Vissa saker i Indonesien är mer bisarra än andra. En sådan där grej var den välkända tsunamin år 2004. Som ju här hemma mestadels kom att handla om Leila Freivalds var på teatern och hade tryckt på någon knapp som orsakade jordbävningen eller om Lars Danielsson for med osanning och hade skuld han med i katastrofen.Här i Sverige söker vi ofta syndabockar för att ställa till svars inför naturkatastrofer.
Dock den naturkatastrofen var liksom bortom all rim och reson i och med den var naturlig på nått vis.
I Indonesien dog ju hundratusentals människor, byar och städer utplånades, kustremsor försvann. Ja just det, På vissa ställen höjde sig marken flera hundra meter och på vissa ställen sjönk den tiotals meter. Landet visar påtagligt och konkret vad tektoniska krafter är. På nått vis kan vi här i Sverige vara glada över att vi befinner oss där vi gör. Jordbävningar och vulkanutbrott har vi inte.
Vår egen berggrund är ju stabil och säker vare sig den är ämnad för slutförvaring av kärnavfall eller tas i anspråk av vattenkraft eller gruvor.
Man brukar ju säga att vi kan ju inte göra nått eller påverka sådana här skeden i händelser som har just med jordskorpans rörelser att göra eller på nått vis påverka den med vad vi gör..
Jag vet inte om ni minns den där märkliga och lite befängda idéen som fanns på åttitalet om att det skulle finnas naturgas under sjön Siljan i Dalarna och bara man borrade så skulle den ju komma upp och vi alla här skulle lösa energifrågan vi skulle ju till och med bli nått slags Norge och bli miljonärer. Minns ni?. Jo. man hittade inget.
Nu är ju Sverige inte direkt i händerna på storbolagen som naturen och befolkningen i Indonesien är, men ibland förundras man över hur dåligt naturskyddet i vårt eget land är och fortfarande hör man ju politiker som hoppas på att någon vill komma till deras 'Norrlandskommun' och borra efter nått, gräva fram uran eller begrava detsamma i typ i lilla Malå.. Gräva guld önskar många som sagt..
Nåväl..
På Java borrade ett indonesisiskt/australiensiskt oljebolag efter olja i ett område som var en känd förkastning i maj år 2006 och fram vällde i stället för olja istället het lera.
Det blev istället för en oljekälla en 'Lusi' (ett indonesisiskt ord för just lervulkan) Inte bara det att det blev en ekologisk katastrof, ungefär till idag 30 000 människor är i dag hemlösa..och leran fortsätter välla ut. 100 000 kubikmeter varje dygn. Nu har man lett ner leran via en kanal ner i en flod som rinner ut i havet norrpå utanför Södra Surabaya, där förgiftar leran räkfarmer, fiskare och fortsätter förstöra natur och omgivningen för hundratusentals människor.
Det bisarra i det här är att ingen vet hur man ska kunna få ett stopp på leran. Den fortsätter välla fram nerifrån underjorden och kommer så göra för årtusenden framöver. Redan nu har marken i ett område på ungefär 50 kilometers diameter sjunkit fyrtio meter och en slags kollaps hotar nästan hela området. En slag imploderande lervulkankrater håller på att bildas....Nu är man inne på andra året av det här. Vulkanen blir större och större.
Man kan gott säga att det här är ett exempel dels på vad en naturkatastrof är men även vad obefintligt naturskydd och vad storkapitalistisk rovdrift innebär.
Det här är ju ingen nationalpark eller nått sånt utan en tätt befolkad slätt utan märkvärdig natur. Men i och med att det här på Java är så otroligt tättbefolkat får det ju enorma konsekvenser. För vart ska dessa hemlösa ta vägen när deras mark, bostäder försvunnit? Flytta till nått annat område? Och vem tar ansvar...
Oljebolaget och Indonesiska regeringen hävdar att det varit ett jordskalv som utlöste lerflödet. Debatten om skuld går vidare.
Det här är ju ett exempel på rovdrift i tredje världen och säkert lite tjatigt att läsa.. ‘Okej ännu en katastrof..typ.. who cares’ ...bara en i en lång rad radda med välbekanta namn som: exempelvis Tjernobyl till svenska Teckomatorp.
Naturskydd är bräckligt inte minst i länder som i Indonesien som ju på nått vis redan är väldigt utplundrat av inhemsk regering och utländska storbolag.
Naturen slår tillbaka mot människan på ibland ett mycket påtagligt vis.
Här lite länkar till denna väldigt egendomliga kombination av pågående mänsklig katastrof och naturförstörelse.
http://www.greenpeace.org/seasia/en/photosvideos/slideshows/the-sidoarjo-mud-flow?page=1
Sjunkna vrak. Båtskrov av gamla kalkskutor i badviken, Kappelshamn, Lärbro. 2023
Egentligen var det ju inte en fråga om det skulle grävas ner utan en fråga om det skulle göras en förstudie eller ej för att se om det fanns en lämplig plats.
Nu blev det aldrig någon förstudie eftersom debatten hela tiden handlade om att gräva ner och inte om förstudien. Man gick så att säga ett steg i förväg.
Men tyvärr är det ju i många små fattiga inlandskommuner väldigt begärligt att lova bort sina naturtillgångar och sin miljö när storbolagen kommer och säger det gyllene ordet "arbetstillfällen".
/ Bertil
Ja ordet ‘arbetstillfälle’ är ju ett magiskt ord. Inte minst idag och inte minst när både jordens resurser krymper och kampen om råvaror, energi och produktion ligger högt uppe på önskelistan både ifrån kapital och politik.
Indonesien är ju ett utsuget land. Men det kan ju alla länder bli om dom inte sköter sig.
Internationella gruvbolag har nog inga skrupler om dom ser att det finns pengar att hämta.
...
Ja just det. Malå var ju på tapeten då det gällde detta. Men jag tror även man tittat på vissa inlandskommuner även då det gäller provbrytning av just uran.
Boliden, vill jag minnas hade väl nått intresse av den brytningen och ville vara ‘först på plan‘.
Men det behövs ju inte vidare mycket.. En sådan där ‘anrikningsdamm i någon älvdal’ och typ den brister, så får man ju nått som dom ådstakom nere i Spanien.
Men man kan ju fråga sig hur länge Sverige kommer vara förskonat ifrån exploatering, och hur skyddad fjällkedjan är? Det har ju varit en del nyfikenhet i Routevare uppe i Kvikkjokk och för nått decennium sedan var det någon prospektering uppe vid Sallohuare i Padjelanta i serpentinbergen där. Man ville ta upp talk.
Nej jag har verkligen inte jobbat i Indonesien. Det skulle jag då rakt inte orka med. Jag har nog med det jag gör i det här landet.! Jag har bara en god kunskap om landet då jag vistats mycket där under resor och känner mycket olika slags underbara och tålmodiga människor av olika slag i olika landsändar. Det är ett oerhört stort land både till yta och till befolkning. Det är både splittrat i sin geografi, sin natur och sin befolkning. Märkligt nog hänger det fortfarande ihop. Men indoneser är ett tålmodigt släkte. Dom får stå ut med jordbävningar, fattigdom och naturförstörelse.
Jag tror knappast dom skulle uppskatta om jag kom dit och styrde och ställde.:)
mvh Anders
Här i närheten vill jag minnas att det var lite liv i höstas, för Någon hade kommit på den "ljusa" idén att leta uran. Någonstans i Bergs kommun vill jag minnas att det var... men har inte koll på vad det hela resulterade i.