Som min dotter så fint uttryckte det - "Mamma - varje minut som du är ledig måste du sy på tältet så att det blir klart."

Fullt så flitig har jag nu inte varit, men jag är åtminstone klar med etapp 1 - yttertältet. Jag sydde raskt ihop de sista sömmarna, föreberedde för vädringsluckor i kortsidorna, och till tonerna av Benny Goodman och Gene Krupa i "Sing, sing, sing", rafsade jag ihop tältdelarna och gick resolut ut i trädgården och gjorde en första testuppsättning utan något akvarium som var ivägen.

Stolt som man är hade jag gärna velat ha eländet helt klart innan jag lade ut något mera, men det här får  räcka för den här gången. Jag har i alla fall ett fullt fungerande regn-och vindskydd, vilket inte är så tokigt. Ett tag under natten var jag lite skraj för att ha det ståendes uppe under natten, eftersom grannarna i huset bakom verkade ha en ganska blöt fest. Jag var helt enkelt lite rädd att finna tältet fyllerivet på morgonen, men det gick bra. Tokhett var det där inne i varje fall när jag kontrollerade följande dag. 

Nu återstår att fästa upp innertältet så att det får bra spänning.

Sömnaden försenas dessvärre av att vi åker ut på tältutflykter på helgerna nu när det är så vackert väder, och då behövs ju både tältstången och markpinnarna, så då är det bara till att riva ner...

Sen har jag tydligen blivit kändis jag med! Min man träffade en karl som sade "Öhrnell - är det du som hänger på Utsidan och syr tält?", varpå min make (tydligen inte utan viss stolthet) svarade att det var hans fru. Tänk ändå att det var här jag skulle få mina femton minuter i rampljuset. Vem hade kunnat tro det?