Sverige 2000+ Del 3

Ahkka stortopp 2015m

Ahkkatoppen är den högsta toppen i Sverige, sett från dess fot till dess topp. Detta gör den också till en av dem längre topparna för en dagstur. Det är väldigt svårt att hitta tältplatser uppe i berget, det blir oftast mitt bland alla stenar eller på snö.

Normalvägen: Utgångspunkt: Ahkkastugan

Detta är en mycket lång topptur med start från Ahkkastugan. Man följer Padjelantaleden ca 2km, över två broar. Därefter följer man en stig och om den inte finns längs vattenlinjen tills man har passerat forsen. Att försöka gena är det samma som att plöja sig genom skogen. Den är mycket tätt bevuxen. Sen följer man forsen upp mot ravinen, då det börjar branta på. Det är mycket stenterräng, grus och lite växtlighet med mossa.

Sen går man i sten och grus upp mot Hylljökeln. Glaciären traverseras och man siktar in sig på det lägsta partiet mellan Stortoppen och Borgtoppen.

Vi kom in på normalvägen, efter att ha bestigit Borgtoppen och Sunnatjåhkkå. Från passet där mellan firar vi oss ner 3 meter på glaciären. Sedan korsar vi glaciären, som tycks vara ganska sprickfri i dess övre del och siktar in oss mot passet. Det brantar på till vi kommer upp på kammen. Den är väldigt bred på dess lägsta punkt.

Kammen består av lösa stenblock, som blir fastare och brantare närmare toppen med inslag av lite klippa längre upp. Det var enkelt men man behöver handstöd och några klättersteg. Det smalnar på längre upp och är brant exponerat åt syd och lite brant åt nord.

Topplatån är stor och ganska bred och var täckt med snö. 

Från sydsidan: Utgångspunkt: från söder om Ahkkamassivet

Från Ahkkastugan tar det ungefär en dag att förflytta sig till sydsidan av Ahkkamassivet. Toppturen är dock mycket kortare här ifrån.

Lämpligast är att följa Borgjökeln mot passet mellan Borgtoppen och stortoppen och därifrån följa kammen, som normalvägen. Jag valde dock att gå av glaciären tidigt och började en brant stigning inledningsvis. Sedan blev det lite lättare, men mycket lösa stenar. Sen brantade det på ordentligt och jag fick passera flera ``gupp´´ i klippan. Sista biten upp till kammen var mycket brant och läskig, det hade varit skönt att vara två. Jag når kammen ungefär mellan hälften och två tredjedelar från passet till toppen räknat.

Detta var en ganska dum och besvärlig väg. Jag rekommenderar att man väljer att gå in i passet istället. Man kan undvika att gå på glaciären, vilket gör denna leden till den lättaste, som inte kräver utrustning.

Haket: Utgångspunkt: Ahkkastugan

Från stortoppen fortsatte vi mot sydöstra förtoppen, som vissa betäcknar till Sveriges 12:e 2000 meters topp. Mellan topparna finns det ett 50-60 meters hak, som är väldigt berömt.

Vi valde att repsäkra eftersom det var löst och mycket exponerat åt syd samt mycket brant åt nord. I efterhand kan jag konstatera att det ser farligare ut än det är. Haket är 20-25 meter nerför och ca 6-7 meter längs en smal och spetsig kam, som man kan hasa sig över, följt av 20-25 meter uppför. Klippan är stabil men det finns lösa stenar, så ta det försiktigt!