Jag blåste aldrig upp liggunderlaget inför natten. Det funkade rätt bra ändå. När jag vaknade, strax före kl 04.30 så var allt lugnt. Jag stack ut huvudet och mötte den tidiga morgonen. Synen var härlig. Jag var tvungen att gå ut och möta detta.

Den här stillheten man möter på morgonen kan inte beskrivas på något annat sätt än att det är speciellt. Jag upplever en närhet med naturen som är väldigt speciell.

Det vanliga brukar vara att man vaknar på natten, och ska ut och pinka, och så tänker man att "man borde haft kameran med sig...och varit mer påklädd". så brukar det vara.

Nu vet jag inte vad jag hade på mig, men jag var ute ganska länge och tog en del bilder. Mobilen hade jag vett att ta med mig ut.

Det såg ut att bli en riktigt fin dag och jag såg fram mot att gå upp på Västra Bunnerstöten. Jag visste inte hur lång tid allting skulle ta, och min plan var att starta tidigt.

Jag hade en idé om hur jag skulle gå uppåt i grytan för att komma upp och undvika de mer vertikala partierna. Brant skulle det säkert vara, dock hanterbart föreställde jag mig.

Efter att ha varit ute länge gick jag tillbaka till tältet.

Det var dags för en tidig frukost.

Strax innan kl 07.30 var jag i väg. Jag hade med mig en liten dagsryggsäck där jag hade med mig vatten, energi, något förstärkningsplagg och regnkläder. Lunch tänkte jag äta när jag var nere igen.

Jag hade bestämt mig för att gå upp i grytan genom att börja på vänster sida, sedan gå över på höger sida och sedan gå tillbaka på vänster sida sista biten.

På ett par ställen var det så brant att jag var tvungen att låta händerna få hjälpa till. Annars så höll de i stavarna och jag hade hittat ett behagligt tempo som jag höll hela vägen upp i grytan. Självklart gick det långsammare ibland, men med pigga ben var detta inga problem alls.

Så var jag uppe.

Jag såg nya saker, bort mot Helags och annat som även var närmare.

Det man ser närmast är det sista av Västra Bunnerstöten,  och direkt bakom är Tjallingklumpen. Helags och Sylarna är längst bort.

Det var så skönt att vara ovanför grytan. Nu var det inte långt till toppen.

Jag bestämde mig för att gå ganska rakt på upp på toppen 1547 m.

På toppen var det ett toppröse. Jag bestämde mig för att ta en paus här. Vädret kunde jag inte klaga på.

Jag funderade på hur jag skulle göra nu. Den högsta toppen var en bit bort, och den låg på 1555 möh, väster om denna topp.

Jag började med att spana in den toppen jag var på nu och gick även lite norrut för att få bättre vy norrut, och kunna ta bilder åt det hållet.

Innan jag gick norrut för att spana i mer åt det hållet tog jag bild mot Helags mm. Väldigt vackert med topparna tripp, trapp, trull. Här ser man lite mer, jämför med tidigare bild. Ovan ser man närmast den delen av Västra Bunnerstöten som är närmast där jag står. Det är rätt nära. Direkt bakom är Tjallingklumpen och bakom den, lite till vänster är fjället Gåsen. Bergsmassivet längre bort är Helags.

Jag zoomade in mot Snasahögarna och från vänster till höger ser man Getryggen, Tväråklumparna och Snasahögarna med Storsnasen längst till höger.

Norrut från toppen 1547 gick jag kanske 100 m, kanske lite mer.

Jag såg Södra och Norra Bunnersjön, och bakom dem låg Ånnsjön, till höger i bild. Det finns även ett vattendrag uppe till vänster i nedan bild, och det är Sönner-Rensjön och Norder-Rensjön, där Slåttfjället och Västra Middagsfjället syns bakom, dock långt bort.

Tillbaka till att spana mer norrut, fast lite mer åt nordost. Då såg jag, se nedan, en topp jag sett förut. Östra Bunnerstöten. Ja, inte bara den. Det var lite annat också att titta på.

Något utzoomat ser man på bilden nedan Västra Bunnertjärnen, till höger i bilden.

Så gick jag tillbaka och började gå på 1555-toppen. Det började med jag fick gå lite nedåt.

Västra Bunnertjärnen var en långsmal tjärn, som lockade mig, dock inte på denna vandring.

Det var ganska läckert att gå upp på 1555-toppen, och jag njöt av att kunna se så mycket.


Här ser man Södra Bunnersjön och direkt bakom den är Norra Bunnersjön. Det större blå, uppe till höger är Ännsjön. Det man ser allra längst bort i mitten av bilden är Sönner-Rensjön och Norder-Rensjön, och bakom det är Middagsfjällen

På toppen var det någon typ av mast som såg att ha fått lite väder på sig. Den var trasig.

Utsikten från toppen var verkligen toppen. Jag rörde mig på toppen för att kunna se så mycket som möjligt.

Vy mot Getryggen och nedanför kanske man kan ana Storulvåns fjällstation.

Det är svårt att beskriva hur det känns att vara helt själv uppe på toppen. Jag njöt för fulla drag.

Jag blickade tillbaka mot den första toppen jag kom upp på, 1547. Jag hade ett snöfält framför mig och det var superbrant ner på min högra sida, ner i Tjallingdalen. Jag gick inte ut på snön för att spana ner. 

Jag funderade på om jag skulle gå tillbaka till 1547-toppen och sedan ner till tältet. Det fanns en liten tanke om att luncha, packa ihop och vandra tillbaka mot Vålådalen. Ju kortare att vandra per dag de två sista dagarna desto bättre.

Jag började gå tillbaka mot den lite lägre toppen. Först lite utför, sedan uppåt. På höger sida hade jag ett snöfält som jag passerade, och sedan stupade det brant ner i Tjallingdalen.. Läckert att kunna se detta.

På väg upp mot 1547-toppen bestämde jag mig tidigt att inte gå upp på den, utan att hålla mig på södra sidan om den. Innan dess tog jag mig en titt västerut för att kunna se hur brant det vra, det som stupade ner moy Västra Bunnertjärnen. Se nedan bild.

Sedan fortsatte jag upp mot 1547-toppen och passerade söder om den. Jag började gå nedåt och såg grytan jag klättra upp i, och utsikten mot Östra Bunnerstöten vara bara magisk.

När jag hade passerat på södra sidan om toppen så funderade jag på hur jag skulle hitta bästa vägen tillbaka. De är en sak att gå upp, och en helt annan sak att gå ned. När det är så brant nedåt så ser man inte bästa vägen ned, speciellt inte när det är variationer i hur brant det är.

Kunde jag hitta samma väg upp som ner?

Jag såg mina fotspår ibland, och på väg ner så hittade jag faktiskt ungefär samma spår som jag gått upp. Det är lurigt och som sagt brant ibland. Stavarna var till god hjälp.

På väg ned så hade jag blicken åt helt motsatt håll mot när jag var på väg upp. Kul att se allt ”igen”, fast hela tiden nu.

En tanke hade vuxit fram under dagen, och det var om jag inte skulle ta ett dopp i Västra Bunnertjärnen när jag kommit ner. Det kändes som en bra idé.

Så, först komma tillbaka till tältet, byta om och ta ett bad, sedan lunch.

Så fick det bli.

Jag kom ner och var supernöjd med att ha gjort det här. Det är alltid kul att varit upp på toppar över 1500 meter.

Baddags!

Lunchdags!

Jag vet inte när jag bestämde mig för att stanna kvar på den här platsen ytterligare en natt, men det var ett bra och skönt beslut. När jag var uppe på toppen hade jag en idé att traska ned, packa ihop och fortsätta tillbaka. Nu blev det inte så.

Så, resten av eftermiddagen bestod av att ta bilder, dricka kaffe och äta middag.

Gonatt!