Nu var det länge sedan man skrev något. Och det märks på aktiviteten på Utsidan att folk faktiskt är ute och gör saker istället för att hänga vid datorn, vilket ju på sätt och vis är kul, utom när man själv vill läsa något nytt.

Hur är då läget i Sundsvall? En kort sammanfattning innan jag knyter mig.

Tältet får bli vinterprojekt istället. Alla delar ligger framme och samlar damm, men jag får inte tummen ur. Så det är bara att inse att eftersom det inte blev klart innan sommaren kom, så blir det inte färdigt innan nästa säsong. Nåja, det var väl ingen katastrof.

Jag har lärt mig att även skalbaggar kan bitas, vilket jag varit helt ovetande om i 35 år. Ida räddade en 7-millimeters krabat ur plaskpoolen i söndags, och den bet henne i handen genom att borra ner käkarna och slänga med kroppen. Hon blev mest förvånad, och bar ut den igen. Tur för skalbaggen att hon bara har 50% gener från mig, för annars hade den blivit mosad där och då.

Sen har jag förundrats över vilka saker man väljer att lägga på minnet och inte. Inför varje försommar går jag och längtar efter att hägg och syrén ska slå ut, för de doftar ju så underbart. Och när den tiden på året väl kommer, så blir jag alldeles hänförd över hur gott jag tycker att rönnens blommor luktar, men det hinner jag liksom glömma bort under vinterhalvåret. Vartenda år! Varför får liljekonvaljer och syrén stanna kvar i minnesbanken, medan rönn och björk liksom tappas bort? Svara på den du, Freud!

Det är bara några hektiska veckor kvar innan sommarlovet/semestern tar sin början. Jag har på tok för stora högar liggandes på jobbet för att tycka att det är riktigt njutbart att det är så få arbetsdagar kvar, men jag hoppas att jag ska kunna komma ner i varv i år, och att jag ändå kommer mig ut på åtminstone hälften av allt skoj jag skulle vilja göra  - ensam, med barnen och med hela familjen.

Idag kom kajak med på önskelistan...