Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.

Användarnamn: Totteman

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

28 augusti - mot Boarek

Natten var inte kall, och jag var uppe en sväng för att lätta på trycket, kröp sedan ned i sovsäcken och somnade om. Killen i tältet en bit bort hade vaknat i tid för att hinna packa allt och ta sista biten till Kvikkjokk.

Duggregnet mot tältduken betydde att jag inte hade bråttom, ett ord jag förresten inte använder på denna vandring. Jag hade inte alls bråttom alls. Jag funderade på om jag skulle fixa lite kaffe, och så fick det bli. Två skivor mjuk bröd med tubmjukost. Det var en bra start på morgonen.

Jag gjorde i ordning min havregrynsgröt också, och konstaterade att jag behövde röra om lite mer under uppvärmningen och uppkoket. Mjölkpulvret behövde lite mer kärlek…nu visste jag det. Gröten var god i alla fall. Jag tycker att havregrynsgröt med ett par smörgåsar och kaffe är en alldeles utmärkt frukost.

Svanen var inte kvar från dagen innan, och det var härligt grått ute.

För första gången hade jag en disktrasa med mig och torkade insidan av tältet. Det var en hel del kondensvatten som annars skulle hamnat i tältpåsen. Skönt med ett torrt tält, nåja, torrare. Utsidan av tältet torkade jag också av, även om det kom några droppar uppifrån.

Tältet packades och jag fortsatte sedan vandringen i regnbyxor och jacka. Det tog inte lång tid innan jackan åkte av…och byxorna också. Sedan började det att regna igen, och allt åkte på igen.

Jag hade kommit till den förgrening där Kungsleden fortsatte åt höger, österut. Själv skulle jag på den mindre stigen mot Boarek, rakt fram.

Jag knatade på i sakta mak och upplevde att det var relativt torrt. Jag hade funderat på hur stigen skulle vara, men det var inte alls speciellt blött.

Det var ganska skönt att närma sig Pårtefjällen, även om jag inte kunde se toppar och annat ännu. Till höger om mig hade jag sjön Unna Dáhtá.

Jag stannade till där stigen lämnar sjön Stuor Dáhtá. Det var dags för lunch. Regnkläderna åkte av och även skjortan. Allt fick lufttorka i den lilla vind som var.

Jag hade känt mig trött, både dagen innan och nu på förmiddagen. Funderade på om jag skulle behöva ändra på min vandringsplan. Ryggsäcken var tung, kändes tyngre än vad den borde kännas.

Som det kändes så skulle jag inte komma fram till Boarek och kanske inte heller till vadstället idag.

Efter lunchen var det lite uppåt och efter ett tag började det gå nedåt och jag kunde se Pårtefjällen i solsken, även om bilden nedan är österut.

Det var ganska skönt att komma till lite mer öppna områden och jag föreställde mig vadstället och Boarek en bit längre fram.

Jag bestämde mig för att slå upp tältet ganska tidigt på eftermiddagen en liten bit ifrån stigen, och tyckte det var ganska skönt att ha vandrat klart för dagen.

Middagen lagade jag till i regn.

Det grymtades till utanför tältet och jag stack ut huvudet och hälsade på de renar som var där.

Jag somnade ganska tidigt på kvällen.

Dagens vandring kanske blev 6-7 km.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-09-24 20:49   Elvah
Skön vandringsdag att bara ta det som det känns och blir. Det blir fina bilder i regndiset. Älskar den första över tjärn och skog.
 
Svar 2023-09-24 21:53   Thomas Lummi
Tack Hanna. Ja, att bara stå och njuta med en fin utsikt framför sig...det är vandring för mig.
 
2023-09-25 21:32   Karolina P
Missade del två och tre pga nya bloggformatet som tydligen inte visar blogginlägg i tidsordning utan i någon mysko ordning. Läste därför 1-4-3-2 och hade lite svårt att hänga med i terrängen. Gjorde ungefär samma vandring 2000 (jösses…) och kände inte igen mig i din berättelse 😂
 
Svar 2023-09-25 22:01   Thomas Lummi
Så kan det vara...du får väl se om resten av min vandring var som din. Skriver mer i veckan.
 

Läs mer i bloggen

5 september - en blåsdag

Natten var ganska ok. Lite knöligt, men ok. Jag sov ganska länge efter att ha vaknat tidigt och varit uppe och lättat på trycket tidig morgon. Någonting inom mig sade att jag bord komma iväg så fort som möjligt. Vet inte riktigt var det kom ifrån, men kanske min vanliga noja att ha mycket vandring kvar och begränsat med tid kvar. När jag sansat räknat på kvarvarande sträcka till Kvikkjokk såg jag att det var lugnt. Jag skulle hinna tillbaka i tid till bussen.

4 september – till foten av Tjahkelij

Jag vaknade tidigt, somnade om. När jag väl steg upp var det till en strålande fin dag. Solen sken och jag med. Så skönt att starta dagen i kalasväder.

Jag tog det lugnt och skulle snart äta frukost. Lutade mig mot Litnokstugan och hade det bra.

3 september – Rapadalen och Litnokstugan

Natten måste ha varit bra då jag vaknade något senare än vanligt. Dagens mål var att ta sig till Litnokstugan och spana efter djur längs vägen.

Jag fixade frukost och tog det lugnt.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg