligen hoppas jag dock att avgifter ej kommer att tas ut för våra nationalparker, men med en ökad turism och ett därmed ökat tryck på naturen är det (tyvärr) hypotetiskt möjligt att vissa begränsningar måste göras i framtiden i vissa områden. Detta påminns man av varje gång man passerar skräp som så kallade friluftsmänniskor lämnat efter sig i Sarek, Kebneområdet, Sandåslandet eller för den delen Kullaberg eller Stenshuvud.
/David
Man kanske ska skilja på två frågor. Den ena är det du kallar
trycket på naturen, slitage, nedskräpning, störningar av djurlivet.
Den andra är kostnaderna. Vem ska bära dem? Kan man motivera
skattefinanisering (statlig eller kommunal) av en verksamhet
förbehållen rätt få, därtill till allra största delen från andra
län eller kommuner? Till skillnad från annan, bekvämare, turism,
tillför fjällvandring med fri bivack inget till den lokala ekonomin.
Till skillnad från ex.vis Alperna finns knappast den dagsturism
som troligen delvis subventionerar det riktiga vandrandet.
En seriös diskussion av det senare kräver förstås en kalkyl,
t ex vad kostar underhåll av broar, stigar och stugor
idag och vem står för kostnaden? Inom parentes
undrar jag förstås vad fjällräddningen har med saken att göra;
är inte den som vållar pådrag personligen ekonomiskt ansvarig,
såsom fallet är i Alperna?
Naturligtvis är jag emot
avgifter o.d., mest för att de är ett intrång i friheten att lägga
upp sin vandring efter önskemål. och kynne. Det är
också ett av skälen att jag ALDRIG känt mig lockad av
Klippiga Bergen i Kanada.
Jag har gått Europas kanske
mest reglerade led, Korsikas GR20, som visserligen inte
tar avgifter, men där all fri bivack är förbjuden. Stugor
och därtill hörande tältplatser drivs av parkmyndigheten,
praktiskt taget ingen bär, på en så teknisk led,
proviant för alla 14-15 etapperna
utan är beroende av proviantförsäljning, servering på
ett fåtal ställen, samt ett par restauranger. Det löser en
del av de miljömässiga och
ekonomiska problemen, onekligen
Det är nu också en storslagen led,
men efter den bara LÄNGTADE jag efter lite improvisation
och frihet och gjorde direkt efter en tur i Sydalperna,
mest med tält. Det finns begränsningar, men de är väl definierade.
Om vi nu BARA håller oss till trycket på naturen så måste
den rimliga lösningen vara att minska tillgängligheten.
Man kan stänga Kebnekajse fjällstation och slopa
all proviantförsäljning utmed Kungsleden, t ex.
Man kanske kan lära något av
Nordnorge, där den omtalade nedskräpningen
är ett totalt okänt fenomen. Kanske finansieringsmodellen
där borde studeras. Man kan samtidigt
jämföra med det mer tillrättalagda Sydnorge där
den här diskussionen heller aldrig uppstått trots
mycket stark tillströmning av vandrare till vissa
områden. Eller, kanske, tack vare?
il C.