Bergslagsleden Etapp 8: Mogetorp - Blankhult

Jag samlar alla artiklar om Bergslagsleden här.

Bergslagsleden etapp 8

Redigerat maj 2022

Etappens norra mål är Mogetorps värdshus vid riksväg 50. Hit finns bra bussförbindelser. Här kan man övernatta och få sig ett mål mat. Färskvatten finns på utsidan av Mogetorps vandrarhem.

 

Härifrån utgår rundslingan runt Amboberget. I närområdet finns ett enda vindskydd – Galtapussen. Det ligger norrut – i Skärmarbodabergens naturreservat – och finns beskrivet i min artikel om etapp 7.

Vis vandrarhemmet finns en vandrarhemsbyggnad med vattenkran på gaveln.

Vandringen börjar alltså vid värdshuset och efter 150 meter passerar man en riktigt stor varggrop på vänster sida.

Strax därefter delar sig leden – etapp 7 åt höger och etapp 8 åt vänster. Det logiska vore förstås att svänga vänster eftersom det är etapp 8 jag ska berätta om, men då missar man ett fantastiskt intressant område – Fallerabergen och Hålahult. Det är en omväg som är väl värd att ta.

Sväng alltså åt höger – in på etapp 7. Efter cirka 200 meter ser man Kilsbergens förkastningsbrant till vänster. Detta är den nordostligaste utlöparen av Kilsbergen. Efter ytterligare 200 meter – just när leden går som närmast riksväg 50 – smyger en stig upp till vänster. Den är gulmarkerad. Följ den. Mycket snart svänger den söderut samtidigt som den klättrar brant uppåt, ända tills vi har förkastningsbranten till vänster med rejäla stup som vandraren måste se upp med. Här uppe finns branter, raviner, jättelika klippblock, fantasieggande och knotiga tallar och åtminstone en svindlande utsikt.

Sedan man passerat (berg-)Väggen kommer man fram till Gustaf Roséns minnesplats. Här finns en minnestavla med följande information:

Gustaf Roséns minnesplats

De gula färgmarkeringar vi följer kommer förmodligen snart att ha försvunnit. De underhålls inte. Det var på initiativ av Carl Anders Lindstén som stigar markerades i såväl detta område som i Skärmarboda. I Skärmarboda har länsstyrelsen tagit över ansvaret i och med att området blivit naturreservat. För mig är det helt obegripligt att inte Fallerabergen och skogen runt Hålahult fått samma skydd.

Carl Anders Lindstén måste vara som en liten pojke till sinnes. Han älskar stenblock, smala skrevor, grottor och klipphyllor. Stigen ringlar sig fram. Just här vid minnesplatsen kan det vara svårt att förstå hur det är tänkt att man ska gå. Här finns en gul vägvisare med namnet Hålahult, som pekar mer eller mindre rakt fram över stupkanten. Går man fram och tittar så ser man hur man kan svänga av till höger och följa en klipphylla tillbaka i säkerhet.

Stigen lämnar nu stupen bakom sig och ger sig ut över ett gammalt hygge. Bitvis kan den vara svår att se, men efter 100 meter på hygget kommer man fram till ett T-kors. Här finns fortfarande resterna av vägvisare på en tall.

Den otydliga stigen syns till vänster i bild.

Vi ska ta vänster. Nu blir stigen bitvis än mer otydlig. På fler ställen var jag tvungen att gå fram och tillbaka för att vara säker på vilket som var rätt vägval. Det gäller att gå i samma riktning hela tiden. Efter 200 meter har stigen blivit synlig igen. Då kommer man till en stigkorsning. Vi fortsätter rakt fram och kommer snart ut på ännu ett hygge. Stigen är tydlig och slingrar förbi en gammal, risig jaktkoja. 100 meter senare är man framme vid ett nytt T-kors där vi tar höger.

Nu är det dags att sänka farten. Inom den närmaste halvkilometern kommer man att passera genom, eller förbi, ett flertal dungar med jättelika tallar. Krama en. De skänker trygghet.

 

Snart passeras en bro med viss försiktighet. Den börjar kännas murken. 75 meter efter bron kan man hålla utkik åt höger – mot norr. 50 meter in finns ett fyrkantigt stensatt röse med en rest sten ovanpå. Det är gränsen mellan Kils och Nora socknar och därmed också gränsen mellan Närke och Västmanland.

