Eftersom det förmodligen inte togs varken blodprov eller utandningsprov på älgen så vet vi ju inte vad beteendet berodde på.
Den kan ju t ex haft ont i magen ( någon av dem) efter överkonsumtion.
Men som historia är det kul.
Den kan ju t ex haft ont i magen ( någon av dem) efter överkonsumtion.
Men som historia är det kul.
Förhoppningsvis kan man lita på Illustrerad Vetenskap och National Geografic, även om bägge artiklarna är skrivna i en lite väl "klickvänlig" stil.
Jag vågar inte envisas med någon teori om orsaken, men har i varje fall med egna ögon sett en, låt oss säga, "beteendestörd" älg i en kompis sommarstugeträdgård, just då full av fallfrukt. Den älgen var dock allt annat än aggressiv. Snarast motsatsen, där den stod lutad mot en grindstolpe, svajande på mycket ostadiga ben. Vi väsnades och hojtade en bra stund för att skrämma iväg den. Den betraktade oss med upphöjd likgiltighet och rörde sig inte ur fläcken. Till slut hämtade kompisens mamma sina två största grytlock, ställde sig på stugtröskeln och använde dem som parcymbaler. Älgen lyfte på huvudet och klippte med öronen, men stod kvar. Vi tredje eller fjärde gong-gongen fick den nog, snodde med synbar möda runt grindstolpen och snubblade iväg in i skogen, på ett sätt som vore omisskännligt hos en människa .