Efter en kall natt som gjorde att det var lite is på tälten vaknade vi den 6 september till en fin morgon. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle frysa på den här fjällvandringen, så jag hade med mig mer kläder att ha på natten. 

Naturligtvis så frös jag inte på natten.

När man tittade västerut kunde man se Stora Härjångsstöten, där toppen var något insvept i moln. Det såg ut att bli en fin dag. 

Frukosten bestod av det jag sparat av det jag hade till middag dagen innan. I vanliga fall brukar min frukost på vandring bestå av havregrynsgröt, smörgås och pålägg. Så skulle det bli framöver också. Den här gången hade jag inte kaffe med mig, utan bara te. Det var enkelt med te, bara att värma vatten och vänta medans teet drar.

Efter frukosten så skulle vi packa ihop och vandra vidare. Det kom två vandrare mot oss och det var de två jag pratade med dagen innan. De skulle vidare mot Gåsen och sedan Helags. Kul att ses igen.

När Johan och jag packat ihop och började gå så var det på leden mot raststugan Ljungan. Originalplanen var annars att vakna upp vid Smällhögarna och sedan gå ned till leden mellan Gåsenstugorna och Vålåstugorna, vada Härjångsån, och fortsätta upp i Härjångsfjällen mellan Tvärhammaren och Gaarenesåajja.

Nu var planen att istället gå över bron över Härjångsån, och sedan sedan gå på skrå, i princip rakt mot Stora Härjångsstöten. Innan vi var framme vid ån syntes fjället Gåsen tydligt mellan Smällhögarna till vänster och Härjångsfjällen till vänster.

När vi kom ned till Härjångsån såg vi att bron var på land. På kartan skulle det vara en bro. Det var bara att byta till foppatofflor och vada den lilla ån.Efter att vi vadat ån och börjat vandra igen blickade jag bakåt. Det var fantastiskt vackert att se hur vattnet letar sig fram, finner sina vägar. Det går faktiskt även att se Vålåstugorna på bilden nedan.

Vi fortsatte på skrå uppåt. Det var lättvandrat och härligt. Bra väder.

Renarna strövar fritt och man ser dem ibland nära, men oftast en liten bit ifrån. Den här undrade nog vilka vi var.

Vi lunchade innan vi kommit upp till Tvärhammarens höjd.

Jag hade torkat mat hemma, eller rättare sagt så hade jag torkat olika ingredienser. Den enda egengjorda rätten som jag torkade hemma var en färssås på Anammas formbara färs. Jag käkar ju bara veganskt så det var lite spännande hur det skulle bli med energiintag på den här vandringen. Förra året åt jag vegetariakt, efter drygt 50 år som köttätare, men jag bytte av etiska skäl till att leva the way of the vegan från april i år. Mår riktigt bra av det :-) 

Nåja, min lunch, liksom alla andra luncherna på vandringen förutom den första, bestod av lite goa grejer som jag hade förpackat i plastpåsar. Alltså vanlig fryspåsar. Jag tycker att det är helt onödigt att vacuumförpacka saker man ska äta inom den närmaste tiden. Det finns bara fördelar med att packa maten i plastpåsar. Här kommer några argument:

- det tar lite plats då plastpåsarna fyller ut håligheter väl, dvs så kan man packa maten väl

- det blir lite (alltså inte mycket) skräp, som tar lite plats och väger lite

- keep it simple...varför krångla med dyr maskin och dyra vacuumförpackningar

Nåja, nu när jag sagt att jag torkat maten själv så kan jag säga att lunchen bestod av torkad potatis, purjolök, paprika och broccoli. Dessutom hade jag smulat i en bit grönsaksbuljongtärning i varje påse. Som komplement hade jag alltid i snabbmakaroner och röda linser, samt hällde i rapsolja. Oljan hade jag för det mesta i på lunchen , men alltid till middagen. Jag saltade alltid maten, då jag vet att jag behöver salt på vandringarna.

Jag har min mat i två plastlådor. Den ena är en glassbox, och den andra en kaklåda. Eller före detta i alla fall. Då håller sig påsarna hela.

Nog om maten. Maten var alltid god. Jag kommer ALDRIG mer att äta köpefrystorkat...säger jag nu. det är dyrt och smakar sämre än hemmatorkat.

Ålrajt, efter lunchen så fortsatte vi uppåt.  

När vi titta ut över nejden så var det fortfarande ganska bra väder. Bilden nedan är utsikten mot Vålåstugorna.

Åt andra hållet, dvs mot Stora Härjångsstöten var det härligt att se vart vi skulle. Toppen syntes tydligt. De andra två topparna man ser låg betydligt lägre.

Det vi skulle göra nu var att hitta en bra tältplats. Sedan gå och rekognosera efter en lämplig väg upp på Stora Härjångsstöten. Vi skulle upp på toppen i morgon. Det var planen.

Vi hittade en plats, slog upp tälten, och gick iväg för att spana lite.

Vi började gå uppåt, och bestämde oss för att gå upp på toppen 1533, för att sedan ha en lättare väg upp på Stora Härjångsstöten.

På bilden nedan ser man våra små tält i mitten på bilden, och det var så här högt vi gick för att reka. Sedan ner och käka middag.

På väg ned så var det lite regn i dalen nedanför oss, men vi fick ingenting på oss.

Som vanligt blev jag proppmätt...så najs.

För att spara gas har jag en grytmysare. Dvs, jag kokar upp maten, stänger av gasen, och låter maten under 5-10 minuter bli klar. Med lock på och isolering runt kokkkärlet sparas gas, och maten blir inte alls kall. Den är även ett sittunderlag, och isolering (som syns på bilden) när jag ska äta.

Vi somnade som vanligt ovaggade. Morgondagen skulle bjuda på fin utsikt.

Gonatt!