Ett helt annat Zion

För Zion, som för många nationalparker på Coloradoplatån, är det den röda sanstenen, det eroderande vattendraget, dramatiska stup och klippväggar som först kommer upp på näthinnan eller vid bildsök på google. De östra delarna av nationalparken bjuder på ett helt annat landskap.

I Zion är huvudkanjonen Zion Canyon det som det mesta kretsar kring, här finns de mest lättillgängliga lederna, de mest kända attraktionerna, ett museum, legendariska Zion Lodge och ett stort Visitor Center där man kan boka guidningar och få massvis med tips. Vid sidan av huvuddelen finns även Kolob Canyon som bjuder på minst lika häpnadsväckande vyer och geologiska mästerverk i form av valv, grottor och sandstenspelare.

Sen finns också de östra delarna av parken som är åtkomlig via bil och eftersom vi inte är några extrema äventyrare så beslöt vi oss för att packa kylväskan och se oss om kring. Vad som väntade var överraskande.

Kylväska på hjul är praktiskt!

Efter att vi betalat entréavgiften och tagit oss förbi visitor centret delade sig vägen vid Canyon Junction. In till Zion Canyon var vägen spärrad för all trafik utom för shuttlebussen, men vi fortsatte upp på serpentinvägar upp mot de östra delarna.

Vägen vindlade sig upp pch ganska raskt kom vi upp en bra bit och utsikten var slående.

Efter ett tag kom vi upp till en tunnel som skulle ta oss genom berget. Zion-Mt Carmel Highway Tunnel stod klar 1930 och förbinder Zion med nationalparkerna Bryce Canyon och Grand Canyon.

Här är en av öppningarna i tunneln. Tunneln är ungefär 2 kilometer lång och på andra sidan väntade något helt annat än de djupa dalarna, branta klippvägarna och grönskan.

Landskapet blev mer böljande och sandstenens färg var blekare på många ställen. Vi var ganska hungriga och kylväskans innehåll lockade så vi stannade vid en parkering. Ganska snart såg vi att vi inte var ensamma. En familj storhornsfår kom och visade upp sina färdigheter i bergsklättring.

Mätta rullade vi vidare och njöt av vyerna. Efter ett tag blev vi sugna på att utforska allt lite närmare så vi stannade bilen och började gå uppför en vindslipad blekrosa berghäll.

På vissa ställen hade det på de annars flata sedimenterade sanddynerna bildats de konstigaste stenformationer. Ganska lika våra raukar har dessa delar av sedimentet blivit kvar efter miljontals år av erosion för att de är lite mer hårt packade än det som omgivit dem.

Allt är inte platt och böljande, runtom finns en hel del toppar. Här är en som kallas "Checkerboard Mesa".

Jag passade på att filma ett litet klipp också. Ni får ursäkta att det skakar lite :)