Det var en god natt, och vi vaknade till nästan kalasväder. Gråväder, men det spelade ingen roll. Nu skulle vi äta frukost, packa ihop tälten och äntligen vandra in i Sareks nationalpark.
Jag skriver "äntligen gå in i Sarek", och jag menar att det är fortsättningen på den här fantastiska vandringen.
Hittills har vi kanske stött på fyra personer, varav stugvärden vid Sårjåsjaurestugan var en av dem. För min egen del behöver jag inte träffa, se, prata med någon annan än den jag vandrar med. Vi pratar ganska mycket med varandra, kanske för att det finns mycket att prata om, då vi ses ganska sällan.
Vandringen fortsatte i alla fall på norra sidan av Álájávrre när vi var klara med morgonbestyren.
Grönt är skönt! Jag älskar den här lysande gröna färgen på mossan.
Det var lättvandrat och vi traskade på. Vi hade som mål att gå till Alkavare kapell och valde att gå söder om berget Nuortap Rissávárre, dvs runda det moturs.
Ibland hittar man skelett, eller benbitar. Det här benet har legat på marken ett tag, det syntes tydligt.
Vi började närma oss den bortre änden av sjön, och kände att de stora, eller större topparna lockade och ropade på oss. Först skulle vi bara runda ett berg framför oss...
När vi var på väg att runda Nuortap Rissávárre och såg Álggajávrre och Álggavágge växa fram så var känslan och upplevelsen enorm. Det vi såg var så vackert. Det här skådespelet bara fanns där, och vi kom precis för att uppleva det. Magiskt!
Vi kände att det var dags för lunch, så vi stannade och lunchade. Det var förväntan i luften. Hur skulle det se ut när vi skulle fortsätta runt berget?
Vi visste att det skulle finnas en bro över Miellädno, så det var det första alternativet för oss. Mot bron alltså.
Var det kapellet man såg där på andra sidan?
Regnet låg i luften, men vi klarade oss medans vi närmande oss vattendraget.
Antingen så fanns inte bron, eller så gick vi inte tillräckligt långt norrut. Vi vände om och gick till roddbåtarna som skulle finnas där Miellädno ansluter till Álggajávrre.
Vi var fyra personer som rodde över till andra sidan. Det var lite strömt, och personen som rodde var nog inte en van roddare kunde jag konstatera. Hur som helst så kom vi över.
På andra sidan sjön såg vi Alkavare kapell. Nu skulle vi upp till den. Vi tog av oss ryggsäckarna och lämna dem. Ett steg i taget nu...uppåt.
Vi kom upp och såg kapellet. Det var en högtidsstund att vara där. Jag hade knappt hört talas om det innan denna vandring. Nu var vi där.
Vi har upplevt så mycket vackert och spektakulärt på den här vandringen. Nu var vi alltså vid ett kapell, mitt i Sarek. Fast det är fel att säga att det är mitt i Sarek, då det är i den västra delen av Sarek.
Via länken finns en del information om Alkavare kapell. Den hör till Jokkmokks församling, och har haft gudstjänster på sommaren de senaste åren.
Kapellet uppfördes och stod klart 1787 för att de som arbetade med silvermalmsbrytningen skulle kunna gå till kyrkan på söndagarna.
Malmbrytningen påbörjades på 1600-talet.
Lite mer information finns här.
Vi gick runt i området och tittade även in i kapellet.
Det kändes bra att vara inne i kapellet. Historiens vingslag på något sätt.
Vi gick ut och gick runt i området där silvermalmsbrytningen hade varit. Det skulle bli spännande att se vilka spår av brytningen som fanns kvar. Det har ändå gått många år sedan det var aktivitet och verksamhet i detta område.
Efter att ha gått runt i gruvområdet, och funderat på hur det kan ha sett ut när det var verksamhet där, gick vi tillbaka till kapellet och sedan nedför slänten till våra ryggsäckar. Där tog vi en paus och tittade på kartan. Det var kväll och det började närma sig middagstid och vi skulle nu hitta en fin tältplats.
Vi kom fram till att vi skulle gå en liten bit mot Álggavágge.
Det var regn runt omkring oss, och vi klarade oss. Kändes lite märkligt med tanke på att det regnade åt alla ät alla väderstreck vi tittade åt.
Vi slog upp tälten vid sjön och lagade till middag. Det blev inget bad...det var inte riktigt läge för det.
Dagen var väldigt bra. Det var så spännande och intressant att vandra till Alkavare kapell. Dessutom intressant att se gruvområdet.
Nu var vi inne i Sarek. Nu började ett nytt äventyr.
Trötta och lyckliga gick vi och lade oss.
Gonatt!
Vädret har uppenbarligen blivit litet "gråare" men vandringen har ju hittills varit väldigt fin. Ser fram mot kommande avsnitt.
Jodå, bron finns nog kvar men längre norrut. På vissa kartor har den varit felritad, en km närmare sjön än vad den är.
Gruvbrytningen lades ner 1702 så kapellet byggdes inte för gruvfolket. Det var en del av lappmarksmissionen. Jag har fått med en del av detta i min bok om Präststigen. Den kan du nog låna på bibliotek om du inte köper den.
Ska bli spännande att läsa om era fortsatta äventyr!
Jag har boken Präststigen, som är intressant. Jag har inte lusläst den.
Jag skrev lite mer, skrev faktiskt klar nästa del på vandringen, men jag förstår inte att allting inte alltid sparas. Blir lite less på att skriva om saker. Jag tycker att Spara, Förhandsgranska, Publicera är ganska logiska saker, liksom att koppla till en tur. Det brukar fungera, men i em sket det sig. Å andra sidan kommer jag nu bara att skriva texten (som försvann), då bilderna är kvar, antagligen för att de har laddats upp. Nåja, man ska inte hänga läpp för det här.