En sån där som sitter och lusläser fjällkartor och planerar fjällvandring. I år lutar det åt en rundvandring i Hemavan, in mellan Sytertopparna från öster. Åtminstone går rutten åt det hållet i min hjärna. Jag kanske ska ventilera det med min bättre hälft innan vi står där på parkeringen och ska börja gå...

Det verkar som en fin tur, men den leder mig ju in på Kungsleden. Jag vet inte varför, men det ger mig samma känsla som om jag skulle ha bokat en charterresa till Turkiet under högsäsong. Det vill säga föga originellt, men förmodligen populärt av en anledning. Det låter bara så stort med just 'Kungsleden'. Lite förpliktigande på något vis. Och tänk om det är fullt med folk? Men hur det nu är så har vi kommit fram till att det nog är bäst att vandra på led. Vi har en förmåga att hamna i blockterräng eller enrissnår när vi ger oss ut på okänd mark annars, och även om den typen av äventyr visserligen har sin tjusning, så känns det inte helt rätt alla gånger. Det är ju faktiskt inte så dumt att gå där andra redan har trampat upp stigen, särskilt när man inte har obegränsat med tid. Fjällen är väl lika vackra ändå?

Ingen av oss har vandrat i de trakterna förut, men jag har åtminstone varit där en vecka en vinter. "Men hur ser fjällen ut där, jämfört med Jämtlandsfjällen?" undrade maken. Tja, säg det. Jag var 18 år gammal när jag var där en vecka med kompisgänget. Det var mörkt när jag kom och det var 'dagen efter' när jag for. Och däremellan såg vi mest insidan på stugan samt var ner till puben och köpte dräpardrinkar av Stig Strand. Men det var säkert fint under all snön. Jag hade nog mest ögon för dåvarande ressällskap. Så det ska bli spännande att åka dit på riktigt nu när man är stor och förståndig. Jag hoppas att denna resa blir lika minnesvärd som den förra!