 

Snart är vi framme vid den punkt där stigen viker av söderut. Här gäller det att se upp, för en stig fortsätter vidare mot nordväst. Om man av misstag skulle följa den så kommer man – efter cirka 400 meter – ut på Bergslagsledens etapp 7.

Nej, vi ska söderut. Stigen klättrar upp över en del bergknallar och när man står på den högsta punkten ska man titta åt höger – västerut. Där nedanför höjden finns ännu ett gränsröse mellan landskapen. Detta röse har dessutom fått namnskylt.

Nu är det åter dags att sänka farten. Den kommande halvkilometern går igenom en sagolikt vacker skog, men mest häpnadsväckande är ändå själva stigen man går på. 

Stigen

Det är en anlagd stig som slingrar sig i serpentiner ner mot Hålahult. På vägen ner passerar man två broar.

Första bron

Strax efter den första bron finns, uppe på en höjd i öster, en tegelbyggnad som först inte väcker någon uppmärksamhet, men när man tittar lite noggrannare dyker det upp en del frågetecken. Byggnaden har inte ett enda fönster och ingen dörr!

På ena gaveln finns en väggfast stege, och när man klättrar upp (för det driver nyfikenheten mig till) så ser man en taklucka med rejält hänglås.

Precis nedanför huset finns något som ser ut som en brunn med cementlock. Under locket finns någon sorts avstängning/påsättning för vatten. Från ”brunnen” leder ett grävt dike ner mot Hålahult.

Diket till höger

Det fortsätter under bro nummer två. Diket ser gammalt ut. Tegelbyggnaden är en gammal vattenreservoar. Jag är tacksam om någon kan berätta hur anläggningen fungerat (fungerar?).

 

Ett par hundra meter efter bro nummer två kommer man fram till Hålahult. Det som möter är en kolossal byggnad – både vacker och en aning spöklik. Hålahult är ett gammalt sanatorium, det vill säga en typ av sjukhus där man isolerade och behandlade patienter med lungtuberkulos (TBC).

Vid kung Oskar II:s 25-årsjubileum som regent år 1897 skapades en jubileumsfond. Syftet var att uppföra tre sanatorier för "mindre bemedlade", ett i vardera Norrland, Svealand och Götaland. Det första av dessa folksanatorier var Hålahult som invigdes år 1900. Som sjukvårdsinrättning lades det ner 1987 men har senare använts som flyktinganläggning. Så vitt jag vet används den imponerande byggnaden numera som lagerlokal.

Flera av de byggnader som omger sanatoriebyggnaden är bebodda, så ett visst mått av hänsyn måste visas. Vid den södra av de två byggnader som ligger vid huvudbyggnadens östra ände växer en korkek.

När man kommer in på sanatoriets område tar man till höger och följer huvudbyggnadens form ner mot vattnet – Rangelbäcken. Miljön runt den damm som byggts är mycket rogivande och lämpar sig väl för en rast. Det finns en mysig stig runt dammen.

  

Nu är det dags att fundera över hur man ska ta sig härifrån till Bergslagsleden. Det finns åtminstone tre alternativ. Det enklaste är att gå över Suckarnas bro, norr om dammen, och sedan följa vägen 7-800 meter till den punkt där Bergslagsleden korsar vägen och där svänga västerut.

Suckarnas bro och Brudslöjan

Ett liknande alternativ är att gå över Brudslöjan, söder om dammen, och sedan följa stigen som efter 3-400 meter leder ut på vägen och efter ytterligare lika lång sträcka korsas av Bergslagsleden. Dessa båda val gör emellertid att man missar en del intressant. Jag rekommenderar att istället stanna kvar på bäckens östra sida och följa den stig som går åt sydost. Efter bara 150 meter passerar stigen genom en dunge med enorma granar. Enstaka stora granar stöter man på då och då, men så här många på samma plats? Ovanligt!

Drygt 50 meter efter granarna ska man kika ner mot bäcken. Där nere finns en smal hög byggnad som antagligen är ett pumphus. Ser ni hur man fått upp vattnet till stigen? Man har byggt en räls, lagt vattenämbaren på en vagn som stod på rälsen och sedan vevat upp vattnet. Slitigt.

