Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.

Användarnamn: Totteman

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

27 augusti - vandringen startar från Kvikkjokk

Nattåget från Stockholm till Boden hade inga förseningar, utan anlände till Älvsbyn, där de två andra i kupén klev av. Klockan var inte mer än strax efter 5 när de vaknade. Tåget anlände sedan till Boden strax innan kl 6.

Tågbytet var lite rörigt då tågpersonalen sade att man fick sitta var man ville. Jag hamnade i alla fall på min riktiga plats, som stod på biljetten. På tågresan till Murjek så pratade jag med kvinnan bredvid mig, en pensionär, som var på en resa till Narvik med andra pensionärer. De skulle se och uppleva norra Sverige. Jag hoppas att jag också är pigg och vill uppleva saker när jag är pensionär.

Hur som helst så anlände tåget till Murjek, och vi var lite drygt en handfull personer med ryggsäck som klev av där. Jag pratade lite med en kille som också skulle vandra själv, dock så skulle han inte till Rapadalen vilket var mitt mål.

Jag åt den rostbiffs/potatissalladswrap jag hade med mig till frukost, och kände mig nöjd med det. En kaffe hade inte suttit fel egentligen.

Medans vi väntade på bussen till Jokkmokk så gick jag en sväng och tittade hur det såg ut utanför stationsbyggnaden. Det var inte mycket att titta på egentligen.

Inne i stationsbyggnaden fanns en del planscher och en från 1988 visade att det hade funnits såväl ett postkontor som hårfrisör i Murjek. Jag tror att de var stängda och nedlagda sedan länge.

Bussen kom och vi åkte mot Jokkmokk.

Det var trevligt att titta ut och se landskapet utanför. Det var söndag morgon och jag antar att många fortfarande sov i de hus vi passerade.

Vi kom till Jokkmokk och där var det ett kort stopp på några minuter. Vi ”bytte buss” genom att busschauffören skyltade om den buss vi var i, och som skulle fortsätta till Kvikkjokk. Jag såg att vi hade passerat en avspärrning i stan och tror att det var pga en höstmarknad i Jokkmokk. Det hade varit kul att se den, men det fanns ingen möjlighet till det nu.

Bussen lämnade Jokkmokk och fortsatte på den 114 km långa vägen till Kvikkjokk. Vägen var inte i bästa skick, men det funkade bra ändå. Jag slumrade till lite i bussen.

Bussen stannade till en stund vid Årrenjarka, strax innan Kvikkjokk. De flesta gick av och jag köpte en påse jordnötter.

Så fortsatte bussen.

Så kom vi till Kvikkjokk. Bussen stannade vid kyrkan. Klockan var ca 12.30.

Jag tog fram kameran och satte på mig kängorna. Det var en kort promenad till Kvikkjokks fjällstation där jag stannade till.

Jag hade ingen brådska iväg och tänkte kanske äta lunch på stationen. Först var jag tvungen att skicka iväg en jobbgrej, typ det sista jag skulle göra med jobbmobilen innan jag stängde av den.

Vid 14-tiden tänkte jag äta lunch, men lunchmaten var slut. Nåja, bara att göra sig klar för att gå vidare. Först åt jag en banan jag hade med mig, och lite jordnötter jag också hade. Jag hade tagit av underdelen på byxorna då det var soligt och varmt. Nu var det shorts och kortärmad skjorta som gällde.

Portalen gick jag igenom. Det kändes som ett måste.

Det var enkelt att gå norrut på Kungsleden, lättvandrat på den breda leden. Leden blev smalare och det var en hel del spänger.Ryggsäcken vägde en del och jag hade bestämt mig för att gå mot Boarek och inte följa Kungsleden längre än nödvändigt. Det beslutet tog jag faktiskt medan jag var i Kvikkjokk. Jag behövde bara överväga med mig själv om hur jag skulle gå.

Från Kvikkjokk och norrut på Kungsleden är det uppåt som gäller. Jag gich i 1,5 timmar när det slog mig att jag hade glömt underdelarna på byxbenen på en sten i Kvikkjokk. Jag kollade i ryggsäcken och hittade dem inte. De måste vara i Kvikkjokk.

Jag lämnade ryggsäcken bakom en gran och gick tillbaka till Kvikkjokk. Det tog ca 45 minuter och var enkelt och lätt då det mest gick utför.

Väl i Kvikkjokk så hittade jag inte byxbenen. Jag fungerade på om jag lagt dem i stora förvaringsutrymmet i ryggsäcken och bestämde mig för att jag hade gjort det. Innan jag gick tillbaka så ”lunchade jag” med en öl och lite ostbågar.

Så gick jag tillbaka till ryggsäcken. Det tog en timme.

Självklart var byxbenen i ryggsäcken. Jag hade lagt dem i stora facket av någon konstig anledning. Troligen för att det var varmt ute , och jag inte räknade med att ha dem alls under dagen.

Jag brukar inte glömma saker så jag blev lite trött på mig själv. Nåja, jag gick vidare.

Jag tänkte inte gå väldigt mycket längre och började spana efter en lämplig plats att slå upp tältet på.

Det fanns en öppen yta på höger sida, som en stor cirkel, där jag inbillade mig att man haft en boplats för många år sedan. På vänster sida om leden fanns flera fina ytor att slå upp tältet på. Jag gick bort en bit från leden och slog upp tältet. Det var strax innan den första bron innan Njáhkájåhkå.

Jag hade tagit av skjortan, hängt upp den för att torka. Kängorna hade jag också tagit av mig och jag hade foppatofflorna på mig. Ganska skönt att kunna lufta och vädra saker i det fina vädret.

Jag förberedde middag och hade med mig en bit falukorv som jag delade i två större bitar. Den ena skar jag ned i mindre bitar och hade i grytan, medans den andra fick vänta till morgondagens middag.

Efter middagen diskade jag kokkärlet, enkelt med lite mossa och vatten.

Jag hade med mig vanligt bryggkaffe och ett kaffemått. Två strukna mått kaffepulver i det lilla filtret och så hällde jag i uppkokt vatten genom filtret så att kåsan blev full. Jucka lite upp och ned med filtret…jag hade gjort en kaffebryggare.

Jag hade spanat in området en del, både när middagsmaten var under tillagning, där det är 5-10 minuter som maten står med ett isolerande lager runt kokkärlet, och när jag gick med kaffekoppen, eller kåsan, och spanade mot en myr och sjö. Jag såg en svan och tog lite bilder på den. Det var på lite avstånd, men den såg fin ut.

Dagen hade varit varm och jag funderade på att gå en bit på leden för att komma till ett vattendrag där jag kunde blaska av mig lite. När jag kom till vattendraget så var det en kille där i exakt samma ärende. Han använde en handduk som han blötte ned och tvättade av sig.

Han frågade om det fanns ett bra ställe att slå upp tältet på, alltså åt mitt håll. Jag sade javisst, och beskrev de fina och plana ytor som fanns i närheten av mitt tält. Medans han gick för att kolla upp detta så klädde jag av mig och ställde mig i vattendraget och snyggade till mig. Ganska skönt efteråt.

Han kom tillbaka och sade att han skulle flytta sitt tält och tackade mig för att jag hade tipsat om den fina platsen där jag tältat. Jag torkade mig och gick tillbaka till mitt tält. Det började bli lite mörkt ute och den andra killen hann sätta upp tältet innan det var mörkt.

Han skulle fortsätta till Kvikkjokk dagen därpå och hade bokat en båttur kl 9 på morgonen. Det skulle bli early bird för honom.

Jag har ett vanligt cellplastliggunderlag som jag rullar ut och har under min uppblåsbara. Det uppblåsbara är en Therm-A-Rest NeoAir Uberlite som jag blåser upp, nåja, jag använder den säckpumpen som ingår. Det liggunderlaget hade jag inte provat på en vandring, så nu var det premiär.

Jag hade tagit in allt i tältet som var på tork/vädring och gjorde mig i ordning för natten.

Dagens sträcka på Kungsleden blev ca 5 km, men det tillkommer minst lika mycket till på grund av  byxbensdramatiken på eftermiddagen.

Jag hade känt mig trött under vandringen, och ryggsäcken upplevde jag som tung. Det skulle bli skönt att sova.

Gonatt!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

5 september - en blåsdag

Natten var ganska ok. Lite knöligt, men ok. Jag sov ganska länge efter att ha vaknat tidigt och varit uppe och lättat på trycket tidig morgon. Någonting inom mig sade att jag bord komma iväg så fort som möjligt. Vet inte riktigt var det kom ifrån, men kanske min vanliga noja att ha mycket vandring kvar och begränsat med tid kvar. När jag sansat räknat på kvarvarande sträcka till Kvikkjokk såg jag att det var lugnt. Jag skulle hinna tillbaka i tid till bussen.

4 september – till foten av Tjahkelij

Jag vaknade tidigt, somnade om. När jag väl steg upp var det till en strålande fin dag. Solen sken och jag med. Så skönt att starta dagen i kalasväder.

Jag tog det lugnt och skulle snart äta frukost. Lutade mig mot Litnokstugan och hade det bra.

3 september – Rapadalen och Litnokstugan

Natten måste ha varit bra då jag vaknade något senare än vanligt. Dagens mål var att ta sig till Litnokstugan och spana efter djur längs vägen.

Jag fixade frukost och tog det lugnt.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg