Som omväxling till välklippta fairways ska jag traska på slingrande vandringsleder. Min blogg är nybörjarvandrarens dagbok, från promenadvägens milslinga till etapper på Sörmlandsleden. Det första målet, en vecka i Alperna, är nått och avklarat. Nu vandrar jag vidare, främst i närområdet men med blicken fäst i fjärran...

Mitt i livet är det dags att utmana kropp & knopp med vandring.

Användarnamn: Golfvandrare

Intressen: Vandring, Golf förstås! :-)

Mer på profilsidan


Kategorier:


Inspiration smittar av sig... ett inlägg om golf.

Tänk så fiffigt att inspiration och motivation sprider sig rent automatiskt. Här kommer jag igång med vandrandet lite mer ordentligt vilket ger massor av positiv energi och parallellt får jag en rejäl aha-upplevelse i golfen! Såhär är det:

Av olika rutiga och randiga skäl (som är en helt annan historia) så har mitt intensiva golfande fått en liten knäck. Från 80-90 rundor per säsong klockade jag in "skruttiga 50-talet" golfrundor 2011 och årets extremt regniga juni har dragit ned spelandet till ett minimum så här långt i år. Inte kul, motivationen tröt och lusten att spela närmast självdog. Och det är inte roligt när något man normalt gör i ur o skur liksom tappar sin glöd…

Men så kom en kompis som inte hade spelat på länge o tyckte ”vi kan väl trava en liten kvällsrunda”? O det var ju jätteskoj. Så då spelade jag ett varv till – och sen runda tre i förra veckan … Ja, kära nån.. Ni vet hur det är när man kommer in i en zon, ett flyt, en slags fenomenal självklarhet och allt funkar bättre än nånsin!?! När man drar upp storgäddan o alla dess kusiner utan större problem, när fötterna hittar fäste av sig själva på klätterväggen, när alla pannkakor vänds i luften hur elegant som helst eller när majonnäsen inte skär sig som den brukar…

Ett sådant flyt hamnade jag i och spelade mitt livs golf!! Alla puttar gick i kopp oavsett avstånd, de långa slagen satt som en smäck – det var helt enkelt sanslöst kul! (o för den golfintresserade: att som bogeyspelare pilla i 8 par o två birdies är liksom inte vardagsmat!) Så jag sänkte mitt hcp och fick blodad tand igen. Mera golf nu genast! Så efter att ha traskat min ensamvandring spelade jag igen och då gav kompis Mathias mig något spännande att tänka på: om man aktiverar musklerna under skulderbladen då så… Hmm… måste testas… Och VIPS! Mera fart i klubban och ännu roligare att spela!

Så vart vill jag komma med denna lilla historia? Jo, att det är så roligt när något man gör funkar bra och hur viktigt det är att ta vara på och njuta av den känslan. Jag går o myser åt hur fantastiskt kul det är att ha fått en ny svingtanke som utvecklar, leder framåt, skapar nya möjligheter. Det känns som om en dörr som varit på väg att slå i lås istället öppnar sig och nya vyer finns på andra sidan – det är så stimulerande. Så golfvandrare har inte bara fått spänst i vandrarsteget, nu finns här stuns i golfskorna också! Bara regnet tar lite paus så är det dags att traska lite igen – kanske ett litet milspår i eftermiddag och golf imorgon? Semester är härligt!!

Bilden nedan från en golfbana i Portugal. Där fick man träningsbollarna såhär fint "serverade"!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-07-15 16:28   seobserver
Ett flyt brukar smitta av sig, lycka till!
 

Läs mer i bloggen

Om att vandra om natten...

Ibland måste man prova på lite tossiga saker! Det leder till glada skratt och härligt umgänge med massor av positiv energi. Så vad är det då för tokerier er golfvandrare givit sig ut på? Jo - nattgolf! Visst låter det spännande?!? (Men, i ärlighetens namn en smula missvisande. En mörk, sen höstkväll är ju egentligen inte "natt", men det struntar jag glatt i just nu.)

Iallafall så finns det här en 9-hålsbana som är belyst vissa höstkvällar. Igår var det (troligen) sista gången för i år som Arlandastad hade sin el-bana upplyst o fin så det gällde att passa på. 8 stycken glada golfare var vi som samlades o huttrade i höstkylan innan vi kom igång. Somliga (dvs jag) rätt väl påbylsade med varmt underställ, mössa & vantar. När man väl kommer igång håller man förstås värmen finfint, raska steg framåt o kraft i svingen!  ;)

Om vilda djur och bristen på vandring..

Jag är just hemkommen efter en vecka i Sydafrika. Helt sanslöst... lite jobb o lite ledigt, men är man där i denna otroliga miljö blir jobbet "ledig tid" också. Vi bodde på en lodge som ligger mitt inne i ett naturreservat så det är först grindar in till reservatet, sen grindar in till hotellområdet. Reservatet är stort, har "the big 5" och den norra delen saknar väg vilket gör att alla vilda djur har ett halvt reservat att dra sig undan till om de vill. Det känns trevligt.

Att vara där.. det är så mysko. En zebra är liksom lika randig i Kolmårdens park som i Pilanesberg. En giraff lika långhalsad och elefanten lika stor. Skillnaden är förstås att vildhundsflocken äter den impala de just nedlagt "på riktigt" - likadant med lejonflocken morgonen därpå. Men nånstans känns det ändå som man är mitt i ett naturprogram på TV! Konstigt.

Om sånt som inte syns men känns..

Kan man sitta i rullstol ena stunden och vandra nästa? Det verkar inte klokt?! Det kan ju inte stämma – rullstol behövs ju endast för dem som inte kan gå! Eller? 

Detta (avlånga) blogginlägg handlar om en ovanlig sjukdom, om att vi kanske alltför sällan inser att vissa besvär inte ryms inom standardmallar eller syns på ett sätt vi förväntar oss. Det handlar också om fröjden när man utmanar sig själv och faktiskt lyckas göra något, just på den nivå man själv befinner sig och om att våga testa sånt som är lite besvärligt..


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg