Återigen en avkopplande natt i bra väder. Hur bra väder har vi haft...på en skala? Vädermätaren har bottnat skulle jag vilja säga. Vädret har varit fantastiskt på denna vandring.

Det var helt klart dags för lite regn.

Efter frukost och packning av tält så skulle vi nu gå obanat. Vi skulle gå nordost, och siktade på att gå mellan topparna Unna Liemak och Stuor Liemak. Det var kompass som gällde nu. Det var inte så stora höjdskillnader och sikten var inte den bästa, så för att vara på den säkra sidan så använde vi kompass.

Undrar vem som bor i denna håla?

Uppåt skulle vi...bara att knata på. Tack kompassen!

Cigarrer? Nä...korv!

Det regnade och blåste en del, så när det var dags för lunch så tog jag fram den partytältsvägg jag haft med mig, och som jag tänkte att Johan skulle få. Det blev ett bra regn- och vindskydd.

Det var rätt så skönt att slippa vinden. Bra att jag hade med mina vandringsstavar, och snöre hade vi också extra av. Jag har själv klippt till en bit av en annan vägg, som jag har som footprint under mitt innertält.

Det var lite kyligt faktiskt. Så skönt att kyla av sig lite, när vi varit så varma de tidigare dagarna.

Nåja, efter lunchen fortsatte vi och siktade på det renstängsel som vi skulle passera.

Utsikten var sådär kan man säga...men helt ok att vandra i.

Renstängslet där vi passerade.

Nu hade vi kommit till norra sidan av sjön Àlájávrre. Bakom mig fanns en renvaktarstuga, och vi skulle nu hitta en fin tältplats. Vi knatade vidare en liten bit längs norra delen av sjön.

Jag hade läst att det skulle vara fint att tälta uppe på Álátjåhkkå, men kände inte för att gå dit upp. Utsikten söderut skulle vara spektakulär. Jag har med mig det till nästa vandring.

Vi fick inte mycket sol på oss denna dag, men vi kunde se lite solsken på Guovddagårra, 1078 möh, i alla fall. Vi tältade på ca 930 möh.

Det blev ganska sent innan vi åt middag, men vem har bråttom?

Det var återigen en bra vandringsdag. Vi konstaterade att vi kommande dag skulle ta klivet in i Sarek.

Padjelanta hade hittills bjudit på storslagen miljö, med den ena upplevelsen mer fantastisk än den andra. Vädret hade varit bra, och dagens regn och rusk hade inte spelat någon roll. Vi hade ju kläder, och navigera kunde vi ju med karta och kompass.

Om jag hade vetat om att Sveriges otillgänglighetspol låg nära hade vandringen kanske sett lite annorlunda ut. Då hade vi kanske gått dit, bara för att...

Det fick jag reda på senare.

Det var dags att dra sig tillbaka och som vanligt var det skönt att krypa ned i sovsäcken.

Gonatt!