Anser jägare/fiskare att vandring är meningslös hobby?

[68678]

Girighet... tyvärr!

Det där förstod inte jag? Du får gärna utveckla ditt inlägg. En del skribenter i denna tråd har ju en del intressanta funderingar och teorier om att TS frågeställning kan handla om människors sociokulturella och/eller socioekonomiska bakgrund. Kan du sätta in ditt inlägg och dina funderingar i detta sammanhang?

 

[nermander]

Min svåger har i alla fall erkänt att han ibland hänger på sig bössan för att få komma ut i skogen lite

Men jag tror liknande fenomen finns på andra områden, ta semesterresor t.ex. Jag är rätt övertygad om att i vissa kretsar så anses det meningslöst att åka utomlands om man inte åker på en massa utflykter och ser en massa sevärdheter. Att ligga vid hotelpoolen eller på stranden en vecka ses alltså som helt bortkastad tid.

Eller bilåkande. Vissa anser att bilen använder man för att transportera sig och saker. Att "cruisa" eller "ta en sväng med bilen" anses vara helt förkastligt.

 

[LightDan]

Jag tror det är väldigt enkelt att generalisera och ha en jargong, i ett jägarlag finns det säkert någon som helt på allvar menar att ge sig ut utan bössa är helt meningslöst, andra som inte bryr sig så mycket om något blir fällt, men som är med i jargongen.

Det enda man kommer fram till med denna typen av frågeställningar är väl att folk tänker olika.

 

[Morgan]

Ja då får väl jag komma med "Den andra sidan" nog har jag vart ute mycket i skogen och
bara gått.
Finns ju inget bättre en blåsig dag, att just ta en tur i skogen.
Likaså vet jag en hel del av dem som bor kvar där jag kommer ifrån, är just ute
och går i skogen för att njuta av luften och för att röra på sig.

 

[brigas]

Utan att ha något belägg vill jag mena att:
Det handlar om kulturellt kapital.

Arbetare åker skoter på vintern och fiskar i fjällen på sommaren.
Akademiker går på tur på vintern och fjällvandrar på sommaren.

Stämmer rätt väl;så är det i stora drag,men undantag finns ju.

 

[stenblock]

Utan att ha något belägg vill jag mena att:
Det handlar om kulturellt kapital.

Arbetare åker skoter på vintern och fiskar i fjällen på sommaren.
Akademiker går på tur på vintern och fjällvandrar på sommaren.

Ja, det kanske kan vara nåt sånt tänker jag mig. En "klass"-fråga.

Den eventuella misstänksamhet och ovilja man isf kan ana kanske mer handlar om två grupper av människor som inte känner varandra så bra. Typ att den ena gruppen tycker den andra är lite fjolliga, /burdusa eller whatever.

Hursomhelst tycker jag det är synd om det är så. Jag vill inte behöva nån anledning att vara i skogen.
Och det är klart att man ska skita i andras åsikter. Men det är lite ledsamt.

 

[Pathag]

Det här är ju en intressant diskussion med många dimensioner. I norrbotten är på många håll skotern ganska given även om det naturligtvis finns de som endast åker skidor också. En förklaring kan nog förutom det kulturella vara att det med skoter blir möjligt att ta sig till platser som det annars skulle ta både lång tid och en stor ansträngning att nå. Både i fjällen och skärgården. Jag kan förstå om TS har stött på uppfattningen att "bara" vandra skulle vara meningslöst även om jag inte tror att det är en jätteutbredd uppfattning. På samma sätt som det finns vandrare som inte kan förstå jakt eller fiske, eller ens varför hunden för många är ett givet sällskap i friluftssammanhang. Själv jagar jag under jakttid, att ha med bössan när jag skidar och kolla efter spår eller betade tallar tillför en dimension. För mig. Sen är själva skjutandet inte alltid så superfrekvent. Tjusningen med toppfågeljakten (som för mig är den jaktform jag uppskattar mest) är just att få skida ett par mil genom skog och över myrar. Och att högst eventuellt få se en fågel att smyga på gör det lite spännande. Men jag lägger knappast bort skidorna när jaktsäsongen är över. Tvärtom är jag ute minst lika mycket då men fokuserar kanske aningens mer på att hitta soliga platser att fika på.

Men jag är också så lyckligt lottad att jag har skogen inpå knuten och då blir själva friluftslivet nånting ganska integrerat. Att laga middag ute eller bara gå med hunden gör jag hela tiden. Kan förstå att det för andra som kanske bor i storstäder eller av andra anledningar inte kommer ut lika mycket blir mer laddat och kanske viktigare att friluftslivet blir mer "rätt" (fiska/inte fiska etc).

Klassdimensionen tror jag att det ligger en del i även om det nog är rätt komplext.. Att gå på tur (med eller utan skidor) är väl kanske bland akademiker ansett som lite finare än att bränna iväg med skotern? Sen finns det väl också uppdelning mellan t ex ripjakt/älgjakt, flugfiske/haspelfiske osv.

