Skidtur bland "Monster"

Vintern här på Åland såg ut att bli bra året 2003. För mig betyder "bra" att isarna bär ända till fasta Finland. Nu skulle äntligen turen bli av, att skida över isarna från Åland till Gustavs på fastlandet. Att jag hostade kraftigt för tillfället tyckte jag inte borde påverka turen. Gav mig av ensam den 19.2 från Saltvik på östra Åland i fint väder med cirka -5, solsken, svag vind, fina isar och pulkan laddad med proviant för cirka en vecka.

Mot kvällen närmade jag mig Väderskär där filmen om Stormskärs-Maja spelades in. På en närbelägen ö fanns en stuga där jag av ägaren hade lov att övernatta. Han lovade att stugan skulle vara öppen. Tyvärr var den stängd så jag beslöt att övernatta i rökbastun som byggts enbart för filmen liksom dom andra byggnaderna. Dörren på huvudstugan hade ramlat bort och sen tidigare besök visste jag att hela huset till största delen var en kuliss. Spisen var av ytong och genom skorstenen kunde man se stjärnorna. Spiselkroken var gjort av ett material som brann upp vid mitt senaste besök.

Den tiden använde jag ännu Trangia. På återfärden på den turen försökte vi koka te. Efter femton minuter gav vi upp. Inget ville koka och vi hittade inget fel tills vi kollade temperaturen, det var -28. Nu kör jag med andra kök när det blir kallt.

Nästa morgon tog jag kurs mot Yxskär, isen började bli lite ojämn och mitt hostande dämpade farten en aning. Körde hela dagen och närmade mig norra Fiskö mot kvällen med en underbar nedgående sol i ryggen. Började bli lite trött och såg fram emot att uppsätta tältet på isen. Framför mig dök en liten hög ö upp mitt i färdriktningen. Uppe på ön verkade det som om någon hade gjort tre jättestora statyer av något stenliknande material. En av statyerna hade jättestora horn och dom såg ordentligt skrämmande ut. Började undra lite, vem bygger stenstatyer här mitt i ödemarken. Skidade närmare och tittade upp igen för att närmare granska statyerna. NU VAR DOM BORTTA. Blev tröttare och tröttare och var inte det minsta intresserad av att övernatta bland försvinnande monster. Rundade ön och satte fart för att komma så långt som möjligt från dessa monster. Då upptäckte jag tre älgspår på isen från ön. Vilken lättnad, slog direkt läger på isen och sov bra.

Nästa dag kom jag till Jurmo där det fanns en butik, bunkrade lite men fick även besked om att det fanns en fartygsränna i min färdriktning, det gick inte att skida vidare. Måste tyvärr vända men eftersom jag hade gott om proviant tänkte jag göra en tur söderut mot Enklinge. Vid min nästa paus märkte jag dock att pulkan hade skadats i framkanten så jag beslöt att vända direkt hemåt. Följande övernattning skedde i en strandbod vid Yxskär. Efter hemkomsten hade jag i alla fall så pass mycket förstånd att jag gick till läkare för hostandet. Han påstod att jag hade lunginflamation.

Nästa gång isarna bär blir det garanterat att försöka igen, kanske jag igen får återuppleva mina "Monster".
Koivu