Drygt 200 meter senare är det dags för ett vägval. Här pekar en pil ner mot Rangelbäcken. Om man gör detta vägval har man cirka 600 meter att ta sig fram längs bäcken. Stigen är bitvis helt ok, men vissa delar är fruktansvärt snåriga av omkullfallna träd. Jag tycker att det är värt mödan att göra detta – här nere finns platser som Granudden (med en annorlunda "treuddig" gran och Ranglasten – men jag har full förståelse för andra val. Det är dock en spännande miljö där nere.

Ranglastenen och Granudden

Om man istället väljer att inte söka sig ner till bäcken så följer man stigen ut på Hålahultvägen. Följ sedan vägen söderut. Efter cirka 3-400 meter på vägen finns ett antal stigar som alla leder söderut, ner till Bergslagsleden och först nu är vi inne på den "ordinarie" sträckningen  av etapp 8. Den följer man sedan västerut. Leden kommer så småningom fram till en bro över Ranglabäcken och 4-500 meter senare passeras den väg från Hålahult som jag beskrev först.

Denna rejäla omväg – genom Fallera och Hålahult – har enbart fört oss ungefär 2,5 kilometer längs Bergslagsleden.

 

Väljer man – mot förmodan – bort Fallerabergen och Hålahult och istället följer Bergslagsleden, så löper den till en början genom gles tallskog som blir allt mäktigare ju längre man vandrar. Sedan man passerat vägen till Hålahult hittar man – efter cirka 500 meter – en mycket tydlig stig åt söder som leder fram till Närkes Kil-vägen. Om man gör en avstickare längs denna stig så hittar man en stig till höger strax innan man kommer fram till Närkes Kilsvägen – kanske 30 meter. Denna smala men tydliga stig leder ner till en bro över Ranglabäcken. Precis på andra sidan bron – uppe på kullen – finns en väl tilltagen fångstgrop, sex meter i diameter och tre meter djup.

Tillbaka till Bergslagsleden stöter man snart på Ranglabäcken igen. Här har den grävt sig ner i marken och skapat ett vackert ravinlandskap.

Sedan man passerat en grusväg och vandrat ytterligare cirka 200 meter kommer man fram till en återvändsled (ca 200 m lång) som leder ner till Blå grottan, en mäktig blockgrotta med ett djup på åtta meter och en högsta höjd på fyra meter.

Ytterligare 6-700 meter längs leden stöter man på ytterligare en återvändsled (ca 400 m lång). Den ringlar ner till ännu en mäktig blockgrotta – Frihetsportalen – med en minst 15 meter bred öppning. Det är en av de mest storslagna grottorna i Skärmarbodaområdet, inte minst tack vare den monumentala ingångsöppningen. Grottan utgörs av en mer än 15 meter lång spricka som man kan gå igenom.

Mellan dessa båda återvändsleder passeras två kolbottnar med tydliga kojruiner strax intill. Man passerar ytterligare en kolbotten 150 meter in på återvändsleden till Frihetsportalen.

  

Sedan man passerat under kraftledningen är man snart framme vid ännu ett vägval. Till höger (norrut) viker den blåmarkerade rundslingan över Ambobergen av. Den leder över Amboberget med fina utsikter upp till Bergslagsledens etapp 7 och den kan man sedan följa österut tillbaka till Mogetorp. Rundslingan – som har en längd på 13 kilometer – har jag beskrivit noggrannare i artikeln om etapp 7.

  

Vi fortsätter längs leden. Nu bär det uppför, upp på Liaberget, och under den följande kilometern anar man då och då Närkeslätten långt där nere. Ju närmare Lockhyttan man kommer desto tätare kommer klapperstensvallarna. Dessa ligger strax under högsta kustlinjen (Yoldiahavet) och bildades av vågornas inverkan för cirka 10000 år sedan då landet höjde sig efter att ha varit nerpressat av ismassorna. Sanden spolades ut på det som idag är Närkeslätten medan stenarna låg kvar.

Även längs denna del av leden passeras många kolbottnar med tillhörande kojruiner.

Vindskyddet Vinterhagen ligger vackert med högstammig skog bakom och vackra hassellundar på strandvallarna framför.

Här finns dass och vedförråd. Längs en skyltad stig 200 meter upp i backen finns en fin kallkälla.

I det här området finns gott om hackspettar, bland annat den ganska ovanliga göktytan. Här lär också finnas Närkes landskapsdjur hasselmusen samt den likaledes ovanliga buskmusen.

Vindskyddet ligger i utkanten av Lockhyttan, en av många hyttbyar vid Kilsbergens fot som vuxit upp där bönder i trakten tillsammans uppfört en hytta för järnframställning. Den lilla bäck som leden passerar precis söder om landsvägen var en förutsättning för driften, eftersom den drev Lockhyttans blåsbälgar via ett vattenhjul. Slaggstenshögar – så kallad sinnersten – syns där leden passerar bäcken. Låt den ligga kvar! Hyttan anlades i början av 1600-talet och lades ner 1816.

Ovan sinnersten. Nedan platsen för Lockhyttans masugn.

 

Ett östligare vägval

Men… när man står på landsvägen genom Lockhyttan har man ett vägval att göra. Det naturliga – och det val jag skulle göra 9 av 10 gånger, är att fortsätta längs leden. Dock finns det något som lockar på annat håll.

Om man följer landsvägen åt öster och sedan söderut hittar man vägen mot Klockhammar, och efter drygt en kilometer längs denna väg kommer man fram till en intressant plats. Här tänds en kolmila varje år (vartannat?) och här har man byggt inte mindre än tre fantastiska kolarkojor.

Alla är välgjorda och fräscha och samtliga kan härbärgera två övernattare. I två av kojorna finns rejäla kaminer, ja faktiskt en vedspis i den ena. Dessutom finns på platsen ett stort rastskydd – 4 x 4 m – med ståhöjd. I skogen strax bakom kojorna finns en eldstad med bänkar. Här hittar man också två av Gunnar Backlunds träfigurer – Kolaren och Skogsfrun.

Backlund är en träskulptör som från början gjorde sina skulpturer ”på plats”, dvs de var utskurna ur en rotfast stubbe. I samband med en del vandalisering har dock vissa skulpturer flyttats. Inom det område som täcks av Bergslagsledens etappkarta 8 finns tre platser (minst) med Backlunds skulpturer. Tyvärr är de inte markerade på kartan. De övriga finns dels i Tomasboda - i slänten söder om Kilsbergsstugan – samt vid Ullavi klint (se etapp 9) och dels i Norra Trolldalen (se nedan.)

Dass finns på andra sidan vägen. Tyvärr finns här inget vatten.

 

För att hitta tillbaka till leden fortsätter man längs vägen mot Klockhammar. Efter drygt en kilometer gör vägen en 90-graders sväng mot vänster – mot sydost. En något mindre väg går rakt fram och den följer vi knappt 200 meter, sedan lämnar vi vägen och slår in på en tydlig stig som börjar klättra upp för sluttningen. Mycket snart passerar man ruinen efter torpet Skaten och strax därefter kliver man över ett vackert klapperstensfält. Nu börjar det luta ännu brantare.

Detta klapperstensfält ser helt olika ut beroende på vilken sida av stigen man tittar.

Efter lite mer än en kilometer kommer man fram till Bergslagsleden. Givetvis kan man då ta av åt vänster (väster) för att följa leden, men då missar man en del intressant. Jag föreslår istället att vandraren fortsätter på den tidigare inslagna stigen och passerar rakt över Bergslagsleden. Då kommer man fram till Rusakulans vindskydd efter cirka 500 meter. På denna plats såg jag två vargar en februarikväll för några år sedan när jag var på väg att krypa till kojs.

Rusakulans vindskydd har de ungefärliga måtten 2,5 x 3,5 meter. Det är relativt nybyggt och har två stora bord med bänkar utanför. Där finns en eldstad med bänkar runt och ett mycket bra, fast grillgaller. Här finns vedförråd, sågbock, yxa och såg samt utedass men inget vatten.

Från P-platsen går en bred väg/stig upp till den vackert iordninggjorda utsiktsplats som blivit Kilsbergens mest kända. Det påstås att man – innan lövsprickningen – ska kunna se 21 kyrktorn härifrån.

Rusakulan

Om man stått på denna plats för drygt 9000 år sedan hade man blickat ut över ett hav vars andra strand låg en bra bit in i Ryssland. Havet – Yoldiahavet – bildades när inlandsisen drog sig tillbaka från Kilsbergen.

Enligt vad det berättas så har Rusakulan fått sitt namn efter soldaten Rus som brände sitt brännvin i sitt torp i närheten. Hans tankar lär ständigt ha kretsat kring hans ungdoms älskade som övergett honom, men som han varje dag väntade tillbaka. Det sägs att han alltid hade en vas med blommor på bordet i hans kammare. Brudbuketten kallade han den.

