Natten var återigen riktigt bra och vi var utsövda. Gårdagen var aningen krävande, och dagen innan hade vi gått långt. Det kändes som om natten gav en riktigt bra återhämtning, kanske för att vi somnade tidigt.
Det som var dagens plan var att vi skulle gå till bron över Gáldesjåhkå, och sedan skulle det inte vara långt till kalfjället. Om man lyfter blicken lite och tittar på en karta över Ultevisområdet i stort ser man att det finns ett par broar vilka är oerhört viktiga för att man ska kunna ta sig över ett par större vattendrag. Vi hade bara en sådan bro framför oss, och den siktade vi nu in oss på.
Hur som helst så var vi ”ungefär” där vi tänkt oss vara om vi följt den ursprungliga planen. Ganska skönt att ha en sådan frihetsgrad och inte vara bunden till en viss specifik färdväg.
Nattens tältplats hade varit perfekt: hyfsat plant och nära rinnande vatten. Efter frukost och efter att vi packat ihop allting så fortsatte vi vandringen. Regnet hade slutat för länge sedan och det var grått. Gråväder spelar oss ingen roll, och gråvädret gör att det är en sak som blir på ett annat sätt, och det är att navigeringen blir mer med karta och kompass än när man kan navigera genom att se toppar och dalar på ett tydligt sätt. Både navigationsförmågan och fantasin sätts på prov, vilket är lite spännande. Hur pass rätt kommer man att kunna gå när man inte ser så mycket?
Systemkameran var nedpackad och det var min ”regnmobil” som fick tjänstgöra denna dag. Powerbanken har laddat systemkameran, regnmobilen och den med simkort i. Jepp, jag har möjlighet att ta bilder på tre sätt. Fast den med simkort i har en riktigt dålig kamera, och jag har resehandlingar i den, och surfar med den vilket är det primära syftet med den.
Mobilen jag hade tänkt att använda denna dag, eller även denna dag, är en Samsung Galaxt S10e. Det är en mobil från en tidigare anställning, och jag gillar att den är lite mindre. Den mobiltelefon jag gillat mest är den Sony Xperia XZ Compact som nu är pensionerad. De hade allt en mobil behövde, och så var den liten också.
Enligt väderprognosen skulle det börja regna senare under dagen. Vi fortsatte uppåt och i kompassens riktning.
Barrträden hade inte försvunnit helt, men det blev färre av dem ju högre upp vi kom.
Vi lunchade ganska tidigt igen, eller ganska normal lunchtid. Stiger man upp tidigt lunchar man tidigt.
Färgerna i fjällen är fantastiska, och det gråa kan inte ta bort skönheten och det man upplever. Jag var glad och sög in allt jag såg.
Den småkuperade terrängen bjöd på såväl blöthål som torrare partier. Stundtals jobbigt, och ändå härligt.
Vi kom till en uttorkad sjö, och när vi kom närmare såg vi spår efter djur i den. Vi började genast försöka gissa vilka djuren var.
Varg, björn och järv kunde vi snabbt konstatera.
Eller, så var det inte. Vi såg bara ett par tassavtryck, och vi kom inte fram till vad det kunde ha varit för djur. Annars var det välkända spår.
Det var inte så enkelt att navigera när det var så småkuperat hela tiden, och vi konstaterade att vi gissade lite var vi var. Det spelade egentligen inte så stor roll var vi var, då vi skulle till bron. Förr eller senare skulle vi komma fram till den.
Vi såg olika typer av områden, och det var härliga färger hela tiden, i det gråa.
På tal om kuperat så var det verkligen det. Ned i en ravin och upp på andra sidan. Brant och utmanande. Man fick verkligen ta ett steg i taget. Jag var glad att jag hade stavar med mig.
Ett område var fullt av enbuskar, och vi gick slalom mellan dem.
Ibland var det bara skönt att sitta lutad mot en stenen stund och njuta av allt,
Vi såg en sjö framför oss, som Johan kallade banansjön, pga dess bananform.
Då visste vi exakt var vi var någonstans, och det var lite mer åt sydväst än vad vi trodde. Vi skulle ha hållit lite mer ostlig kurs.
Vi vände om och gick mot bron.
När vi närmade oss bron och tittade norrut var det en härlig syn. De färger som lyste upp allting framför oss…svårt att beskriva vad man känner. Naturen är mäktig. Här var vi mitt ute i vildmarken och kunde se och uppleva allt det härliga.
Dånet från vattnet, detta dån…hörs så väl. Mäktigt. Vatten som forsar fram.
Vi kom fram till bron.
Stålkonstruktionen var i bra skick, och vi var glada att bron var där den skulle vara. Jag tänkte ett kort ögonblick att jag inte kollat upp om bron fanns där, eller om den var bortplockad. En liten lättnad kände jag när jag såg den. Jag brukar kolla sådant, men tänkte inte på det inför vandringen.
Planen nu var att hitta en bra plats att slå upp tälten på. Vi gick uppåt en bit och traskade på en liten bit. Här fanns det ofta platser för ett tält, men inte så ofta bra platser för två tält bredvid eller nära varandra. Vi letade lite och hittade till slut ett bra ställe som var hyfsat platt, nära ett vattendrag.
Vi slog upp tälten och förberedde oss för kvällen. Middag lagades och vi pratade om hur dagen hade varit. En grå dag var till ända och vi hade ännu en gång upplevt moder natur och variationen i landskap. Ultevis levererar verkligen. Det var så härligt.
Vi hade vandrat 12,6 km och var nöjda med det. Nu hade vi faktiskt kommit till Ulldevisduottar. Regnet kom vid 17-tiden...
Höjdmässigt blev det uppåt en del, dock inte som dagen innan.
Gonatt!
