Tien Chan 2004

Det var spår av snöleopard, det var ingen tvivel om saken. Den långsvansade katten måste ha strövat förbi under natten och känt doften av korv och ost från våra matglada franska kompanjoner och grannar i läger ett på 4200 m höjd på Khan Tengri, himmelens berg.

Khan Tengri är det vackraste berget i centrala Tien Chan. Länge har det legendariska berget blivit omskriven som Tengritau (Guds berg) och Kantau (det blodiga berget), hämtat från det röda sken som berget ger i solnedgången.

Jag mindes klart hur jag för drygt ett år sedan hade sett spår av snöleopard i baslägret på 8000-m berget Dhaulagiri, den gången hade katten lyckats sno korv från en tysk expedition, men icke sa nick, denna gång hade katten inte lyckats till fransmännens stora lättnad!

Vägen till läger 1 på Khan Tengri 7010 m.ö.h.

Vi var på väg uppför Khan Tengri i klassisk ”expedition stil”. Vi etablerade ett läger efter det andra och successivt rörde vi oss uppför berget. Rapporter strömmade ned från klättrare som kom ned och alltför ofta hörde vi att det var för mycket snö och vind på berget. Vi befarade att vi inte skulle få någon chans på Pik Pobeda där det för övrigt gick ännu sämre för klättrarna. Den som kommit högst var en stark ryss som spenderat 3 dagar i terror i ett tält som höll på att implodera i orkanvindar i läger 5 på 6800 m höjd. För övrigt klättrade de inte uppför berget, de fick simma för så mycket snö var det! Ett steg fram två steg bak, ja du vet… Endast 5 personer hade klättrat toppen av Khan Tengri innan det skulle bli dags för mitt och min tyska kompanjon Johannes toppförsök. Ingen hade dessutom nått toppen från nordsidan vilket också var förvånande. Det mest upphetsande som hänt från nordsidan var när det sydkoreanska teamet lyckades sätta eld på sitt tält mitt under en ceremoniell middag med den starka rätten Kimtchi. Ingen fara sa en kanadensare som sett skådespelet, de har en hel hög av extra tält i baslägret!

“De storartade Tien Shan bergen sträcker sig från änden av horisonten med dess glaciärer och snöfält. Hela regionen lyses upp i guld, orange och rött i dimma, medan Khan-Tengri reser sig hög, likt en gigantisk sten på en mörk turkos himmel” (M. Pogrebetskiy, 1931)

Läger 1 4200 m.ö.h. på Khan Tengri

Vägen genom isfallet till läger 2 ca: 5400 m.ö.h.

Vi låg i läger 1 på 4200 m höjd och väntade på vår toppattack.
Solen stekte intensivt, och varje exponerad fläck av hud grillades genast. Vi såg ut som ett par araber i våra provisoriska turbaner gjorda av illaluktande underställ på South Inylchek glaciären som är nästan 8 mil lång och slutar strax efter det pyramid formade berget Khan Tengri, vårt huvudmål. Det var olidligt varmt och dessutom vindstilla. Våra tungor hängde utanför munnen som andfådda hundar. Svetten stod som en fontän ut ur pannan och jag sa till mig själv, och folk åker till Mallorca för att sola. Mitt i centrala Asien i Tien Chan, den högsta nordligaste bergskedja i världen mitt mellan de två forna sovjet staterna Kazakstan och Kirgistan satt jag och uthärdade en värme som jag inte kunde rymma från. På Mallorca har man ju iallafall AC på rummet! Ända utvägen var att göra en struts, d.v.s. att doppa hela huvudet i lössnön. Vår franska kompanjon byggde flitigt vindskydd av den lösa snön. Jag skakade på huvudet och tänkte: visserligen kommer det blåsa utav bara he…. i morgon men till dess har vindskyddet smält ned!
Det är ett faktum att alpina klättringar i kombination med tristess i väntan på att få klättra ofta frambringar konstiga diskussionsämnen, så var fallet i läger 1.

Man är lika överlycklig varje gång då de gamla Mi-8 helikoptrarna lyckas lyfta från baslägret!

Jag och Hans, min tyske klätterkompanjon stod och stirrade upp på Khan Tengris imponerande oklättrade södra vägg. Då började Hans på att surra om hur man i USA höll på att hugga ut ett gigantiskt konststycke av indianhövdingen Crazy horse ridandes på sin häst. Helt sjuuukt stort sa Hans. Jaja tänkte jag, något som jag i förbigående hört talas om och om att detta projekt skulle ta sisådär 100 år att färdigställa. Ni kan gissa att det fortsättningsvis rådde kreativa förslag på hur man kunde bl.a. hugga ut hela Khan Tengri till ett konststycke beroende på ens tillstånd. Förslagen var allt från en snöskoter (om man var trött att pulsa i djupsnö) eller en gigantisk hamburgare (om man var vrålhungrig).