 

[thureb]

Att olika

grupper har olika favoritaktiviteter är tror jag, dels en vanesak dels en åldersfråga. T ex så vill många ungdomar ha lite mera aktion än vandring eller turskidåkning. Äldre personer ändrar sig ofta från att tidigare velat göra mera äventyrliga turer till att mera softa.

Både i Norrland och söderut finns både skoterkramare och skoterratare.

Det här är inte konstigare än att vissa gillar opera andra hårdrock.

Var och än må bli lycklig med sina preferenser.

Brukar mera möta nyfikenhet på vad jag utövar och positiva tongångar än skepsis när jag möter folk ute i naturen.

Men när jag möter ett skotergäng långt inne i ett skoterförbudsområde under en majtur på skidor då lackar jag ur...

Thure

 

[Picea]

Men jag tror liknande fenomen finns på andra områden, ta semesterresor t.ex. Jag är rätt övertygad om att i vissa kretsar så anses det meningslöst att åka utomlands om man inte åker på en massa utflykter och ser en massa sevärdheter. Att ligga vid hotelpoolen eller på stranden en vecka ses alltså som helt bortkastad tid.

Håller med här, tror att det är samma fenomen som att vissa föraktar dem som åker på solsemester/charterresa/all inclusive/lyxhotell, och ser dem som litet "sämre" turister än de själva är som bokar sunkiga hotell själv på plats och skyr stränderna. De som kallar sig "backpackers" anser ju sig själva ibland vara litet förmer än "vanliga turister". OK, jag erkänner: Been there, done that, det var nästan ett nederlag att åka på charterresa första gången jag gjorde det, men det var jättetrevligt. Och billigt...

Det är väl för övrigt många som varken frilufsar, jagar eller fiskar som ser ner på vandring, som inte kan fatta hur en människa frivilligt kan vara utan vattentoa i en vecka etc.

Fiskar gör jag ibland om jag åker till ställen där man kan fiska, det höjer känslan, visst, men i t.ex. Sarek är det liksom onödigt att ta med fiskegrejerna och där är känslan hög nog ändå.

 

[Picea]

grupper har olika favoritaktiviteter är tror jag, dels en vanesak dels en åldersfråga. T ex så vill många ungdomar ha lite mera aktion än vandring eller turskidåkning. Äldre personer ändrar sig ofta från att tidigare velat göra mera äventyrliga turer till att mera softa.

Ja, det håller jag också med om, senaste fjällresan rände 18-åriga dottern omkring i backarna medan jag, maken och småbarnen gick på tur. Åka i preparerade pister är väl i och för sig inte det mest äventyrliga man kan göra, men det går ju fortare än den långsamma lunken på lederna och det är väl det hon vill åt, dottern min.

 

[Karolina P]

En kille jag kände i skolan hade väldigt lustigt åt någon som skulle till fjällen på sommaren och vandra utan att fiska.

Men jag tror liknande fenomen finns på andra områden, ta semesterresor t.ex. Jag är rätt övertygad om att i vissa kretsar så anses det meningslöst att åka utomlands om man inte åker på en massa utflykter och ser en massa sevärdheter. Att ligga vid hotelpoolen eller på stranden en vecka ses alltså som helt bortkastad tid.

Eller bilåkande. Vissa anser att bilen använder man för att transportera sig och saker. Att "cruisa" eller "ta en sväng med bilen" anses vara helt förkastligt.

Först tänkte jag "vilken puckad kille, klart man kan vandra i fjällen utan att fiska/jaga!" Det finns ju så mycket att titta på, tänka på, uppleva både utåt och inåt. Att få känna vandringens rytm i kroppen är meditativt (när myggen låter en få vara i fred )...

Sen läste jag vidare och kom på att jag är precis lika puckad. Tycker att om man nu reser iväg på semster till främmande land så ska man ju uppleva det! Ligga och vila kan man göra i soffan. Och att bara ta bilen och åka en sväng?! Klart slöseri med tid, enligt mig. Men varför kan jag inte slappna av i bilen eller vid poolen? Det borde ju vara att ladda batterierna det med. Hmm...

Klassfråga/uppväxtfråga... Uppvuxen i Sörmland med sjö, hav och skog nära så känner jag mig hyfsat van vid den naturen. Fjällen däremot besökte jag först som tonåring - och blev biten direkt. För mig räcker det att bara vara där, behöver inte "fylla ut" med jakt eller fiske. Det är fortfarande stimulerande och utmanande att vandra kring och då och då ta sig upp på en topp. Om jag skulle bo med fjäll kring hörnet kanske det skulle förändras, precis som jag gärna har ett mål med vistelse i skog och vid sjö.

 

[seobserver]

Det klassiska oreflekterade vi-dom andra.

Tänk efter, vi är lite olika, det är en del av kryddan.
go tur