  

Från utsiktsplatsen finns en färgmarkerad led som för ner till Bergslagsleden och NU kan det vara dags att följa den åt sydväst.

Denna ganska rejäla omväg har fört oss mindre än två kilometer längs leden räknat från byn Lockhyttan. Väljer man istället att följa leden därifrån passerar man – som jag nämnde tidigare – platsen för Lockhyttans masugn.

Tydlig kojruin

Längs stigen passerar man sedan minst tre kolbottnar med kojruiner, varav de ena är riktigt tydlig och vacker, innan man kommer fram till den blåmarkerade rundslingan som utgår från etappmålet Blankhult. Den pekar upp till Rusakulan och leder därifrån på grusväg i två kilometer fram till Skrikarboda. Denna plats är absolut värd ett besök, men från ett annat håll för att slippa grusvägarna.

Gör alltså gärna en avstickare upp till vindskyddet och utsikten vid Rusakulan, men gå sedan samma väg tillbaka till leden och fortsätt ytterligare lite drygt en kilometer. Man är då framme vid en av ledens informationsskyltar som berättar om kolbottnar. Strax intill finns en kojruin som man rensat från växtlighet för att man tydligare ska kunna se konstruktionen.

Vad som är lite konstigt är att där inte sägs ett ord om det som finns på andra sidan stigen. Här har byggts ett tak över en sten. Den är ett exempel på alla de vallareristningar som finns i detta område. Jag berättar mer om dessa ristningar i artikeln om Bergslagsledens etapp 9.

Vallareristning

200 meter längre fram stöter man åter på den blåmarkerade rundslingan och vill man till Skrikarboda (och det vill man gärna eftersom det erbjuds två fina vindskydd i området) så ska man följa den åt höger – norrut. Jag tänker dock vänta med detta västligare område till slutet av artikeln. Nu följer vi istället Bergslagsleden (parallellt med rundslingan) cirka hundra meter då de båda lederna delar på sig. Rakt fram går rundslingan som är den kortaste vägen till etappmålet Blankhult (ca 1 km) eller om man vill följa den längre leden (ca 2 km).

Om man väljer rundslingan stöter man snart på ytterligare en av Backlunds träskulpturer – Portvakten.

Om man istället väljer att följa Bergslagsledens ordinarie dragning (vilket jag rekommenderar) så kommer man snart ner i Norra Trolldalen, en av de många djupa sprickdalar som finns i Kilsbergens östra sluttning. 

Norra Trolldalen är en av de mäktigaste med höjdskillnader i sluttningarna på nästan 100 meter. Den lilla bäck som rinner i dalens botten (som leden passerar) har haft stor betydelse för traktens järnhantering. Den har varit kraftkälla för en liten skogshytta (Klockarhyttan) samt en masugn och en stångjärnshammare vid Klockhammar. 

För att få vattnet att räcka till för detta har flera sjöar och myrar längre upp längs bäcken varit dämda och reglerade.

Om man är uppmärksam kan man – efter drygt 1,5 kilometer – hitta en stig som leder upp till Skogatorpaklinten. När jag passerade fanns där fortfarande en gammal skylt som lutade sig mot en trädstam. Denna återvändsled är väl värt mödan vid vackert väder. På vägen upp passerar man ruinen och jordkällaren tillhörande torpet Skogen.

Då och då hittar man lite mer information om en ruin. Oftast är det då någon hembygds- eller släktforskare som berikar vår vandring. Tack till Anta Blomgren.

Mot slutet blir stigen allt otydligare. När den delar sig ska man hålla åt höger. Här finns en del gamla färgmarkeringar som man kan följa, men de saknas på vissa ställen. Den vackraste utsikten hittar man i de östra delarna.

200 meter efter avstickaren upp på berget passerar leden ytterligare en torpruin – Skogatorpet.

Närkes Skogskarlars klubb har gjort stora insatser för att ta reda på vilka som levt i alla dessa torp som funnits i Kilsbergen. Man har satt upp skyltar med uppgifter om siste brukare. Skogatorpet lades ner så sent som 1964, men skogen har redan återerövrat det mesta av markerna.

 

Nu är det bara en kilometer kvar till etappmålet, och nästan hela vägen vandrar man på en vacker gammal färdväg som är uppbyggd och går på skrå nästan parallellt med bilvägen strax nedanför.

 

 

Ett västligare vägval

Nu är det dags att återvända längs leden till den plats där den orangemarkerade Bergslagsleden och den blåmarkerade rundslingan löper parallellt vid stranden av Nya Dammen. När lederna delar sig följer vi nu rundslingan norrut mot Skrikarboda.

Skrikarbogruvan

Vi passerar minst tre kojruiner samt Hästmossedammen (ett av väldigt många uppdämda vatten i dessa trakter) och resterna av Skrikabogruvan innan vi – efter knappt två kilometer – kommer fram till Skrikarboda. Här finns en stuga som brukar ha öppet på helgerna vintertid. Utanför finns flera fasta bord och bänkar och en rejäl grillplats. Här finns torrdass och öppen vedbod. Dessutom finns – i en intilliggande byggnad – ett ”nödrum” som ständigt är olåst. På gårdsplanen finns dessutom en brunn med mycket gott vatten.

Ovan: Stugan med vedbod och dass i bakgrunden.

Nedan: Brunnen i förgrunden. Nödrummet är den närmaste dörren i byggnaden till höger.

Strax intill stugan kan man se ruinen efter torpet Skrikarboda som lades ner 1957. Bortom ruinen finns ett fint vindskydd.

Det har måtten 3.5 x 4 meter och är ett ganska djupt vindskydd med altantak – en slogbod – och kamin med skorsten.

Alldeles intill stugan korsar den 15:e meredianen vägen. Det innebär att exakt där går klockan rätt – alltså visar rätt tid i förhållande till solen. Tidigare var det inte så noga med exakt tid, men när järnvägarna började byggas var det opraktiskt att inte ha samma tid i olika delar av landet. Man bestämde därför att tiden vid den 15:e meredianen skulle utgöra ”rätt” tid för hela Sverige. Den 15:e meredianen ligger exakt en timme före 0-meredianen genom Greenwich.

  

Nu är det dags att lämna de färgmarkerade lederna och leta upp andra stigar. Precis söder om stugan i Skrikarboda leder en stig åt sydväst. Här finns en pil som pekar mot Kalltjärn. Efter 600 meter viker en smal stig av åt höger - väster. Den är lätt att missa. Denna stig leder ner till ett vindskydd vid norra änden av Stora Ryggsjön. Stigen är numera inte mycket använd vilket märks på alla vindfällen över stigen. Nära vindskyddet måste man till slut ta sig över bäcken. Här fanns numera (2022) en nybyggd bro. Precis intill ser man resterna av den gamla bron - några ditslängda slanor, men den håller på att så sakteliga försvinna. 

 

Vindskyddet är av klassisk modell - 2,5 x 3,5 m. I maj 2022 är det nyrustat med nytt tak av tjärpapp, plåt i framkant och nya vindbrädor. Framför vindskyddet finns numera en uppbyggd steneldstad med två nya bänkar runt. På baksidan finns gott om grov, kapad ved, yxa och såg. 

En liknande eldstad finns nere vid stranden. Även här finns två nygjorda bänkar. Här finns också ett minimalt vedförråd. I skogen kan man också hitta lite ved. Här finns inget dass.

Trots dessa brister är detta ett av mina favoritställen. Orsak: Ingen vandringsled passerar – endast skidled – vilket gör att det inte är så välbesökt.

  

Härifrån tar man sig tillbaka över bäcken och fortsätter den smala stigen åt söder cirka 200 meter, där den ansluter till den större stigen igen. Efter en mycket kort bit (50 m?) delar sig stigen.

Går man rakt fram kommer man så småningom ut på Hyttebackevägen, som man kan följa österut drygt 1 ½ kilometer fram till etappmålet Blankhult. Väljer man denna stig passerar man två kolbottnar med kojruiner de första hundra meterna. Den första är lite ovanlig så still vida att man kan se att spisen varit uppmurad av tegel. Det vanligaste är att spisar och skorsten är kallmurade – byggd av staplad natursten utan något murbruk.

Lite söderut passerar man perifert ett område som jag ännu inte har utforskat färdigt. Det är ett stiglöst område rakt söder om Stora Ryggsjön. Här finns bland annat två fångstgropar som jag positionerar sist i texten.

  

De flesta väljer nog att istället svänga åt vänster – åt sydost. 250 meter in längs denna stig passerar man KFUM:s friluftsgård Kalltjärn som går att hyra. Här finns torrdass och en brunn med mycket gott vatten.

Kalltjärnsstugan med pittoreskt torrdass.

Kallkällan vid Kalltjärn

Precis innan gården skymtar man en klockstapel i skogen till höger. Där stigen går ner till klockstapeln finns resterna av en kolarkoja.

2-300 meter söder om Kalltjärn går en smal (och ganska svårfunnen) stig snett upp åt vänster. Det är en återvändsstig som leder upp till en liten stuga. Knappt hundra meter upp längs denna stig finns en fin kolbotten med tillhörande tydliga kojruin. I denna ruin ligger en gammal hink och metallrester efter ett skorstensrör.

På bilden ovan syns tydligt vallen som bildats av den nerrasade torven. Den kallmurade spisen är hel - om än övervuxen av mossa. 

Tillbaka till den större stigen fortsätter vi söderut. Ska man bara göra ett enda besök till en kolbotten och kojruin så är det dags nu. Hundra meter söder om den förra avstickaren går en tydlig stig in till höger – mot sydväst – och 75 meter in längs denna stig finns en makalöst vacker kojruin.

Här anar man den vall som löper runt kolbottnen. Detta indikerar att den är förberedd för ännu en bränning. Bortom vallen syns en liten kulle.

Nedan: Kullen till höger är den kallmurade spisen. Den är intakt med både spis- och skorstensöppning. Till vänster ser man den jordvall som bildats av att torven på väggarna rasat ner.

Spisen är byggd mot en större sten.

Tillbaka på den större stigen fortsätter vi mot sydost ytterligare drygt 200 meter. Man kommer då fram till en T-korsning där vi svänger höger – söderut. Efter 300 meter delar sig stigen. Båda leder fram till målet. Det högra vägvalet leder ut på Bocksbodavägen där man tar vänster och är framme i Blankhult efter hundra meter.

Det vänstra vägvalet leder fram till den blåmarkerade rundslingan som man följer åt höger – västerut – och efter 150 meter är man framme vid Blankhult. Under många år har etappmålet varit Blankhult gamla skola. Denna har numera blivit privatägd och etappmålet har flyttats fram något hundratal meter till Blankhult gård där man har tillgång till vatten.

  Blankhult gamla skola - privatägd.

Följer man leden söderut passerar man ett vindskydd efter en kort bit. Storleken är ungefär 3 x 4 m. 

Ännu går här att övernatta, men det blir allt mer förfallet. Istället hänvisas man till ett nybyggt vindskydd som ligger ytterligare 500 meter söderut längs leden. Här finns vedförråd och dass. 

På vägen till det nya vindskyddet passerar man det nya etappmålet Blankhult gård där man kan fylla på vatten från en kran på utsidan.

Det nya vindskyddet

Som vanligt hoppas jag att ni kommer med rättelser och tillägg eller andra synpunkter. 

/Håkan 

Nedan följer GPS-punkter för de platser jag berättat om i den ordning de nämns i texten. Som vanligt är jag tacksam för rättelser, tillägg och synpunkter.

• Mogetorps värdshus           N59°26.471 E15°08.545
• Galtapussen VSK               N59°27.157 E15°07.660
• Mogetorps varggrop           N59°26.491 E15°08.359
• Utsikt R50 Falleraberget      N59°26.619 E15°08.226
• Väggen                             N59°26.499 E15°07.875  
• Gustaf Rosén                     N59°26.489 E15°07.848
• Jättetallar                          N59°26.403 E15°07.268
• Gränsröse 1                       N59°26.518 E15°06.824
• Gränsröse 2                       N59°26.471 E15°06.659
• Anlagd väg                        N59°26.458 E15°06.693
• Vattenreservoar                 N59°26.406 E15°06.729
• Hålahult sanatorium           N59°26.315 E15°06.833
• Suckarnas bro                   N59°26.293 E15°06.673
• Brudslöjan                         N59°26.260 E15°06.740
• Jättegranar Hålahult           N59°26.236 E15°06.852
• Pumphus                           N59°26.206 E15°06.862
• Granudden                        N59°26.072 E15°06.963
• Ranglasten                        N59°26.012 E15°07.103
• Ranglabäckens fångstgrop  N59°25.932 E15°07.868
• Ranglabäckens raviner       N59°25.926 E15°07.124
• Blå grottan                        N59°25.842 E15°06.350