Vägen upp till sadeln och läger 3 på Khan Tengri och början av kammen till toppen!

Det var dags att attackera mot toppen! Vi hade etablerat alla läger samt byggt en snöka i läger 3 på 5800 m höjd. Jag kände mig i oförskämt bra form och hade spårat varje dag uppför berget. Bakom mig och Johannes följde ett band av ljuspärlor i nattens mörker från klättrarnas pannlampor på vägen till läger 2. Efter att ha hoppat över några glaciärsprickor och klättrat genom ett isfall som liknade en labyrint så nådde vi läger 2. Lägret ligger tryggt utom räckhåll för stenras och laviner. Några timmar senare klättrade vi upp till sadeln till läger 3 och tillbringade en timme med att skotta ut drivsnö ur snökan. Vi fick vänta i ytterligare 3 dagar i tristess med oavbrutet snöfall innan vi skulle få tillfälle att göra vår stöt uppför kammen mot toppen och 03.00 den 4:e augusti så starta jag med att spåra genom snödrivor och uppför den tilltalande klippiga kammen. Gamla utslitna rep låg lite varstans, och några av ankaranordningarna var tämligen originella som t.ex. ett stegjärn som någon hamrat in i en spricka! Det var omöjligt att veta hur ankaren eller de fasta repen såg ut längre upp därför klättrade jag som om jag skulle ha solat uppför klipporna. Skyltar till minne av omkomna klättrare såg man lite varstans på leden och man påmindes hur liten man egentligen är på berget.

Håller den här stenen frågar jag Johannes som tar bilden? Om inte så blir det till att surfa på en sten ned i glaciärsprickan som ligger strax nedanför!

Vägen upp till toppen sett från läger 3 på 5800 m höjd.

Johannes och våra franska kompanjoner gick betydligt långsammare och redan flera timmar bakom mig och jag fortsatte klättra ensam uppför denna underbara kam med härlig scrambling med inslag av några vertikala partier. När solen gick upp så färgades Pik Pobedas topp i söder av en eldig röd flamma och vindarna var fortfarande så starka att man stundom fick lägga sig i fosterställning bakom en klippa. I videokameran fick jag ta till med all kraft för att överrösta de högljudda kastvindarna.

Pik Pobeda, det högsta berget i Tien Chan färgas eldigt rött i soluppgången.

Hemma i den trygga vardagen ser videoinspelningen ut som jag headbangar till en rockkonsert! När jag hade några hundra meter kvar till toppen tjocknade molen på och jag tänkte att det var tusan också att man ska missa den blåa himlen med 5 minuter! Väl uppe på toppen, så öppnades himlen igen som ett mirakel och jag såg den tibetanska högplatån i sydost och det gulbruna stäpplandskapet i Kazakstan i norr. Det är en fantastisk känsla att få vara så högt uppe ensam och blicka ut över jordens och se dess magiska krökning, åtminstone tycks man kunna uppleva det när man är på sådana toppar! Jag vet inte, kanske är det ens eget huvud som är lite krökt? Vinden var fortfarande stark, och innan jag gick ned gjorde jag en liten originell indiandans runt metall pelaren på toppen för att få liv i fötterna igen.
Johannes klättrar uppför ett vertikalt parti ca: 150 m nedanför toppen.

Johannes kom upp några timmar senare, dock i ett starkt snöoväder. Vi steg in i baslägret dagen därpå och kunna äta en rejäl måltid. Tiden var ute och vi skulle inte hinna med Pik Pobeda. Morgonen därpå skulle vi flyga ut och denna avskeds kväll vart magisk. Det var stjärnklart, bergen stod som tysta jättelika skuggor framför oss och vi åt en god middag. Mitt ute i ingenstans på 4000 m i ett basläger satt vi i en upplyst tillvaro, i en osande varm bastu med våra ryska vänner och slog varandra med ris på ryskt vis! Jaa, en och en annan vodka kanske slank ned den också…

Självporträtt på toppen av Khan Tengri och ett försök att le i den bitanden vinden! Det är underbart!

Fakta:

Metallföremålet som står på Khan Tengris topp är prydd med böneflaggor och bultar, Pik Pobeda i bakgrunden.

För 1200 år sedan så blev Khan Tengri (Lord of the spirits) först omnämnd i de Kinesiska kronologierna. Många berömda upptäckare och alpinister som Semionov och Merzbacher försökte att nå berget, men det var Ukrainaren M. Pogrebetskiy som först besteg berget 1931. Han begav sig ut med en flock hästar genom vild och kuperad terräng för att ta sig till foten av berget. Det som idag tar 40 minuter med en rysk Mir-8 helikopter för att nå baslägret på Khan Tengri tog under denna tid minst 3-dagar med häst. Han valde den mest logiska vägen uppför berget och som nu har blivit den klassiska leden, sydväst leden.

