Sverige 2000+ Del 2

Sarektjåhkkås stortopp 2089m

Normalvägen: Utgångspunkt: Ruohtesvágge

Normalvägen går över Mihkájiegna, som är brantare än Alep Sarekjiegna och ganska sprickrik. I nedre delen syns stora glaciärbrunnar medan i mittpartiet är den klokaste vägen att färdas på. Det finns dock sprickor där också, eftersom det trycker och drar ifrån, på så många platser på glaciären.

Vi kom ner på glaciären från Mihkátjåhkkå och senare in på normalvägen. Stigningen mellan syd och stortoppen är lång, brant och jobbig. När man lämnat glaciären övergår det i stenblocksterräng , som kräver handstöd. Stenarna är mycket lösa. Vi lämnade packningen vid slutet av glaciären. Dem sista 3-4 metrarna innan toppen var branta med inslag av klättring, kan kringgås till vänster om kammen.

Västkammen: Utgångspunkt: Ruohtesvágge/Guhkesvágge

Vi började med att korsa Alep Sarekjiegna, som var ganska snäll i sin mittdel. Lätt lutning och vi lämnade utrustningen vid insteget på västkammen.

Inledningsvis gick vi på nordsidan av västkammen, som var mycket lös och brant. Sen började vi vika av mot kammen, där det blev något lättare att vandra. Kammen är exponerad på sina håll och flera partier måste man använda handstöd för att komma vidare. Speciellt i slutskedet av kammen.

Kammen är lös men fastare mitt på. Nerfärden gick betydligt lättare då vi valde att ganska tidigt från toppen vika av mot nordsidan. Där hittade vi en snöränna som vi kunde ta oss ner längs. Sen fortsatte vi över passet till Mihkájiegna, som innehöll gigantiskt många och stora sprickor. Vissa fick man hoppa över.

Sarektjåhkkås nordtopp 2056m

Normalvägen: Utgångspunkt: Guhkesvágge

Det börjar ganska löst tills man kommer till forsen som leder upp till nordtoppen. Den har dem två senaste åren varit snötäckt under sensommaren, men sista gången var den mycket hård, på gränsen till is. Det är ganska brant och jag lyckades inte forcera den iår men förra året var den mycket lättvandrad. Har man stegjärn med sig skulle det vara att föredra, för på sidan är det mycket jobbigare att vandra i det lösa skravllet.

När man kommer upp på kamplatån är det mycket lättvandrat i västlig riktning till toppen. Sista gången jag var där blåste det kraftigt och jag var tvungen att lägga mig ner för att hålla mig kvar på berget. Nordväggen är inget man vill trilla ut på. Man har en mycket vacker vy mot Ahkka massivet.

Sarektjåhkkås sydtopp 2023m

Normalvägen: Utgångspunkt: Ruohtesvágge/Guhkesvágge

Sarektjåhkkås sydtopp är den utav dem fyra topparna i Sarektjåhkkå massivet som har allra bäst utsikt. Vyn är storslagen i alla riktningar, denna toppen skymmer utsikten något från stortoppen.

Normalvägen går på samma sätt som till stortoppen och skiljs endast åt vid kammen där den ena vägen bär till stortoppen och den andra till sydtoppen. Lättast går man upp mot kammen där det är något fastare och lättare att gå. Försöker man gena, blir det mycket lös skravell hela vägen.

Kamvandringen mellan stortoppen och sydtoppen är mycket lättvandrad och rekommenderas.

Bucht-toppen 2010m

Normalvägen: Utgångspunkt: Guhkesvágge/Smaila

Normalvägen går över Oarjep Sarekjiegna från Guhkesvágge men man kan också komma från Smaila över Tjågnårisjiegna. Det andra alternativet är dock något brantare över glaciären. Oarjep Sarekjiegna är ganska snäll om man följer dess mittparti. Sen gick vi upp öster om förtoppen 1903 meter och rundade toppen. Det var ganska brant och löst stenskravell.

Nerfärden gick väster om förtoppen vilket jag hellre rekommenderar som uppfärd, eftersom det var en bättre lutning.

Platån vid förtoppen är mycket bred och förbinder toppen med Bucht-toppen. Från platån är det mycket lättvandrat upp till toppen.

