En resa i Francisco de Orellanas kölvatten - Del 3

Del 3

     Vi är omskakade efter att ha blivit beskjutna, men de kommande dagarna visar sig området från sin bättre sida och vi får lugna ner nerverna. Vi firar nyårsafton i den lilla staden Tefé. Efter några dagar drar vi vidare. Solen skiner men vår färd går långsamt. Dagar där det inte händer något speciellt glider snabbt över i varandra. Blir det för varmt, kyler vi ned oss med ett dopp i floden. Blir det för kallt, kokar vi kaffe. Vi prövar att gå upp allt tidigare om morgnarna och paddla allt senare på kvällarna, men märker ändå att tiden rinner iväg.

     En dag när vi lägger till vid ett litet samhälle för att fylla upp matförrådet dyker det upp en framfusig, småfet man från Policia Federal. Han letar efter knark. Polismannen med inte mindre än fyra pistoler på sig, går lös på utrustning och båt. Två av pistolerna har han bara stoppat ned i byxorna, så som man ser gangsters göra det på film. Flera gånger ramlar de nästan ut, och vi måste koncentrera oss för att inte börja skratta åt det tragikomiska i hela situationen. Han hittar så klart ingenting, men händelsen påminner oss om att vi är i ett område där narkotikasmuggling är ”big business” och ett stort problem.

Pirater

     Snart kommer regnvädret tillbaka som gör oss genomvåta och försenar oss ytterligare. Samtidigt som solen för ovanlighets skull tittar fram bakom molnen mellan skyfallen, kommer det en båt mot oss i hög fart. Det är fyra personer i båten. Två av dem är beväpnade. De andra två är tydligt påverkade av narkotika. De två med vapen kommenderar medan de andra två bordar oss och brutalt börjar genomsöka båten. - Har ni narkotika?, skriker de gång på gång och hotar med att skjuta oss. De tror att vi ljuger och är inte nöjda med vad de finner. De bogserar bort oss till en öde sandbank några kilometer längre bort. - Här finns det inga vittnen, tänker vi skräckslagna i det stilla, och fruktar en regelrätt avrättning. De kastar datorer, kameror, telefoner etc. våldsamt runt sig. Två av våra kameror går sönder, men det är betydelselöst. Här och nu är vi glada om vi får behålla livet. De viftar med vapnen och skriker åt oss, men till slut ger de upp. Lika fort som de kom, försvinner de igen. Vi sitter lamslagna tillbaka på sandbanken, men kan inte göra annat än att packa ihop den utrustning som finns kvar, på nytt skjuta ut båten på floden och fortsätta paddla. Vi kämpar med att försöka bevara lugnet. Hade vi bara haft en motor...

     Medan mörkret omsluter oss paddlar vi in till en liten bosättning. Inbyggarna visar sig vara vänliga och vi blir tilldelade en liten fiskestuga som vi kan hänga upp våra hängmattorna i över natten. Vi känner oss fortfarande inte trygga. Piraterna måste ha en bas i området, och det kan mycket väl vara just här. Vi ligger vakna länge och diskuterar våra möjligheter. Vädret har blivit sämre med stormar som kommer allt oftare. Efter att vi nu också har blivit beskjutna, bordade och rannsakade av både pirater och poliser, har vårt tidsschema definitivt spruckit. Efter att ha tillryggalagt ca 2500 kilometer beslutar vi nu att avsluta vår paddling nedför Amazonfloden.

     Även Orellanas expedition blev i sin tid mött med fientlighet i just detta område. Indianer jagade bort dem med projektiler och stridsklubbor när de försökte gå i land för att leta efter mat. Vid ett tillfälle kunde de observera hur indianerna beordrades av högresta, ljushyade kvinnor. Det är från detta möte som floden senare fick sitt namn, Amazonas.

Slutet på äventyret

     Nästa dag lyckas vi att med viftande armar få stoppa en passerande passagerarbåt. Fram mot kvällen ankommer vi staden Coari. Härifrån fortsätter vi färden österut med motorbåt. Det är lugna dagar på båten medan vi ser floden runt oss växa och landskapet rasa förbi. Det är en helt annan upplevelse att resa på det här sättet och vi är glada för att vi paddlade så länge som vi gjorde.

Åtta månader efter att Orellana reste från Pizarro nådde han äntligen fram till Atlanten. En av historiens mest fantastiska upptäcktsfärder fick därmed sitt slut. Också vi når snart fram till Atlanten och har därmed korsat hela den sydamerikanska kontinenten. Vår resa fick ett oväntat slut med en nog så tvär övergång till motoriserade färdmedel. Men även om resan inte slutade som förväntat, har vår färd nedför Amazonfloden varit en fantastisk upplevelse och ett äventyr vi aldrig kommer att glömma!