Östra väggen blev först klättrad 1988 och de mest tekniskt svåraste lederna som går på bergets nordsida öppnades 1974 av E. Mislovskiy och B. Studetin. Rekordet från baslägret-toppen-baslägret via SW-leden är 12 timmar och 21 minuter satt av Kazaken Denis Urubko.
Det svåra med Khan Tengri är de extrema förhållandena: frekvent dåligt väder, orkanlika vindar och låga temperaturer.

Normal vägen (sydvästra leden) uppför berget startar vid antingen det Kirgisiska eller Kazakiska baslägret som har ett permanent kök, sauna och bekväma tält. Det ligger vid korsningen mellan Södra Inylchek och Zviozdochka glaciären på 4000 m höjd. Efter några dagars acklimatisering (för-acklimatisering på 4000 m rekommenderas innan ni anländer BC, t.ex. i bergen Zaili Alatau söder om Almaty i Kazakstan) så börjar de flesta etablera läger 1 på 4300 m höjd. Avståndet dit är 8 km över South Inylchek glaciären (för orienterings skull, kom ihåg att vattenrännorna i glaciärerna öppnas och stängs väldigt snabbt!) och tar mellan 2-4 timmar. Från läger 1 som ligger i en amfiteater av berg har en fantastisk utsikt över bl.a. de imponerande Mt. Voennikh Topografoy (6873 m) samt Mt. Pogrebtskogo (6527 m).

Läger 2 (5400 m) ligger ovanför isfallet i Semenovskogo glaciären. Respektera mitt råd att vid alla omständigheter slå läger ovanför isfallet! Isfallsras och laviner går varje dag från Mt. Chapaeva (6371 m) i detta stråk och undviks säkrast om ni inte vistas mellan läger 1 och 2 efter kl: 09.00! Sträckan tar ca: 3,5 – 5 timmar. När vi passerade isfallet under Mt. Chapaeva så hade vi ingen aning om att detta skulle bli platsen för en katastrof den 4:e augusti kl: 06.00 på morgonen. En serac högt uppe på Chapaeva skulle lossna och utlösa en gigantisk lavin som skulle ta 12 människors liv. Mer detaljer kring denna olycka går att läsa på www.strang.se

Tidig morgon i läger 2 på 5400 m.ö.h. Khan Tengri i bakgrunden.

Läger 3 (5800 m) Sträckan mellan läger 2 och 3 avklaras på 2 timmar om man har tur med snöförhållandena och lägret ligger i sadeln där sydväst kammen mot toppen börjar. Jag rekommenderar att ni bygger er en snöka då vindarna och snömängden här uppe annars skulle förstöra mycket av den skönhetssömn som en alpinist behöver för att ge järnet! Somliga slår läger ovanför läger 3 på 6400 m höjd vilket jag anser är helt meningslöst. Är det bra väder så ska du orka pusha 1200 m upp och ned på en och samma dag på ca: 8-10 h upp och 4-5 h ned. Eftersom kammen dessutom är plågad av enorma vindar och befinner sig på högre höjd så tror jag att folk som startar från läger 3 har större chanser för att lyckas. Sydväst kammen innebär inslag med frontpointing med stegjärnen och mestadels lättare scrambling med några vertikala partier. På 6600 m höjd klättrar du uppför en ränna där det finns fasta rep (kontrollera om de är i bra skick!). Senare på dagen så finns det risk för stenras i denna ränna! Den sista biten mot toppen går på en snökam och snart ser du metallpelaren på toppen. Observera att toppen vilar på en cornice och att det är några kilometer ned på andra sidan! Om du är van klättrare så behöver du bara en isyxa för klättringen. Glöm inte bivacksäcken om du planerar att göra snöka! Gas köper du i Karaka och det finns även möjlighet att fylla på för 2 US$ flaskan. Radio frekvensen är 145 MHZ för dig som planerar att ta med kortvågs radio. Observera att du inte har någon täckning med baslägret från Khan Tengris läger 2 och 3.

Det du inte visste:Kazakstan hävdar att Khan Tengri är 7010 m högt medan ryssarna påstår att den mäter 6995 m.

Tävlingar från Tien Chan:
Kyz-kuu (fånga flickan)
I denna tävling galopperar en ung flicka iväg först. Efter en stund börjar alla unga män jaga henne. Den snabbaste ryttaren försöker jaga ifatt henne för att kyssa flickan. Om han misslyckas med att göra detta innan mållinjen så vänder flickan om och jagar pojken med en piska för att smacka på honom!

Fredrik framför Pik Pobeda. Solen lyser och berget ser inbjudande ut, men faktum var att konstanta vindar och extrem lavinfara gjorde att alla expeditioner avböjde toppförsöken.

Internet:www.tourasia.kz Organisatören som fixar med tillstånd, transport och visa!

Kontakt:fredrik@strang.se

Karta: