Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Vad motiverar överlevnadskniv eller annan kniv i fjällen?
Men... nu har du ju till leda argumenterat att du behöver exakt en "överlevnadskniv" och det inte går att ha parerstång för att man då inte kan tälja, och nu, nu går det plötsligt att snida med ett svärd?
Fast om hela knivklubben gillar knivar vad säger man då? Då är pluralis i obestämd form, man korrekt. Oaktat om hela klubben består av kvinnor. Eller är då singularisformen "en" då pluralis?
Nja, jag tror jag skiter i hen o en o väska... är för gammal o trött.
😊
Jag tror att den här frågan mera handlar om vår nya värld där den "vita blekfeta patrialkaliska medelålders mannen med sin sexistiska stenålderssyn" måste få sin språkliga hegemoni slaktad.
Vi som nu tillhör ovan nämnda grupp och trots allt är inte längre är annat än "vår kära matriarks" andra hälft har svårt för det här.
Jag blir snarare provocerad. Lika provocerad som när "kånken generationen" kallar en bärmes, kånk, ryggsäck för.., väska!
Så jag kommer inte att skriva "en eller hen" just bara i protest.
Och absolut inte väska.
Nån ordning får det vara!
För övrigt är en gammal vacker brukskniv något att, inte bara bruka, utan även bli fäst vid. Oaktat språklig form.
Jag upplever ibland att de som använder "man/folk/människor brukar.." vill rättfärdiga sina egna ideer med att många/alla gör så, medan de egentligen borde säga "jag brukar". Jag vänder mig mot dessa generaliserande försök att "vi-a" in andra, genom att prata i tredje person om sig själv.
Är det talspråk visar betoningen vad 'folk' menar, är det skriftspråk kan 'människor' ju välja ett annat, tydligare pronomen, eller möjligen en helt annan formulering .