På tur i 49:e delstaten

Tankarna om att åka skidor i Alaska är någonting som länge funnits i bakhuvudet, i mitten av mars landar ett plan i ett mörkt och dimmigt Anchorage, en dröm ska förverkligas. Målet med vistelsen är att tillbringa ungefär en månad i det inom skidåkarkretsar mytomspunna Valdez, eftersom min ekonomi är begränsad är det primära att göra skidbestigningar och vid riktigt bra förhållanden lägga pengar på enstaka helikopterlyft. För personer som inte är så inbitna skidåkare är Valdez troligtvis mest känt som stället där oljetankern The Exxon Valdez gick på grund och orsakade en större miljökatastrof i slutet av 80-talet, en katastrof som än idag gör sig påmind.

På vandrarhemmet i Anchorage bekantar jag mig med alla möjliga typer av människor. En person som jag speciellt fascineras av är en medelålders man från Belgien som planerar att cykla hela vägen till Los Angeles. De flesta är dock människor som är bofasta i Alaska och nästan alla har de gemensamt att de saknar livsglädje, det enda de talar om är att de vill lämna staten. Deras negativa syn på tillvaron smittar av sig och jag känner mig deprimerad och frågar mig vad jag gör där, då dyker plötsligt två europeér upp som är allt annat än dryga pessimister; Andrej från Schweiz och Sebastian från Österrike, de får mig genast att vakna upp och inse att jag faktiskt befinner mig vid en av världens mest omtalade bergsområden i skidåkarkretsar, Chugach Mountain Range. Delad glädje är ju dubbel glädje sägs det, beslutar mig för att slå följe med mina två nya bekanta, mina resplaner ändras därigenom snabbt. Den första anhalten blir istället för Valdez en av Alaskas få skidanläggningar, Alyeska Resort vid byn Girdwood. Väl i Girdwood tar vi in på vandrarhemmet Girdwood Hostel, beläget inom gångavstånd från skidanläggningen. Stället är definitivt ett av de charmigaste och faktiskt ganska billigt med Alaska mått mätt vandrarhem jag någonsin bott på. Här finns allt man kan önska sig; trevligt folk bestående av en grupp hippies från Japan och ett gediget bibliotek med äventyrlig litteratur att fördriva kvällarna med.

Solnedgång i Girdwood

Skidanläggningen tillhör den mindre kategorin, men de vackra vyerna och åken gör det till ett oförglömligt ställe. Det är någonting speciellt med kombinationen berg och hav, påminner faktiskt endel om vårt grannland Norge.

Utsikt från liftstationen i Girdwood

Efter tre dagars skidåkning i Girdwood bestämmer vi oss för att resa vidare till den lilla fiskarbyn, Cordova. Sebastian har hört att potentialen för toppturer i området ska vara enorm, själv har jag knappt hört talas om stället men ser med spänning fram emot mötet med denna dolda ”guldgruva”. Att färdas i Alaska är tyvärr inte lika okomplicerat som hemma, är det dessutom vinter blir det inte lättare. Enda möjligheten att ta sig dit visar sig vara med färja från Whittier.


Efter åtskilliga timmar med båt i Prince William Sound når vi slutligen Cordova mitt i natten. Sökandet efter någonstans att sova ger vi upp väldigt snart, receptionen på The Alaskan Hotel får duga. Stel och frusen vaknar jag upp och tittar ut;inte ett moln på himlen och alldeles vindstilla. Branta, snöklädda berg med lockande linjer överallt. Vaskar av huvudet med kallt vatten för att försäkra mig om att jag verkligen är vaken. Jodå, det är jag och ryktena verkar vara sanna...

En stabil frukost bestående av French Toast konsumeras, därefter bestämmer vi oss för att göra en enkel topptur till det närliggande Mt Eyak. Vid bra snöförhållanden brukar det normalt gå en stollift från mitten av 1900-talet halvvägs upp till denna toppen, i år är den tyvärr stängd. När Andrej fått på sig miniskidorna, Sebastian och jag monterat stighudarna kommer en medelålders man iklädd kalasbyxor, t-shirt, gummistövlar och snöskor springandes mot oss. Mannen är en ”local” vid namn AJ som undrar om han får slå följe med oss. AJ visar sig vara outtömlig på energi och promenerar på i ett högt tempo endast konsumerandes snö medan vi andra äter snacks. Halvvägs upp stannar vi till och AJ visar oss med stor entusiasm omgivningen och vi inser att det finns en hel del att göra här. Vi tackar för sällskapet, tar farväl av vår "bergsguide" AJ och fortsätter själva mot toppen.

Efter ytterligare någon timmas vandring når vi slutligen toppen av Mt Eyak och det är tid för de första kringlorna i Cordova. Andrej får efter sten-sax-påse leken äran att lägga de första spåren nedför sluttningen, då inträffar alla skidåkares mardröm, sluttningen släpper. Lyckligtvis lyckas Andrej på ett mirakulöst sätt ta sig ur lavinen och kan pusta ut nedanför. Vi är glada att allting slutar lyckligt och bestämmer oss för att runda av dagen med en kall öl på The Alaskan Hotel.

