Blogginlägget "om konsten att skjuta upp" fungerade fint som utmaning! Igår traskade jag faktiskt etapp 2+1 på Sörmlandsleden, lite drygt 1.5 mil med promenad till o från pendeln. Jag är väldigt nöjd över att ha trotsat det inre motståndet och givit mig ut på egen fot. Det är ju ingen märkvärdig tur på något sätt, men om man är lite harig av sig så känns det ändå väldigt modigt på nåt vis och skönt att ha vågat och klarat av! :-) Så hur var det då? Jo, förutom myggen så blev det en härlig tur!

Den nya ryggsäcken är visserligen en smula bökig att packa, den är lite "smal i midjan" så att säga, men superskön att bära och det är ju det viktigaste. Kängorna med de nya sulorna fungerade jättebra, men visst blir man trött i fötterna den sista biten. Imorse upptäckte jag också en blåsa ytterst på en tå som jag inte alls märkte igår så det är nog bra att gå mera så att tår och fossingar vänjer sig ordentligt. Och så glad jag är att ha stavar: de är verkligen sköna att ha speciellt de sista kilometrarna när benen är trötta. Då behövs det balanshjälp bland stenar och rötter eller på hala och leriga områden (och sådana fanns det gott om!).

Det var skönt att gå själv, helt i min takt och kunna stanna eller knata på precis som det kändes bäst. Tyst och stilla, bara fåglar som pratade med mig nu och då. Några andra vandrare mötte jag, samt hussar med hund och två snabbcyklare. Det mest spännande som hände var när en dovhjortshind plötsligt bestämde sig för att avslöja sitt gömsle och rusa över stigen mer eller mindre framför mina fötter.. Jag såg faktiskt en till dovhjort lite längre fram men inget annat vilt. Fast det fanns ju annat att titta på.. Redan efter nån kilometer skymtade jag de första kantarellerna så därefter sänktes tempot och svampjakten inleddes. Jag såg mestadels småttingar, men några kantareller med anständig plockstorlek hittade jag så det var bra att ha en liten papperspåse med att lägga fynden i (fiffigt värre! :-).

Fikapaus vid Öringesjön (tror jag det var) som ståtar med vita näckrosor:

och senare var det dags för lunchen i samband med att fötterna fick ett svalkande bad i Strålsjöns bruna vatten:

och sen var det bara att knata vidare norrut till Björkhagen för välbehövlig vila på SL-resan hemåt.

Nu blir det vandringspaus tills kommande vecka (29) då det är dags för nya etapper!