Den sista vandringsdagen började bra. Vi hade sovit gott i skogen, på norra sidan av Anåfjället.

Målet för dagens vandring var att gå ända till Funäsdalen. Vi hade bokat plats på Härjedalingen, bussen som skulle ta oss hela vägen från Funäsdalen till Stockholm. Fast det var dagen därpå, så vi hade inte bråttom till Funäsdalen för att hinna med bussen.

Däremot pratade vi lite, i alla fall tidigare, om att ta sista biten till Funäsdalen samma dag som bussen skulle åka. Det kändes som en sämre idé, då en hel del saker var tvungna att klaffa då. Vi bestämde oss för att gå hela vägen till Funäsdalen idag.

Efter frukost packade vi ihop och började vandra. Det var uppåt som gällde. Vi kom ur skogen och upp på kalfjället.

Hösten har fina färger och det var väldigt vackert att att se alla dessa olika färger.

Bilden nedan visar hur det såg ut när vi kommit ur skogen och precis kommit ut på kalfjället. Fjället närmast är Kappruet, som med sina 1014 möh, kom att se ganska litet ut. Vyn är alltså bakåt, norrut. Vi var på väg säderut.

Det var bra väder och även om det gick uppåt så var det lätt att vandra. Ryggsäcken hade också blivit lättare, då vi ätit av maten under veckan. Vi hade leden till vänster om oss, men gick inte på den. Det behövdes inte. Vi skulle ju bara uppåt och det var lättnavigerat. Vi såg ju var vi var någonstans.

Höstens färger kunde vi inte få nog av. Vi njöt.

Väl uppe på platån såg vi Ivarstjärnen längre fram. Vi visste att vi skulle äta lunch lite längre fram, och såg att det var en del vattendrag som vi skulle passera. Ju närmare tjärnen vi skulle komma, desto troligare att det skulle bli svårt att passera vattendragen. 

Vi skulle därför dra oss lite mer åt höger, västerut.

Blick bakåt, se nedan. Kappruet ser litet ut.

Färgerna!

Vi hittade ett bra ställe att passera ett av vattendragen och passade på att luncha där också. Toppen man ser i bakgrunden är Ånnfjället, 1300 möh.

Vi gick vidare efter den goda lunchen. Hemlagat är alltid bäst. Vi kom upp från lunchplatsen och kunde se västerut. Nu såg vi skidbacken i Funäsdalen. Det började närma sig.

Vi följde inte leden, men det gjorde ingenting. Vi skulle ju bara västerut, och hade koll på var vi var. Det var mjukt och behagligt att gå obanat.

Led- och spårinformation. Tänk att träna här! Många höjdmeter blir det.

Nu gick det nedåt, och vi följde en markerad led.

Nu var vi tydligen vid Vebuåsen, 750 möh. Funäsdalssjön ligger på 583 möh, så nedåt skulle vi.

Till slut kom vi ned till Ljusnan. Ljusnan är den åttonde längsta älven i Sverige med sina 44 mil. När den har runnit till Funäsdalen har den påbörjat sin slingriga färd och har hunnit ca 30 km. 

I Funäsdalen har man byggt ett vattenkraftverk, och dämt upp Ljusnan. Här var det torrlagt.

Nu var vi nere på stora vägen som går till Bruksvallarna och Ramundberget. Vi hade skibackarna på vår högra sida, och regnet drog in över oss.

Vi satte på oss regnkläderna. Det var bara ett par km kvar till hotellet där vi skulle bo denna sista natt.

Nu är det nära. Hotell Funäsdalen.

Utsikt från rummet. 

En öl satt bra kan jag säga.

Dusch och middag...den här dagen avslutades lika bra som den började. Ja, ingen dusch på morgonen då, men med gott humör.

Dagen därpå tog vi bussen Härjedalingen till Stockholm. Det är en bit att åka, men så skönt att slippa ta den egna bilen. Man kan börja vandringen på ett ställe och avsluta på en helt annan plats.

Ska jag sammanfatta vandringen så gör jag det i några punkter:

- ryggsäcken var tung från början. Så tung kommer den aldrig mer att vara för en veckas vandring

- Det var lite för långa dagsetapper ibland vilket var jobbigt

- Härlig bestigning av Stora Härjångsstöten med en strålande utsikt

- Fantastiskt roligt att gå del av Jämt-Norgevägen. Vore kul att gå längre på den.

- Som vanligt roligt att gå med Johan. Det är så krav- och prestationslöst. Vi har kul när vi vandrar.

Jag ser fram mot nästa vandring, var det nu blir.

//Thomas