The Alaskan Hotel

I sällskap av ett antal grova fiskare med helskägg slår vi oss ned vid bardisken och beställer varsin öl. Dörrarna till puben öppnas och in kommer vår gode vän AJ som underhåller oss med tokiga historier resten av kvällen. Han berättar bland annat om sina svåra problem med skelögdhet, i nästa ögonblick berättar han om sin största passion, nämligen flygning i sitt privata sportflygplan. Vi tittar på varandra och skrattar; inser att de lever i sin egna värld, långt ifrån de normala samhällens lagar. På väggen framför oss finns ett stort antal fiskeredskap och fiskar, speciellt ett föremål på väggen fångar mitt intresse, det är en "King Crab" med klor så stora att de med lätthet skulle kunna knipsa av mig mina skidåkarben, skönt att inte dessa varelser simmar omkring i snömassorna bland bergen tänker jag efter några öl....

Andrej utför i Cordova

Bergskamm utanför Cordova med havet i bakgrunden

Det strålande vädret håller i sig och vi fortsätter att göra turer till de närliggande topparna. Samtliga dagar är vi bortsett från fjällriporna och de mäktiga örnarna alldeles ensamma bland bergen, frihetskänslan är obeskrivlig. Gemensamt för dagarna är att de påbörjas med en stabil portion French Toast, efter en tid med inte alltför varierande frukost har vi plötsligt fått ett gemensamt smeknamn, "The French Toast Team". Drygt en vecka förgyllt av turande och epics förflyter och jag har definitivt slagit personligt rekord i antalet klättrade höjdmetrar. Vid en normal vecka någon annanstans hade jag förmodligen behövt läggas in på sjukhus på grund av överansträngning, nu var inte detta någon normal vecka; en ständigt skinande sol över en miljö som definitivt är bland de vackraste jag vistats i gjorde att ordet trötthet saknade betydelse.

Andrej utför i Cordova

"Shoulder", Cordova

Första spåren utför den ca 50 grader branta "shouldern". Hmmm...

Vill gärna tillbringa ytterligare en tid i detta paradis, dessvärre börjar min semester gå mot sitt slut, bestämmer mig för att själv resa vidare till det planerade och omtalade Valdez. Tar tillfälligt farväl av mina nya bekanta. Färjan till Valdez visar sig vara en riklig naturupplevelse, även denna resa tar åtskilliga timmar men omgivningen gör att man aldrig känner sig uttråkad.

En havsutter får sig ett skrovmål i form av en sjöstjärna i Prince William Sound.

På eftermiddagen når jag slutligen Valdez hamn, stället påminner mycket om Cordova med enda skillnaden att bergen känns högre och brantare.
Efter en tids förgäves sökande efter något ställe att övernatta på beslutar jag mig för att tälta. Dagen därpå liftar jag upp till Blueberry Lake och Thompson Pass som är en bra utgångspunkt för toppturer. Gör en enkel tur från vägen och åker ned i dalgången på andra sidan av berget. Väl nere plockar jag av mig skidorna och viftar med tummen för att komma tillbaka till Valdez. Trafiken på dessa vägar är dessvärre inte så intensiv, lyckligtvis blir inte väntandet långvarigt denna gången, i vanlig ordning stannar en pickup med ett antal hundar på flaket - skjutsen "hem" är fixad. Tillbringar ytterligare en natt frysandes i tältet, därefter bestämmer jag mig för att flytta upp till Tsaina Lodge vid Thompson Pass.

Tsaina Lodge

Här vimlar det av skidentusiastiska personer från alla delar av världen, de flesta är här för den världsberömda helikopterskidåkningen, själv fortsätter jag att göra toppturer för egen maskin. Möjligheterna är minst lika bra som i Cordova, enda nackdelen är att det ibland känns lite frustrerande att ha en helikopter ”floffandes” över huvudet.

Vätskepaus under en tur kring Thompson Pass

Semestern är slut och en av medlemmarna i The French Toast Team sitter på planet ovan Anchorage, vinkar farväl till den 49:e delstaten för den här gången...

PS Ett stort tack till alla människor som gjort resan så minnesvärd. Ett stort tack till Sebastian för de fotografier du bidragit med. Ett stort tack till bergen för att ni finns.

--------------------------------------------------------------------------------------

Fakta:

Boende

Girdwood: Girdwood Hostel, $25/natt

Cordova: Alaskan Hotel, $45/natt för 3 bäddsrum

Valdez: Tsaina Lodge, $40/natt frukost inkluderat

Helikopterskidåkning, Valdez

Finns huvudsakligen tre företag:

Backcountry Adventure
www.alaskabackcountry.com
H20
www.h2oguides.com
VHSG - Valdez Heliski Guides
www.valdezheliskiguides.com
Kostnad: Ungefär $100/lyft eller $600/dag

Övrigt

Girdwood
www.girdwoodalaska.com
Tsaina Lodge