Allemansrätten

Förstår du vilken Pandoras ask du öppnar med detta exempel? Du är en modig man :)

Pandoras ask eller ej, så är det en viktig sak att ha i minnet att friluftsfolk, som vanligtvis inte betalar ett endaste öre till markägaren i ersättning eller ens brukar fråga om lov innan de beträder marken, kan orsaka markägaren stora merkostnader och uteblivna intäkter.
/Niklas
 
Att vara markägare och sedan ogilla gällande lagstiftning är väl ungefär som att köpa en villa utanför en flygplats, och sedan börja protestera över bullret från flygplatsen...

Med tanke på att antalet inskränkningar i äganderätten tenderar till att öka med tiden, så är det snarare som om flygplatsen successivt byggs ut runt villan och att delar av ledningsnätet promt ska gå genom villatomten.

Sen kan man ju förstås ha åsikter som avviker från gällande lagstiftning, och det är förstås OK, så länge man inte agerar utifrån sina åsikter istället för utifrån gällande lagar.
I det läget är det dock bra för oss andra att inse att det finns en lobby som har en agenda att inte bara skydda sig mot lagöverträdelser, utan att ändra på lagarna så att sådant som idag är lagligt i framtiden blir olagligt

Det är väl sunt om de idag lagligt tillåtna avvarterna med allemansrätten förbjuds, så som kommersiell bärplockning, hikingföretag etc.
/Niklas
 
Kommersiell bärplockning i formen av att privatpersoner, lokalbefolkning, plockar mer än husbehov och säljer till uppköpare, är väl OK, och har förekommit i många decennier i alla fall. Men ungefär där kan jag hålla med om att gränsen går. Oavsett hur nu domstolarna agerar, tror jag också att det går att läsa lagen som att de tämligen omfattande arrangemang med tillresta låglönearbetare i skogarna inte är tillåtna.

Troligen är det så att man kan påvisa skador på skogen, nedskräpning, avtalsbrott, ekonomiska brott mm i de sammanhangen, och dessa är ju också angeläget att göra nåt åt. Tyvärr är det väl samma sak där, att även om lagarna finns, så händer inte alltid nåt.

Nu beror det väl på var man har sina marker, men jag har svårt att förstå din upprördhet när det gäller hur markägarens rättigheter skulle ha inskränkts i situationer som har med allemansrätten att göra.
VI hade förresten forsrännare som åkte utför älven över våra skiften, och jag tänkte aldrig på att det var nåt negativt. Nu har det upphört p ga bristande lönsamhet antar jag.
Jag retar mig mer på nedskräpningen från fiskare längs älven, men jag är själv fiskare och har aldrig funderat över om skräpet ligger på våra skiften eller andras, det är skräpet i skogen överhuvudtaget som stör mig. Nedskräpning är förstås olagligt men svårt att beivra. Dock kan jag ju ändå ha känslan av att det mest är locals, och t o m markägare som skräpar ned värst. Långväga fisketrurister verkar vara mer fascinerade av naturupplevelsen och agerar som regel föredömligt.
 
Jag skulle vilja säga att anmodan om efterlevnad av allemansrätten skrevs in så sent som 1994 i RF. Det är alltså inte fråga om en i lag stadgad, sedan urminnes tider, rättighet. I min mening handlar det mer om en kutym rörande något som tidigare var en självklarhet men på senare tid blivit ett reellt problem.

Detta var själva anledningen till att det skrev in om man läser mellan raderna. Hade inte ett genuint missnöje med efterlevnaden av, och möjligheterna att upprätthålla de rättigheter och skyldigheter som seden gjorde gällande funnits, så hade inte behovet att skriva in denna slagdänga heller infunnit sig. [Pris för trådens längsta mening kan skickas hem till min bostad.]

Då jag bara kan tala för mig själv som markägare och skogsluffare så vill jag påstå, å det bestämdaste, att problemet inte ligger i de rättigheter allmänheten har. Problemet är bristen på reell möjlighet till beivran av överträdelse, möjlighet till ersättning och lagstiftningen i sig är en av grundbultarna i problemet.

Om det istället varit fråga om en riktigt formulerad rättighetsbeskrivning, följd av en konkret beskrivning av rättigheterna hade domstolsprövningarna blivit långt fler. Problemet med bevisbörda och ersättningsgrad hade fortfarande lagt en black om foten på markägarens upprättelse trots detta.