Sydkammen: Utgångspunkt: Smaila/Guhkesvágge

Från Sarektjåhkkås sydtopp följde vi kammen till Bucht-toppen. Den är mycket blockig ner mot svackan, där det smalnar på. Den inledande stigningen 50-60 meter är mycket smal och brant exponerad åt båda håll, framför allt ner mot glaciären, som det stupade.

Klättringen är lätt men vissa block är lösa och vi valde att repsäkra eftersom vi hade all packning med oss. Den sista biten upp till toppen är lätt med större stenblock, men allt är löst. Vi slog läger på den breda kammen på 1900 meters höjd.

Pårtetjåhkkå 2005m

Normalvägen/kammen: Utgångspunkt: Pårek

Normalt följer man Sähkokjåhkå och siktar in sig på observatorieplatån. Alternativet är att gå upp på toppen 1803 och följa kammen till toppen.

Att följa jåhken är mycket upp och ner hela tiden och mycket sten skravell upp till observatoriet. Vägen upp till toppen 1803 går brant uppför och sedan nerför längs kammen innan stigningen mot observatoriet. Från observatoriet är det mycket lättvandrat upp till toppen. Personligen tycker jag det är lättare att ta sig över toppen 1803 men dem flesta väljer leden från Sähkokjåhkå.

Från Pårteglaciären: Utgångspunkt: nedanför Pårteglaciären

Från lägret nedanför Pårteglaciären kan man mycket lätt traversera glaciären mot söder och upp i en bassäng som leder upp strax öster om Pårteobservatoriet. Den avlutande bassängen är lite brant och sen tar stenskravell vid upp mot kammen. Kammen upp till toppen är mycket lättvandrad.

Nordvästkammen: Utgångspunkt: nedanför Pårteglaciären

Från vårt läger strax nedanför Pårteglaciären startar vi en ca 5km lång travers över glaciären. Snön var i stort sett borta och i den centrala bassängen framträder enorma glaciärbrunnar. Vi siktar in oss på passet mellan Pårtetjåhkkå och Palkapakte. Det känns igen som ett ``hak´´. Glaciären har en ganska bekväm lutning till sista stigningen upp till haket, som också är snötäckt.

Där kom första problemet och det var bergschrund. Vi fick åka ner mot berget och sedan klättra upp längs väggen, som var mycket lös, ca 20 meter. När vi kom upp till passet så tonar Saitaristjåhkkås vassa topp upp sig majestätiskt. Sen är det ca 10 meter lätt klättring upp till kammen. Därefter är det lätt skrambel terräng upp till toppen, men man behöver handstöd. Kammen är stupande mot glaciären och relativt bred, men man väljer med fördel att gå nära stupet då det är fastare där.

Palkatjåhkkå 2002m

Normalvägen: Utgångspunkt: nedanför Pårteglaciären/Pårek

Lämpligast har man lägret nedanför Pårteglaciären, men jag har även startat från ett högläger ovanför Lulliahavágge och gått över passet mellan Lulihatjåhkkå och Tvillingryggen, men jag har alltid avslutat med passet över till Pårekslätten.

Från nedanför Pårteglaciären börjar det med en lång glaciärtravers över Pårteglaciären, som är mycket bar. Det är en behaglig lutning större delen av sträckan. I slutet övergick det till snö och började branta på.

Det finns en vindkanal upp till kammen. Man tar sikte på haket från Lillpalkat och hittar då den branta vindkanalen på höger sida. I den övre delen finns några sprickor som nu var väldigt öppna och enormt stora och djupa. Efter lite sökande hittade vi en snöbrygga som såg någorlunda fast ut. Vi lämnade glaciärkittet vid stenarna och började traska den sista biten mot toppen.

Om man går rakt på toppen så är det bara löst skravell, man väljer med fördel att gå på kammen. Det stupar mot Palkaglaciären men är flackt mot syd. Om man följer kammen så är det ett fem meters krux med lite större steg som kan kringgås åt höger. Mycket lätt topp!

Om man kommer från passet Lulihatjåhkkå/Tvillingryggen så måste man gå nerför på glaciären innan man kan stiga mot toppen. Andra bassängen på Pårteglaciären, som har ett pass till Palkaglaciären är mycket sprickrik. Pårteglaciären är rik på brunnar och sprickor vilket man bör se upp för om man traverserar den med mycket snö.

Om man kommer från Pårek måste man upp på toppen 1803 innan man kan gå ner på Pårteglaciären, vilket är en jobbig tur.