Natten i Stensdalsstugorna var bra. Jag sov inomhus medan det var busväder ute. Det var helt klart ett bra beslut att inte fortsätta igår. Ibland får man göra det som är enkelt, skönt och bekvämt.  

Jag hade fortfarande inte planen för den fortsatta vandringen klar för mig. 

Det vore trist om det skulle bli en så pass kort vandring att jag inte skulle känna mig nöjd efteråt. Jag var helt klart med på att det inte skulle bli en vandring vid den norra delen av Bunnerfjällen denna gång. Jag ville inte gå ned i Stor-Stensdalen för att gå rakt uppför de branta sidorna. Östra Bunnerstöten var med i den ursprungliga planen, liksom flera andra toppar på norra sidan. 

Jag funderade på hur jag skulle få mest valuta för de dagar som var kvar. Tåget hem från Undersåker skulle avgå den 31 juli, och det var redan 27 juli. 

Väderprognosen sade att det skulle blåsa 10 m/s på förmiddagen, vara 4 grader ute och regna. Jag behövde inte göra mer än lyfta blicken från kartan och titta ut för att se att det stämde. Det blåste och regnade. Vinden skull avta lite till kvällen, till bara 8 m/s, och temperaturen skulle sjunka någon grad. Regnet skulle fortsätta. 

Efter frukosten hade den reviderade vandringsplanen vuxit från ett embryo till någonting som började bli tydligt. Jag var inte riktigt beredd att sätta fötterna i kängorna ännu, då Mortons ande låg och lurade.  

Förmiddagen gick och jag tänkte att det var dags att ta sig i kragen och göra någonting annat än att vänta på…ja, vad väntade jag på egentligen? 

Min plan blev att följa leden till Stäntja, luncha där, och sedan gå mot Västra Bunnerstöten. Min idé var att gå upp på Västra Bunnerstöten, där jag då skulle ha ”baslägret” vid Östra Bunnertjärnen. Jag visste att jag inte skulle vandra ända fram till Östra Bunnertjärnen denna dag, men lite närmare skulle jag komma. 

Jag packade ihop mina prylar och började vandra på leden mot Stäntja. 

Det var helt ok väder. Regn i luften, lite småstänk ibland. 

Jag gick över bron mot Stäntja. Jag hade gått här kvällen innan, för att kika lite hur det såg ut. Det var lika fint idag.

De här björkarna...det var som att vandra på en helt overklig plats. En härlig upplevelse att se detta.

Jag hade funderat ganska mycket på hur jag skulle gå från Stensdalsstugorna till Östra Bunnertjärnen. Skulle jag gå medurs eller moturs, från Stensdalsstugorna sett? Jag ville minimera antalet sträckor som jag redan gått och upplevt. Jag valde att gå medurs och började med att gå mot Säntja. 

Den lilla toppen Tobbege, nära Stensdalsstugorna ville jag upp på. Den låg lockande nära och jag skulle nog ha en fin utsikt åt flera håll, även om toppen inte är så hög. Från leden var det lite för brant för att jag skulle gå rakt upp mot toppen. 

Bild bakåt.

Det som var på min vänstra sida var Lill-Stensdalen.

Jag fortsatte på leden och njöt av utsikten, av att vandra. 

En energipaus bakom en stor sten, för tidigt för lunch.

Jag vandrade vidare.

Det regnade lite och blåste. Jag kände att det började bli dags för lunch. Jag insåg att jag inte skulle luncha i Stäntja, utan att det fick bli någonstans innan raststugan. Det lockade att gå upp på Tobbege, men framförallt ville jag luncha. 

Jag skulle stanna till bakom första bästa stora sten som kunde tjäna som vindskydd. De växte inte på träd där jag gick, och jag ville inte leta efter en sten. Ett par plusgrader och en rejäl vind kunde få det enklaste lunchstopp att bli en kylig historia, och bakom stenen skulle jag få skydd. 
 
Stenen ”dök upp” och jag gjorde i ordning allting där för lunch. En kylande vind kan få den mest härdade att bli kall. Vindskydd är alltid bra. 

Efter lunchen var det dags att fortsätta…och jag gick upp på höjden för att se norrut, mot Östra Bunnerskalet. Tobbege fick vänta tills jag var på väg tillbaka om några dagar. 

Utsikten ned i dalen var fantastisk. 

Jag stannade inte alltför länge, utan gick tillbaka till min ryggsäck som väntade på mig vid leden. 

När jag gick vidare mot rastskyddet funderade jag på om jag skulle upp på Stäntja, men bestämde mig för att det inte skulle ge så väldig mycket mer än det jag sett bara en stund tidigare. 

Nu började det bära av nedåt, och jag såg ännu inte rastskyddet. 

Det kändes ganska bra och att jag reviderade planen vara bara bra. Jag såg fram mot vad jag skulle få se och uppleva. 

Väl framme så gick jag in och fixade en kopp kaffe. 

Det var skönt att komma in, slippa vinden ett tag. En liten paus. 

Jag hade bestämt mig för att fortsätta vandringen och gå en liten bit upp mot Västra Bunnerstöten. Ja, sikta lite mot Östra Bunnertjärnen, då det var där jag tänkte övernatta dagen därpå.  

Blick bakåt.

Jag knatade på en bit och slog upp tältet där det var skapligt plant.

Det var några luckor i molnen och solen tittade faktiskt fram. 

Det blev en sen middag, men hela dagen var ju förskjuten, så det var ju inte så konstigt egentligen. 

Det var en bra dag. 

Jag somnade ganska ovaggad. 

Det blev ca 9,5 km. 

Gonatt!