Som omväxling till välklippta fairways ska jag traska på slingrande vandringsleder. Min blogg är nybörjarvandrarens dagbok, från promenadvägens milslinga till etapper på Sörmlandsleden. Det första målet, en vecka i Alperna, är nått och avklarat. Nu vandrar jag vidare, främst i närområdet men med blicken fäst i fjärran...

Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.

Användarnamn: Golfvandrare

Intressen: Vandring, Golf förstås! :-)

Mer på profilsidan


Kategorier:


Om konsten att våga vidga vyerna..

En dag i mars 2012 fastnade blicken på annonser om vandringar i alperna. Det såg så härligt ut! Bad Gastein har jag besökt för massor av år sen, även då i sommartid och i sällskap av lilla mamman. Vi bodde på Salzburger Hof och det jag minns är deras fenomenala mat - men då vandrade vi inte utan hade bara några dagars semester.

Efter funderingar hit och dit slog jag modigt till och bokade en resa i augusti. Det kändes som en god idé att vidga vyerna från golfbanornas värld till vandringsledernas. Jag har spelat massor av golfbanor, både här och utomlands och golfens vackra miljöer ligger mig varmt om hjärtat. Men av olika rutiga och randiga skäl är det dags att göra nåt nytt och som van golfvandrare känns steget (!) inte alltför långt till att släppa den välklippta tryggheten för mer vildvuxen natur. Dessutom går dessa båda intressen ju att förena!

Under våren startade jag förberedelserna inför alpvandrandet med att skaffa bra vandringskängor. De första stegen och de första på "led" gick jag uppe i Ängsjö friluftsområde här i Järfälla - och naturligtvis gick amatören helt fel redan från start! Inte hittade jag nån spårcentral inte, men jag hittade en finfin stig längs med sjön, markerad och klar. Den följde jag över stock och sten, njöt av natur och vyer, passerade badplatser och grillplatser och tänkte hur välordnat det var. När en skylt med "Upplandsleden" dök upp efter nån timme insåg jag att jag nog klivit på en avstickare till, och senare på, själva leden och inte alls den rundslinga jag tänkt mig. Komisk start på vandringsäventyren! Nå, det var ju enkelt att vända om o gå tillbaka och kängorna var sköna - vilket ju var det som skulle testas. (Nu har jag dock letat rätt på spårcentralen.. :)

Påsken var vikt för golf i Skåne men se man kan ju kombinera! Så jag valde ett boende invid Söderåsen och kunde prova kängorna lite mer. Små försiktiga turer för en obevandrad fröken men å så de gav mersmak! Där är sanslöst vackert med de branta ravinerna - där ska jag vandra mer en annan gång! Väl hemma gick jag vidare; med en kompis gick jag Sörmlandsleden etapp 1-2 - och suget att gå mer bara ökar.

Nu har jag haft fullt upp med annat ett tag, men under juli ska jag träna vidare. Gå flera etapper av Sörmlandsleden och framför allt vandra flera dagar i rad. Jag måste kolla att fötter, rygg osv klarar att vandra på samma vis som jag sen ska gå i Alperna. Så denna blogg blir min dagbok över vandringar, erfarenheter och annat som händer. Spännande ska det bli! Och inte bara vandrandet är nytt - detta är mitt livs första blogg! :)

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-07-01 19:51   Håkan Friberg
Trevligt med en ny bloggare. :-)
Lycka till med vandrandet!
Tips: Lägg in bilder om du vill ha många läsare.
 
2012-07-01 19:55   Christoffer Hedman
Du gör helt rätt i att ta dig ut på sörmlandsleden. Det finns en rätt aktiv sörmlandsledensgrupp på facebook, om du har några frågor eller så.
 

Läs mer i bloggen

Om att vandra om natten...

Ibland måste man prova på lite tossiga saker! Det leder till glada skratt och härligt umgänge med massor av positiv energi. Så vad är det då för tokerier er golfvandrare givit sig ut på? Jo - nattgolf! Visst låter det spännande?!? (Men, i ärlighetens namn en smula missvisande. En mörk, sen höstkväll är ju egentligen inte "natt", men det struntar jag glatt i just nu.)

Iallafall så finns det här en 9-hålsbana som är belyst vissa höstkvällar. Igår var det (troligen) sista gången för i år som Arlandastad hade sin el-bana upplyst o fin så det gällde att passa på. 8 stycken glada golfare var vi som samlades o huttrade i höstkylan innan vi kom igång. Somliga (dvs jag) rätt väl påbylsade med varmt underställ, mössa & vantar. När man väl kommer igång håller man förstås värmen finfint, raska steg framåt o kraft i svingen!  ;)

Om vilda djur och bristen på vandring..

Jag är just hemkommen efter en vecka i Sydafrika. Helt sanslöst... lite jobb o lite ledigt, men är man där i denna otroliga miljö blir jobbet "ledig tid" också. Vi bodde på en lodge som ligger mitt inne i ett naturreservat så det är först grindar in till reservatet, sen grindar in till hotellområdet. Reservatet är stort, har "the big 5" och den norra delen saknar väg vilket gör att alla vilda djur har ett halvt reservat att dra sig undan till om de vill. Det känns trevligt.

Att vara där.. det är så mysko. En zebra är liksom lika randig i Kolmårdens park som i Pilanesberg. En giraff lika långhalsad och elefanten lika stor. Skillnaden är förstås att vildhundsflocken äter den impala de just nedlagt "på riktigt" - likadant med lejonflocken morgonen därpå. Men nånstans känns det ändå som man är mitt i ett naturprogram på TV! Konstigt.

Om sånt som inte syns men känns..

Kan man sitta i rullstol ena stunden och vandra nästa? Det verkar inte klokt?! Det kan ju inte stämma – rullstol behövs ju endast för dem som inte kan gå! Eller? 

Detta (avlånga) blogginlägg handlar om en ovanlig sjukdom, om att vi kanske alltför sällan inser att vissa besvär inte ryms inom standardmallar eller syns på ett sätt vi förväntar oss. Det handlar också om fröjden när man utmanar sig själv och faktiskt lyckas göra något, just på den nivå man själv befinner sig och om att våga testa sånt som är lite besvärligt..


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg