Det var äntligen dags för resan till Sareks nationalpark där jag har tänkt att gå obanat i södra Rapadalen och spana efter älg och björn. Sareksälgarna är mytomspunna och imponerande stora, och jag hoppades på att få se dem. Jag hade tittat i böcker om Sarek och sett bilder på älgarna. Sådana älgar skulle jag också vilja se.
Vandringen i Sarek tänkte jag denna gång göra själv, då min vandringskompis Johan inte hade möjlighet att följa med denna gång. Jag har vandrat själv tidigare, så det här är inte första gången.
Mina förberedelser för vandringen innehåller flera olika saker och jag har kollat en del på Youtube där folk vandrat i Sarek och även läst på Utsidan om olika vandringar. Jag ser allt detta som inspiration och jag har inte antecknat någonting om platser att besöka, vad att undvika eller toppar att gå upp på. Jag var öppen för att justera min dagsplan, veckoplan…ja, hela vandringsplanen under vandringen.
Under vandringsträningen så fick jag vid ett tillfälle en ganska duktig bakåtvikt i en nedförsbacke, vilket överbelastade höger knä. Knäet hade jag känt av sedan dess, och vilat i ett par veckor. Trodde dock att vandringen skulle komma att fungera fint, då jag hade som mål att ta det lugnt.
Som vanligt hade jag torkat mat, och det torkade var främst till middag. Till lunch hade jag olika soppor/grytor som jag kompletterat med en del torkade saker. Frukosten var något utvecklad med nytt mjölkpulver vilket skulle ge mer energi, men det var som vanligt havregrynsgröt, med smörgåsar och tubpålägg. Kaffe till det såklart.
En 450 g gastub var det sista som köptes in…ja, även två nya sockor. Allt detta på avresedagen.
Efter en tokstressig, och inte alls optimal lördag, stod jag i alla fall och väntade på bussen till Stockholm, för att ta nattåget uppåt.
Jag satt på bussen och tänkte att nu bär det äntligen av. Eftersom jag ändå hade marginal vid Centralstationen så åt jag middag på Burger King. Därefter gick jag till tåget som skulle avgå kl 18.11.
Tåget avgick i tid och vi skulle bara vara tre personer i kupén på tåget som hade Boden som slutstation. De två andra skulle stiga av i Älvsbyn, strax innan Boden.
Vi satt och pratade om vandring och de hade vandrat en del. Det var ett trevligt samtal.
Senare på kvällen gick jag till bistron och tog en öl, med ett passande namn.
Gick sedan tillbaka till kupén där medpassagerarna hade lagt sig. Jag lyssnade lite på friidrotts-VM på SR-play innan även jag somnade.
Jag var förväntansfull och tänkte att jag tar det som det kommer.
Jag skriver mer i helgen.
Hoppas du kom av tåget och tillslut hamnade i Rapadalen. Det är säkert många här, även jag själv som med väntan ser fram emot ett fortsatt berättande!
Din förra färd över Ulltesvistouttar var väldigt animerad, spännande och i mitt tycke ovanlig. Att ge sig i kast med ett sådant ovanligt och sällan besökt område är sällsynt.
Du ska veta, att det är personer som du, som skriver om vandringar i naturen och som fyller det med upplevelser, som just gör Utsidan här läsvärd och intressant.
Det redaktionella materialet är trivialt, och inlägg i forumet berör väldigt lite naturupplevelser. Ibland upplever man mer där att folk mer hatar och irriterar sig på naturen.
Ja, den förra vandringen, med ett simmoment, var spännande på många sått. Jag försöker skriva ur ett personligt perspektiv.
Tänkte fortsätta nu med att skriva om årets vandring.