Höga berg och djupa brunnar – Nordtoppen tur och retur

Foto: Patrik Jigsved

Dimman ligger tät över topparna vid Sveriges högsta berg. Dalen Láddjuvággi börjar sakta att vakna när jag och sambon Oscar kliver ur tältet. Temperaturen har sjunkit minst tio grader från gårdagens stekande sommarvärme och dagens väderprognos visar i stället moln och duggregn. Ett perfekt väder för den långa strapats som väntar.

Efter en rejäl frukost packar vi våra dagstursryggsäckar med klättersele, hjälm och stegjärn och går bort till STF Kebnekaise Fjällstation. Vi ska gå upp på både Syd- och Nordtoppen via den Östra leden, men eftersom vi saknar kunskap om glaciärer och kamvandring möter vi upp bergsguiden Martin ”Bruce” Lundberg. Han har arbetat som internationell bergsguide i tolv år och guidar mest i Sverige och Alperna men ibland även i andra delar av världen. Under sommarsäsongen guidar han grupper upp på Nordtoppen flera dagar i veckan.

– Livet som bergsguide är väldigt mångsidigt tack vare årstider och väder. Ingen dag är den andra lik. Det bästa är nog alla möten med människor i en fantastisk miljö och att få dela glädje och passion med andra. 

Den här måndagen i slutet av augusti består gruppen av mig, Oscar och den tredje deltagaren Patrik Jigsved. 

– Jag har varit uppe på Sydtoppen flera gånger och jag har alltid funderat på hur man är funtad för att fortsätta ut på den smala kammen. Nu är det dags att prova, säger Patrik.

Även Oscar har tidigare varit uppe på Sydtoppen men för mig blir båda topparna en ny erfarenhet. Den sydliga toppen av Giebmegáisi, som berget heter på nordsamiska, bestegs första gången år 1883 av Charles Rabot, Pehr Abrahamsson och Hans Monsen. 24 år senare, år 1907, var Borg Mesch den första personen att bestiga Nordtoppen. Samma år byggdes Kebnekaise Fjällstation och sedan dess är det många som har besökt området. Sommaren 2023 hade Kebnekaise fjällstation 14 842 gästnätter och 875 personer tog sig till Syd- eller Nordtoppen tillsammans med en av stationens guider. Utöver det är det varje år många som på egen hand tar sig till Syd- eller Nordtoppen. 

Bruce är IFMGA certifierad bergsguide och driver företaget Simply Explore. Foto: Patrik Jigsved

Den guidade turen till Nordtoppen beräknas ta elva timmar och går över Björlings glaciär, upp för en vajersäkrad klätterled och längs en smal kam. På den obligatoriska informationsträffen kvällen innan fick vi en genomgång av vad som väntar. Orden isyxa, stegjärn och kamvandring har snurrat runt i både mitt och Oscars huvud under natten. Det här kommer nog bli det häftigaste vi har gjort hittills.

Meditativ stigning

Prick klockan sju lämnar vi stationen bakom oss. Upplägget är 30 minuter vandring varvat med fem minuter paus. Den första biten går gemensamt med Västra leden och redan nu är jag tacksam för att det inte är gassande sol. Innan Östra leden viker av uppför Jökelbäcken stannar vi för den första pausen och Bruce går igenom vad som är bra att tänka på när man vandrar brant uppför.

– Det viktigaste är att ha en rak hållning så att ni kan andas med hela kroppen och att ta korta och låga steg. Gå inte bara på framdelen av foten utan gå på hälen med.

Varsin vandringsstav underlättade vandringen i den steniga branten. Foto: Oscar Lindström

Terrängen är stenig och brant men den där kraftansträngningen vi hade fasat för kommer aldrig. Vi tar ett litet steg efter det andra och det blir i stället ganska meditativt att gå uppför. Dimman lättar i takt med att vi kommer högre och högre upp. Tankarna svävar i väg och kommer tillbaka. Hela tiden är vi i sakta rörelse framåt och pausen var 30e minut glöms bort. Plötsligt har vi gått i två och en halv timme och är framme vid Björlings glaciär.

Förändringar

Efter en lite längre paus har vi både fått i oss energi, fått på oss klätterutrustning och fäst en isyxa på ryggsäcken. Glaciären är inte så hal idag och vi kan enkelt gå över isen utan stegjärn. Bruce styr oss ut över den 225 meter djupa glaciären och vet exakt vart vi kan gå för att undvika sprickorna som kan vara 30 meter djupa. Det är lätt att känna sig liten när vi går över den stora glaciären – och även deppig. Bruce pekar högt upp på bergskanten på andra sidan och berättar att glaciären tidigare sträckte sig dit. På grund av klimatförändringarna smälter den och alla andra glaciärer i allt snabbare takt varje år.

– Om det fortsätter att vara en kort vinter och en varm sommar så kommer alla glaciärer i Alperna att vara borta om 25–30 år. Det går snabbare där men Sverige är hack i häl, säger Bruce.

Forskare på Tarfala forskningsstation övervakar och mäter regelbundet flera svenska glaciärer, bland annat Kebnekaises Sydtopp som består av is. Vid deras senaste mätning framkom det att Sydtoppen minskat med 1,4 meter sedan förra året. Storglaciären, som ligger bredvid Björlings glaciär, är den mest undersökta glaciären i världen och har i genomsnitt blivit 17 meter tunnare sedan år 1945.

Glaciärsprickorna kan vara riktigt djupa så det är viktigt att ha god kunskap om glaciärer eller att gå med en guide. Foto: Oscar Lindström

Vandringen fortsätter uppför glaciären tills vi är vi framme vid den vajersäkrade klätterleden, även kallad via ferrata. Vi hakar i våra kabinhakar i vajern som är fäst längs berget och börjar att klättra. I början går leden horisontellt längs med bergsväggen för att i slutet gå mer rakt uppför.

– Vilken perfekt svårighetsgrad, utbrister Oscar och klättrar smidigt upp genom nästa skreva.

I slutet av klätterleden passerar vi en minnesskylt för den fjällguide som förolyckades här år 2002. Några år efter den tragiska olyckan monterades vajern fast i berget för att öka säkerheten. Branten ner mot glaciären gör det svårt att förstå att turister klättrade här utan sele för drygt 20 år sedan.

Via ferrata betyder ungefär järnväg eller väg av järn på italienska. Foto: Alicia Schumacher

Nu gäller det

Från toppen av klättringen är det ungefär en halvtimmes vandring upp till Sydtoppen. Här ansluter vi till den Västra leden och passerar både den gamla och nya säkerhetsstugan. Under de sista hundra meterna byts stenarna mot snö och is och det är dags att sätta på sig stegjärnen och ta fram isyxan. Efter några meter med stegjärn under fötterna är morgonens nervositet över den för mig nya utrustningen som bortblåst, och vi är snabbt uppe på Sydtoppen. Utsikten består av ett tjockt lager dimma och någonstans där framme övergår toppen till en smal kam. Jag kramar om isyxan och sätter ordentligt ner stegjärnen i snön. Nu gäller det, delen vi sett fram emot mest. Kammen mellan Syd- och Nordtoppen.

Tur att fjällväder kan skifta fort. Foto: Oscar Lindström

Bruce knyter vant in oss i replag. Oscar får den stora äran att gå först och ska styra takten för hela gruppen. Hans ögon lyser av skräckblandad förtjusning när Bruce instruerar att det är viktigt med tydlig kommunikation och om någon ropar ”stopp” så måste alla stanna på sekunden. Patrik som nu äntligen ska få känna hur det känns att fortsätta från Sydtoppen tar ett djupt andetag och ser sammanbiten ut.

På en rad går vi sakta och rytmiskt ut på den smala kammen. Det tar nästan 30 minuter att gå mellan topparna men den mest exponerade sträckan är bara 100 meter och där är kammen cirka en fot bred. Det är nerförsbacke och vi lutar oss bakåt och stödjer oss med isyxan. Vi balanserar högt ovanför Björlings glaciär nere till höger och Rabots glaciär nere till vänster. I snön syns små svarta rester från det norska Herculesplan som kraschade in i bergsväggen mellan Syd- och Nordtoppen år 2012. De stora delarna har bärgats bort men här och där ligger små bitar kvar och påminner oss om olyckan som tog fem personers liv. Ett fokuserat steg i taget fortsätter vi sakta framåt.

Fokuserade steg på den luftiga kammen. Foto: Alicia Schumacher

Dimman skingrar sig och Nordtoppen välkomnar oss med öppna armar. Min kropp fylls av adrenalin och exploderar i ett stort leende som inte går att sudda bort. I Oscars ögon skymtas inte längre någon skräckblandad förtjusning, nu är ögonen mer som ett barns på julafton. Patrik har det däremot lite tuffare.

– Jag tittar bara ner, det enda jag tänker på är var jag ska sätta ner foten nästa gång och på att hålla balansen. Jag klarar inte av att se framåt eller åt sidorna.

Den guidade turen rekommenderas inte till personer med extrem höjdrädsla.  Foto: Alicia Schumacher

Efter hundra meter blir kammen något bredare och snart byts snötäcket mot sten igen. Med stegjärnen kvar under fötterna klättrar vi den sista biten upp på stenarna tills vi alla står på den högsta punkten, 2096,8 meter över havet. Det går inte att hålla inne glädjen och vi utbrister i ett gemensamt glädjetjut:

– Wohooo! Vi klarade det!

