Jag hade bestämt mig för att följa bilvägen till Nulltjärnarna och traskade på. Det var inte längre än 4 km till tjärnarna, så det skulle bli en bra skaka-ned-maten-sträcka innan tältet skulle upp.
Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.
Användarnamn: TottemanIntressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...
25 juli – resa till Vålådalen och vandringsstart, del 2
Nu skulle Bunnerfjällen utforskas, och efter en god och rejält mättande middag hade jag spänt på mig ryggsäcken och satte kurs mot Nulltjärnarna, där jag tänkte slå upp tältet för den första natten. Jag hade varit till Nulltjärnarna en gång tidigare, och det var 2017. Då var det egentligen bara ett kort besök där innan bussen skulle avgå från Vålådalens fjällstation, och det gav inte något bestående minne, annat än att det var fint där.
25 juli – resa till Vålådalen och vandringsstart, del 1
Jag har haft en idé om att vandra i Bunnerfjällen. Det var under 2020 som tankarna väcktes om att vandra i detta område som jag visste så lite om. Bunnerfjällen var en vit fläck för mig och jag visste verkligen ingenting om detta område.
Jag brukar vandra med min kompis Johan, och 2020 så vandrade vi från Vålådalen till Funäsdalen. När vi var uppe på Stora Härjångsstöten hade vi en fin överblick åt alla håll, och topparna norrut såg så vilda ut. Kanske för att jag visste så lite om dem. Jag såg på kartan att det var Bunnerfjällen, men kunde inte ta in vad jag såg. Det var lite för okänt och jag blev lite nyfiken.
15 september – till Saltoluokta
Det var grått och regn, och natten blev morgon.