Solovandringen startade i Storlien. Egentligen startade den redan hemma, i och med att jag planerade den. Vandringen ändrades och blev längre då jag inte fick komma hem som jag tänkt mig. Det var fixande hemma inför min födelsedag som gjorde att vandringen blev längre än jag tänkt mig. Det var i slutet av juli 2017, och min andra solovandring. 

Hur som helst så tog jag nattåget från Stockholm till Duved, bytte där och fortsatte till Storlien där jag klev av.

Det var en strålande fin dag och jag såg fram mot att börja vandra.

Sova? Ja, på lyxigaste stället såklart...i tält! Inte på högfjällshotellet.

Jag började gå vägen från Storlien mot Storvallen. Jag hade varit in en sväng på COOP i Storlien och köpt lite godis.

Nu var vandringen igång!

Jag har varit i Storlien ganska många gånger tidigare, och bott i Fjäll-Lien, då familjen har möjlighet att bo där, så jag känner till området ganska väl.

Dagens mål var att vandra till Blåhammarens fjällstation, ca 15 km bort. Jag har sprungit dit och tillbaka samt åkt längdskidor, men aldrig vandrat.

Efter ett tag kom jag till Storvallen. Jag såg att STF Storliens Fjällgård var till salu. Trist att verksamheter har svårt att gå runt.

Jag tänkte att att det är roligare att gå söderut på någon led än att gå på tråkiga bilvägen, så jag började gå "på någon led i riktning söderut".

Jag kände igen mig från längdskidåkningen.

Efter ett tag började det att gå uppåt och jag tittade bakåt, mot Storlien. 

Vädret var lite lurigt. Det skulle komma regn, inget snack om annat.

Jag såg mitt mål där framme, även om jag inte kunde se själva fjällstationen ännu.

I fjällen behöver man vara beredd på all slags väder. Det slår om fort och så var det nu. Jag såg att det var regn på väg. Snabbt på med regnkläder. 

Det regnade och det gick över i hagel som piskade ansiktet. Vinden var ganska hård. Det gjorde rejält ont i ansiktet av all hagel. En kort stund senare var det över, och jag undrade vad det var som hände. Nästan komiskt när det går från vindstilla till typ 15 m/s och hagel på 3 minuter.

Jag fortsatte att gå och kom efter ett tag till bron över Enan.

Det hade varit skog ett tag och på leden fanns det en perfekt stenhård sittplats om man ville vila benen lite. Jag fortsatte uppåt, för nu gick det uppåt.  

En bit upp på kalfjället kom jag fram till Gräslidfjället raststuga. Bra placerad om man behöver söka skydd vid busväder.

Nu hade jag fin utsikt åt olika håll. Vädret var fortfarande oberäkneligt, men jag klarade mig från ytterligare regn.

Regn längre bort, mot Norge.

Solen tittade fram ibland. Det var stundtals kyligt, men helt ok att gå i t-shirt. Kanske 5-8 grader i luften. Snart framme...

Nu såg jag Blåhammarens fjällstation.

Ah, nu var det nära.

Vad kan man göra när man gått en dag?

Man kan exempelvis ta en öl, och jag satt i lä. 

Det var dags att sätta upp tältet och fixa mat.

Jag hade med mig ett djup tallrik, vilket jag inte har numera. Nu äter jag direkt ur kokkärlet. Sedan hade jag en alldeles för mjuk sked, som nu är utbytt mot en som inte böjer sig.

Hemlagad mat såklart. Det här var 2017, då jag hade nya prylar och egen hemtorkad mat. Köket var nytt, tältet var nytt...allt var nytt.

Det var kul med nya prylar. Mina gamla prylar var som äldst från 80-talet, så jag hade inte svårt att motivera  inköp av nya prylar. Det var mycket som var rejält slitet och i behov av utbyte mot någonting modernare.

Mitt tält, ett Arctic Alpine, Design VELOCE, är det orangea på bilden. Det väger 1.7 kg.

Senare på kvällen kom dimman.

Diska och fylla på vatten.

Natten skulle bjuda på regn och vid. Mer om det i nästa del av vandringen.