Det är inte varje dag man får fika med en utsikt över Sydtoppen, Storglaciären och Drakryggen, så vi tar god tid på oss att ta in det imponerande landskapet. Vart vi än tittar sticker toppar upp ur de låga molnen och det går inte att slita blicken från de böljande formerna. 

Patrik Jigsved är riktigt nöjd över att ha klarat kamvandringen bakom honom. Foto: Oscar Lindström

Efter lite energipåfyllning väntar samma väg tillbaka. Bruce pekar mot bergskanten där Nygrens led kommer upp och rekommenderar oss att ta den nästa gång. Leden som innehåller en del klättring är en häftig upplevelse och kräver ingen tidigare erfarenhet om man går med guide. Framför oss blir kammen smalare och smalare och den här gången kan vi alla njuta lite mer när vi med självförtroende i stegen går tillbaka till Sydtoppen.

– Nu känns det lättare eftersom det är uppför i stället för nedför, säger Patrik något mer avslappnad än tidigare.

Helveteshål

Fyllda av lyckorus känns det som att vi flyger genom via ferrataleden för plötsligt är vi nere vid glaciären igen. Inknutna i rep guidar Bruce oss längre ut på Björlings glaciär. Det brusar från glaciärbäckarna som forsar ner i stora bottenlösa hål, så kallade glaciärbrunnar som bildas av att smältvatten borrar sig djupt ner i isen. Bruce skruvar i en isskruv i glaciären och vi får säkrade gå fram till kanten av brunnen. Jag kastar ner en sten i det mörka hålet och väntar på att få höra ett ”plums”. Men det kommer aldrig något.

– Brunnarna kan vara lika djupa som glaciären så om man har otur är de 225 meter djupa. Om man trillar ner är man rätt körd, säger Bruce.


Oscar håller hårt i repet när han närmar sig "helveteshålet". Foto: Patrik Jigsved

Efter en spännande avstickare på glaciären börjar en lång och stenig vandring nedför. Nu börjar adrenalinet ge med sig och kroppen förstå vilken ansträngande dag det varit. Fötterna värker i varje steg och jag drömmer romantiskt om den frystorkade turmaten som väntar nere vid tältet. Elva timmar efter att vi lämnat stationen är vi nere vid guidekontoret igen och vi bjuds på den godaste saften jag någonsin druckit.

– Mitt mål var att gå på den smala kammen och att övervinna min rädsla för balansakten där. Det känns toppen att jag vågade gå där, nästa gång kanske jag vågar höja blicken, säger Patrik.

Jag kan bara hålla med om att det kommer bli en till gång. Bergen är som en drog man bara vill ha mer av. Nästa gång tar vi Nygrens led upp.

Kebnekaise:

Kebnekaise, på nordsamiska Giebmegáisi, består av två toppar: Sydtoppen och Nordtoppen. Sydtoppen, som är täckt av is, har länge varit Sveriges högsta punkt men på grund av klimatförändringar smälter isen på toppen. Sedan 2019 har Nordtoppen, som består av sten, varit den högsta toppen med sina 2096,8 meter över havet. I september varje år mäter forskare på Tarfala forskningsstation Sydtoppen. Årets mätning visade att Sydtoppen var 2093,2 meter över havet, en minskning med 1,4 meter sedan förra året.

Bestig toppen:

De två klassiska lederna upp på toppen är Västra leden och Östra leden. Västra leden går att vandra på egen hand medan den Östra leden rekommenderas att gå med guide. Om du vill bestiga Nordtoppen rekommenderas också att gå med guide om du inte har god erfarenhet av kamvandring.

STF erbjuder guidade vandringar till både Syd- och Nordtoppen via Östra leden. Du bokar en guidad tur via STF:s hemsida i förväg eller i mån av plats direkt på stationen. För att klara av tempot på den guidade turen till Nordtoppen bör du ha mycket god kondition, inte ha problem med knän och inte vara höjdrädd.

Transport och boende:

Tåg till Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta. Där väntar en vandring på 19 kilometer till STF Kebnekaise Fjällstation. Bo i delade eller privata rum på fjällstationen eller i tält.

Har du också varit uppe på Kebnekaise? Eller vill du ha tips inför en kommande bestigning? Kika in dessa trådar!

Lättaste vägen upp för Kebnekaise?

Kebnekaise summit staying at Tarfala and Singi huts

Nordtoppen på en dag

Kebnekaise och kamvandring första veckan i Oktober?

Nygrens led 2016 - info & film