Låt säga att vi har bestämt att "skogen är en vara som kan köpas och säljas". Vem har bestämt det? Jo, lagstiftarna - riksdagen.Fast, nu har vi ju i Sverige bestämt att skog skall kunna ägas, alltså har vi bestämt att skogen är en vara som i stort sett vilken annan som helst. Det är ju vad vi måste förhålla oss till.
Jag förstår sålunda skogsägarna som faktiskt köper en vara. Jag förstår även de som (däribland jag) blir alldeles vansinniga över totalavverkningar där inte ens stubbar får vara kvar.
Men att kånkenbärare ska stjäla skogen genom att skrika "skyddsvärd skog" eller "hotad fjäril" - det är fel väg att gå.
Samma riksdag har bestämt att den som köper skog får räkna med vissa inskränkningar i rätten att bruka den om det upptäcks naturvärden, fornlämningar eller om man vill bygga en väg där. Samma riksdag har också bestämt att vi ska ha kvar allemansrätten.
Ditt resonemang bygger på att det första beslutet av lagstiftarna är legitimt medan de andra inte är det. Det verkar vara en genomgående tråd i ditt sätt att resonera; när lagstiftarna gör som du vill så hänvisar du till lagen och när de stiftar lagar mot dina intressen då gäller inte lagarna.