• Frihetsportalen                  N59°25.578 E15°05.856
• Vinterhagen strandvallar    N59°24.911 E15°02.943
• Vinterhagen VSK               N59°24.941 E15°02.932
• Vinterhagen kallkälla         N59°25.013 E15°02.855
• Lockhyttans masugnsplats  N59°24.797 E15°02.833
• Kolarkojor Lockhyttemossen N59°24.151 E15°02.628
• Kolaren & Skogsfrun           N59°24.143 E15°02.621
• Torpruin Skaten                  N59°23.857 E15°01.407
• Klappersten Klockhammar A N59°23.897 E15°01.309
• Klappersten Klockhammar B N59°23.806 E15°01.188
• Rusakulans VSK                  N59°24.510 E15°01.271
• Rusakulan                          N59°24.444 E15°01.402
• Vallareristning Nya Dammen N59°24.103 E15°00.540
• Portvakten                          N59°24.123 E15°00.329
• Norra Trolldalen                   N59°23.996 E15°00.615
• Torpruinen Skogen               N59°23.635 E15°00.636
• Skogatorpaklinten                N59°23.796 E15°00.733
• Torpruinen Skogatorpet        N59°23.573 E15°00.480
• Gammal färdväg                  N59°23.758 E15°00.280
• Hästmossedammen              N59°24.492 E15°00.181
• Skrikarbogruvan                  N59°24.684 E14°59.859
• Skrikarboda VSK                 N59°24.962 E14°59.597           
• Skrikarboda nödrum            N59°24.915 E14°59.622
• Stora Ryggsjön VSK             N59°24.769 E14°58.881
• Kalltjärn dass                      N59°24.517 E14°59.250
• Kalltjärn källa                      N59°24.479 E14°59.284
• Ryggsjön Fångstgrop A         N59°24.521 E14°58.421           
• Ryggsjön Fångstgrop B          N59°24.490 E14°58.400
• Blankhults gård                     N59°23.905 E14°59.671
• Blankhult VSK                       N59°23.832 E14°59.645
• Blankhult klint VSK                N59°23.779 E14°59.929

Om man – som jag – är intresserad av kolbottnar och kojruiner så redovisar jag här de någorlunda tydliga som jag har hittat. Samtliga kojruiner har (tydlig) kolbotten precis intill.

• Kojruin Blå grottan                N59°25.950 E15°06.159
• Kojruin Frihetsportalen          N59°25.847 E15°05.940
• Kolbotten Frihetsportalen       N59°25.730 E15°05.810
• Kojruin Liaberget C                N59°25.875 E15°04.243
• Kolbotten Liaberget                N59°25.843 E15°04.235
• Kojruin Liaberget B                N59°25.724 E15°04.228
• Kojruin Liaberget A                N59°25.625 E15°04.044
• Kojruin Lockhyttan C              N59°25.225 E15°03.618
• Kojruin Lockhyttan B              N59°25.164 E15°03.515
• Kojruin Lockhyttan A              N59°25.069 E15°03.255
• Kojruin Lockhyttan D              N59°24.645 E15°02.055
• Kojruin Rusakulan B vacker     N59°24.534 E15°01.921
• Kojruin Rusakulan C               N59°24.361 E15°01.620
• Kojruin Rusakulan A               N59°24.303 E15°01.307
• Kojruin Blankhult D                N59°24.108 E15°00.566
• Kojruin Blankhult A                N59°24.092 E15°00.101
• Kojruin Norra Trolldalen          N59°24.077 E15°00.485
• Kojruin Skogatorpaklinten A    N59°23.688 E15°00.826
• Kojruin Skogatorpaklinten B    N59°23.722 E15°00.592
• Kojruin Blankhult B                 N59°24.201 E15°00.505
• Kojruin Blankhult C                 N59°24.435 E15°00.258
• Kojruin Skrikarboda A             N59°24.559 E14°59.953
• Kojruin Skrikarboda B             N59°24.703 E14°59.699
• Kojruin Kalltjärn B                  N59°24.596 E14°59.053
• Kojruin Kalltjärn C                  N59°24.570 E14°59.020
• Kojruin Kalltjärn A                  N59°24.523 E14°59.250
• Kojruin Berget hink                N59°24.389 E14°59.456
• Kojruin Kalltjärn E Vacker       N59°24.277 E14°59.357
• Kojruin Kalltjärn D                 N59°24.260 E14°59.532 
• Kojruin Stora Ryggsjön           N59°24.459 E14°58.459