Även om rovplocking av bär (Som det skämtsamt omnämns här i socknen.) vore uttryckligt förbjudet i lag, skulle bevisbördan fortfarande ligga på markägaren, och ersättningen skulle inte så i proportion till risken vid en rättslig prövning. Särskilt inte då man förmodligen skulle stå mot ett företag med långt mer att vinna på ett friande.

Nej, jag tycker man bör revidera allemansrätten och slänga in en påminnelse om proportionalitetsprincipen. Omaket för mig som markägare måste vara proportionerligt mot nyttan allemansrätten medför.

Jag har läst ett par argumentationsfel i den här tråden som närmar sig statistisk skalning. Det är väldigt få som överträder, därför ska vi inte införa mer regler då detta drabbar de övriga som sköter sig.

Den som drabbas är markägaren. Annars hade vi upplevt en horisontimplosion i den här diskussionen för länge sedan. Min åsikt är att proportionalitet och sunt förnuft ska in i lagboken och inte lämnas att missbrukas genom tolkning av en obskyr portalparagraf.

Det är svårt nog som det är att bevisa, få rätt och ersättning vid överträdelser i markägarrätten utan att behöva stöta på ett svart juridiskt hål som bara prövats en handfull gånger sen det skrevs in.
 
Det kommer alltid att vara ett hopplöst rättsläge om man hittar spår av att NÅGON har sågat ned en björk på ens marker, eller tippat en släpkärra med gamla vitvaror och allsköns bohag på någons skogsväg, eller när någon blivit av med sin cykel, eller när man upptäcker att man haft inbrott i uthuset och motorsågen försvunnit nån gång under hösten...

Jag kan erkänna att jag tycker att det vore rimligt att kommunen placerar ut krypskyttar vid kända dumpningsplatser som skjuter illegala skrotdumpare i hälen när de begår sina brott, men...

Det tillhör det rättssytem vi har, och kommer att ha, att det är upp till den drabbade att styrka vad som hänt i dessa fall. Vid allmänt åtal får man kanske hjälp, men då är det ju bara så att det är en annan person som har samma utrednings- och bevisbörda.
 
Fördelen med lagstiftning i ett land som vårt är att vi kan förändra den. Lagstiftningens roll är ju som bekant inte bara strikt juridisk utan den används även för att 'sända signaler' om vad som är rätt och fel.

För den förkrossande majoriteten av friluftsnjutare skulle ett förtydligande av allemansrätten inte ens märkas av. För de fall där man faktiskt har bevisning och lösker man tagen på löpt fot så att säga, skulle det enbart vara till gagn vid prövning.

Jag har svårt att se det som något annat än ett förtydligande av lagstiftningen som den är. Man hänvisar vid trafikförseelser till trafikförordningen, men den kan knappast få anses vara 'luddig' eller oklar. Varför skall man ha det så när det gäller hänvisning till inskränkningar i en markägares rättigheter?

Det får väl ändå anses vara en hel del emotionella argument på bägge sidor skranket, desto större anledning att klargöra rättsläget kan jag tycka. Osäkerhet föder ilska, och vi vet alla vad Yoda sade om det!
 
Det tillhör det rättssytem vi har, och kommer att ha, att det är upp till den drabbade att styrka vad som hänt i dessa fall. Vid allmänt åtal får man kanske hjälp, men då är det ju bara så att det är en annan person som har samma utrednings- och bevisbörda.
Ett problem för markägarna är att de bara kan agera i efterhand, när skadan är ett faktum.

En, möjligen dålig, analogi är att man kan neka en berusad tillträden till sitt hem för att man fruktar att han kommer att bli stökig och bära sig illa åt. Om markägaren kunde hindra vissa aktiviteter på sina marker så skulle problemet aldrig uppstå för honom och ingen bevisbörda skulle finnas (eller att han bara skulle behöva bevisa att de brutit mot hans förbud). Nu har de inte den möjligheten, oavsett hur välgrundade misstankar om resultatet i form av markskador, nedhuggen skog och nedskräpning de har.

Jag menar inte att jag tycker att de bör ha den rätten (har ingen bestämd åsikt).
 
Senast ändrad:
Tänkte börja klättar utomhus

och undrar då, hur illa är det att borsta bort mossa och bös från stenar och klippväggar om man vill klättra där? Inte sopa hela väggen kliniskt ren men iallafall de grepp man vill använda? Antar att mossa räknas som växtlighet och därmed inte får orsakas någon skada men då jag är uppväxt i villa så har jag alltid ansett mossa som ogräs...

Och hur blir det i så fall om jag klättrar på samma ställe tills mossan slits bort av användandet, likt växtligheten på en stig.. bryter man mot allemansrätten om man genar genom skogen på samma ställe varje dag så att det där bildas en stig/ klättrar en led tills den blir ren?

