Det är utan tvekan fastslaget tidigare i diskussionen att allemansrätten är en sedvänja med uråldrigt ursprung, så den biten behöver vi inte tugga mer på.Men nu är ju inte allemansrätten någon gammal sedvänja, utan ett relativt modern påfund, som snarast bör underordnas markäganderätten. Den senare tillhör ju de mänskliga rättigheterna.
/Niklas
Det verkar som om alla här utom just du har fattat det.
Och äganderätten har ju sina begränsningar överallt. Bara för att du äger en bil så får du inte göra vad du vill med den. Ett hus är även det underkastat ett omfattande regelverk, precis som inkomster, lacknafta, vapen och vindkraftverk. För att ta några exempel. Äganderätten är aldrig exklusiv. Vad du än äger så finns lagstiftning som påverkar vad du kan och får göra med det, på ett sätt så att allmänintresset tillvaratas på bästa sätt.
Att allemansrätten är en sedvänja och att den inte intar någon särställning i äganderättsfrågan är alltså färdigdiskuterat. Vill du fortsätta hävda din ståndpunkt får du förnya din argumentation om du vill undvika att framstå som löjlig.