Jag vaknade sent. Det var riktigt skönt att få sova ut. Jag hade blåst upp liggunderlaget två gånger under natten, och jag funderade på om det hade gjort sitt nu.

Det hade blåst och regnat lite under natten. Kanske därför jag sovit så gott.

Den här dagen skulle jag bara gå till Östra Bunnertjärnen, och det skulle inte vara längre än ca 8 km dit. Jag hade med andra ord inte bråttom att komma i väg. Om jag tänker tillbaka så var det nog denna dag jag slog rekord i att komma i väg sent. Klockan hann bli efter 13 innan jag kom iväg, men vem har bråttom?

Det skulle bära av uppåt nu. Lite lagom flackt. Jag siktade mer norrut än västerut, då jag inte ville hamna för långt ned i det lite blötare området där så mycket rinner ned i Tjallingån. Hellre lite högre upp och lite torrare. Det var mer min melodi.

Jag tänkte att det skulle vara en fin utsikt om jag gick upp på den flacka höjden, ca 1100 m, och det var verkligen en fin plats att vara på. Jag försökte förställa mig var Stensdalsstugorna var och bara njöt av utsikten.

Utsikten ner i Östra Bunnerskalet såg jag fram mot att se. Jag skulle bli tvungen att kliva över foten av toppen 1274. Det var inte så långt dit.

När jag kom fram till foten av den och kikade över den så kände jag motvinden. Den var rejäl, så jag backade tillbaka några höjdmeter och funderade på om det inte blivit dags för lunch.

Östra Bunnerstöten hade jag haft framför mig hela dagen. Både den och Västra Bunnerstöten hade varit i moln, och jag hoppades att det skulle klarna upp lite senare.

Lunchen satt riktigt bra, och jag fortsatte sedan åt nordväst och ville inte tappa höjd då jag skulle till Östra Bunnertjärnen. Hellre ta lite höjd nu och gå ned när jag närmade mig tjärnen. Så resonerade jag.

Utsikten mot Östra Bunnerskalet var väldigt fin. Det var svårt att förstå vad man tittade på, då allt var nytt för mig. Jag kände inte igen mig. Det är sådant som är kul och spännande, allt nytt.

Östra Bunnerskalet svänger åt höger och långt fram så fanns Ånnsjön.

Jag vandrade vidare och var spänd av förväntan på vad jag skulle se. Hur skulle Östra Bunnertjärnen se ut?

Snart skulle jag få se det. Det var inte långt kvar.

Så kom jag till den plats där jag såg tjärnen, och jag visste med ens att jag ville slå upp tältet så långt till vänster som var möjligt, för att det skulle vara lite kortare att gå, när jag sedan, förhoppningsvis, skulle upp på toppen. Just nu var sikten så där. Förhoppningsvis bättre kommande dag.

Jag slog upp tältet och fixade middag.

Är man på en så här härlig plats måste man utforska allt som går att utforska.

Det blev en del bilder.

Det blev 6 km denna dag.

Jag funderade på om det skulle bli en topptur kommande dag. Västra Bunnerstöten lockade.

Gonatt!