MVH Erik
 
Ett problem för markägarna är att de bara kan agera i efterhand, när skadan är ett faktum.

En, möjligen dålig, analogi är att man kan neka en berusad tillträden till sitt hem för att man fruktar att han kommer att bli stökig och bära sig illa åt. .

Det är väl snarare regel än undantag att man bara kan beivra brott i efterhand?

Sitt hem, liksom marken närmast hemmet, är ju fredad, vilket i viss mån är just en specifikation av vad man får rå över så oinskränkt att man godtyckligt kan neka folk att komma in.
Kan ju framstå som självklart, men jag tror man fick läsa på historialektionerna om en del av ursprunget till detta.

Självklart kan vi ändra vårt rättssystem, herregud - det kommer ju så många nya lagar och ändringar på ett år så det är omöjligt att hålla sig uppdaterad. Men jag tror och hoppas det kommer att dröja tills vi börjar tillämpa omvänd bevisföring mer allmänt.
 
Vänd på kuttingen

Jag har förmånen att ha ett litet torp på lagom avstånd från min hemstad. Det ligger fritt med åkrar och skog omkring, ett trrevligt läge mao. Man kan ströva på närlggande marker och plocka svamp och bär, trevligt.

Dvs kunde, nu har markägaren under och efter tjällossningen, med tunga maskiner, avverkat, dikat och markberett. Det ser ut som fan, med djupa hjulspår efter maskinerna och återkommande gropar efter markberedningen. Det går inte att till fots vettigt ta sig fram överhuvud taget. Förmodligen är allt utfört enligt skogsvårdsstyrelsens anvisningar. (?)

Om man betänker att marken hittills i princip legat orörd i 10 000 år är det att våldföra sig på den, det skulle förbjudas, det inskränker dessutom på allemansrätten...

Take noting but pictures and leave noting but footprints, säger de på Nya Zeeland...

Mvh

Uffe
 
Jag har förmånen att ha ett litet torp på lagom avstånd från min hemstad. Det ligger fritt med åkrar och skog omkring, ett trrevligt läge mao. Man kan ströva på närlggande marker och plocka svamp och bär, trevligt.

Dvs kunde, nu har markägaren under och efter tjällossningen, med tunga maskiner, avverkat, dikat och markberett. Det ser ut som fan, med djupa hjulspår efter maskinerna och återkommande gropar efter markberedningen. Det går inte att till fots vettigt ta sig fram överhuvud taget. Förmodligen är allt utfört enligt skogsvårdsstyrelsens anvisningar. (?)

Tja, det är markägarens skog och vederbörande har givetvis rätt att äntligen få skörda frukten utav kanske 60-120 års målmedvetet skoglig skötsel, s.k. skogsvård. Slutmålet med nästan all skoglig skötsel är ju trots allt slutavverkningen - av den enkla anledningen att här finns de stora pengarna för skogsägaren! Om det är någon tröst för dig, så lär det dröja åtminstone 30-60 år innan skogsägaren åter kan göra några inkomstbringande åtgärder (läs gallring) på just denna markplätt. Alla åtgärder som görs innan dess kostar skogsägaren en massa pengar och/eller svett.

Hur mycket har du egentligen betalt skogsägaren under alla år som du har kunnat ströva fritt på dessa fina skogsmarker? :)

Läs gärna http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=1&t=10445

Om man betänker att marken hittills i princip legat orörd i 10 000 år är det att våldföra sig på den, det skulle förbjudas, det inskränker dessutom på allemansrätten...

Take noting but pictures and leave noting but footprints, säger de på Nya Zeeland...

Mvh

Uffe

Mycket liten del av den svenska skogsmarken (om ens någon bit) är över huvud taget orörd sedan inlandsisen. Det räcker med att gå tillbaka 200-300 år, så var skogens klart viktigaste uppgift inte timmerproduktion utan bete för för kreaturen. Mycket av dagens skogsmark har dessutom varit uppodlat, eller används för framställning utav tjära, potttaska eller till malmhanteringen. Slutligen finns det mängder med spår från äldre tiders markanvändning i skogen. Det gäller bara att lära sig se dem.
/Niklas
 
Hur mycket har du egentligen betalt skogsägaren under alla år som du har kunnat ströva fritt på dessa fina skogsmarker? :)

/Niklas


Tycker du att det vore en lagom nivå på "systemet" att markägare skulle ta betalt för att folk gå över hans mark?
Du har en smiley bakom, men du ställer ju trots allt frågan.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg