Natten var blåsig och det regnade, och jag undrade hur tältet skulle se ut när jag vaknade. Sömnen var ingen vidare i alla fall. Jag minns inte om jag hade öronproppar.

Jag trodde i och för sig att det skulle se bra ut när jag klev ur tältet på morgonen, och så var det. Snörena var spända och alla tältspikarna satt som de skulle.

Nu var planen att äta frukost, packa ihop tältet och gå till Storerikvollen i Norge.

Det var regn i luften. Alltså...det regnade.

Det roligaste med den här sträckan var att jag sedan 2007 funderat på att upptäcka Storerikvollen. Det var 2007 som vi i Stockholm Långdistansklubb sprang mellan stugorna. Typ 3 mil om dagen...mer om det kommer kanske. Vi funderade på att springa till Storerikvollen, men det blev inte så.

Nedåt, nedåt. Tog höger mot Norge...

Energi behöver man, och dadelbollar är inte helt fel.

Jag tycker om att se ut över vidderna. Efter att kommit ned i höjd var det även bättre väder och regnet hade upphört. 

Jag närmade mig gränsen till Norge och såg Endale raststuga en bit fram. 

En kort rast där. Korta raster är bra raster.

Nu var det bara dryga kilometern kvar till gränsen.

En bro över Enan...precis vid gränsen. Vantar, om än fuktiga, var sköna att ha på sig.

Jag passerade en markering som visade var Armfeldts karoliner år 1718 genomförde den katastrofala marschen mot Trondheim. Många dog, och den heter kallas för karolinernas dödsmarsch. 

Det var en bit kvar till Storerikvollen. Lite småkuperat, men helt ok.

På spängerna utför halkade jag omkull hela tre gånger. Tur att det gick bra.

Vy västerut, mot Storerikvollen.

Nedan ser man vyn söderut, längs sjön Saantenjaevrie. Det är en reglerad sjö, där vattennivån kan vara 709-732 möh. Rejäla höjdskillnader.

Nedan den hala spången.

En sista bro...ganska mysigt att vandra här.

Nedan bild visar Storerikvollen...jag var spänd av förväntan. Hur skulle det vara i Norge? Troligen som i en fjällstation/fjällstuga i Sverige.

Jag kollade upp var jag kuns tälta och bestämde mig för att köpa mig en kall en, innan jag slog upp tältet.

Det fanns hästar och får här.

Tältplatsen. Efter att jag lagat middag gick jag och tittade hur det såg ut i området. Jag kände mig lagom trött och det var kul att se djuren.

De var nyfikna och ville smaka på mina kläder.

Efter promenaden var et bara att gå och knyta sig.

Morgonen därpå var det lite grått och jag hade ingen brådska att bege mig. 

Ganska sent på förmiddagen hade jag packat ihop tältet och vandrade vidare. Jag skulle gå tillbaka en bit för att sedan fortsätta söderut mot Nedalshytta.

Det är kul att uppleva nya områden. Norge har jag inte vandrat i tidigare. Det var ganska lättvandrat.

Strax innan kl 15 var jag halvvägs till Nedalshytta.

Det var lite grått, men inte kallt.

Jag hade torkat mat innan vandringen och visste inte hur länge allting skulle blötläggas, så jag lade middagen i blöt ett par timmar innan jag skulle äta middag.

Jag såg spår av någon stor hund. Inte kunde det vara varg? Näää.

Jag insåg att jag inte skulle orka gå hela vägen till Nedalshytta, så jag siktade på att tälta i närheten av Syltjönna, med utsikt mot Sylmassivet.

Här nedan är jag nästan uppe så jag ser sjön.

Tältplatsen, vid kompassens övre högra spets.

Jag gick upp en liten bit för att se sjön.

Tältet hade jag slagit upp innan jag gick för att se mig omkring, snart var det middagsdags.

Middagsdags.

Lite senare på kvällen tittade solen fram.

Det skulle nog bli en fin dag imorgon.

Vyn rakt västerut var magnifik...skulle bli kul att se hur det ser ut på morgonen.

Mätt, trött och nöjd somnade jag.