Jag hade planer för årets vandringar, som blev en vandring, och dessutom kortare än jag tänkt mig.
Hur som helst gör jag processen kort om vad som hände innan jag satte mig i taxin för att ta mig till Stockholm Centralstation och ta nattåget till Undersåker. Det blev bråttom...det räcker så.
Väl på tåget så kunde jag konstatera att jag äntligen var på väg.
Det kändes väldigt bra.
Jag har tagit nattåget från Stockholm tidigare. Första gången var 2017, då jag åkte till Storlien, och gick på norska sidan av Sylmassivet, och mellanlandade i Lunndörrsstugan innan jag avslutade vandringen vid Vålådalens fjällstation. Den vandringen kan jag skriva ganska mycket om, får se när den har värkt klart.
Den andra gången som jag tog nattåget var juli 2019, när det var riktigt varmt ute, och jag gick i Lunndörrsfjällen. Säger bara Saantandurrie, vilken härlig plats.
2020, året då det skulle vandras igen, och det blev en veckas vandring i Jämtlandsfjällen.
This is the story.
4 september
Stress och jäkt...men jag var till slut på tåget och kunde slappna av. Planen var nu att åka till Undersåker och sedan ta den förbokade bussen till Vålådalens fjällstation.
Jag var ensam i kupén, och konduktören sade att det skulle kliva på ytterligare en person i Gävle som hade bokat samma kupé. Kupédörren öppnades efter Gävle, men det vara bara konduktören som undrade det var jag som klivit på. Med andra ord så hade jag kupén helt för mig själv.
Då det blev bråttom med packningen av ryggsäcken hemma så hade jag jag inte packat den optimalt och hade därför en del saker i en COOP-kasse. Jag funderade på hur allting skulle få plats i ryggsäcken.
Tåget susade uppåt i Sverige och jag hade en bra natt. Nu var det semester.