Precis. Jag är ute i naturen just för att vara ute i naturen. Att elda med ved är liksom inget som ingår i min "njutning". Men det kanske beror på att vi har braskamin hemma så jag får min skörd av eldande där på vintern.
Jag vill ha komfort när jag är ute. Att elda med ved är inte komfort för mig, komfort för mig är att kunna laga och äta middagen och ha diskat klart på en timme. Sen kan jag spatsera runt i skogen och njuta av naturen. Det handlar inte om att ha bråttom, det handlar om att lägga tiden på det man vill lägga den på.
Visst kan jag förstå att vissa vill lägga tiden på att sitta och pilla med en eld och ta hand om sotiga kokkärl, men de verkar inte förstå att det finns folk som inte vill lägga tiden på det.
Jag tycker nog att jag kan förstå detta. Det inledande anförandet i denna tråd syntes förstå det, eftersom det skiljde på två synsätt.
Att få undan matlagningen kvickt för att sedan gå ut i skogen tycks förutsätta att matlagningsmomentet ute inte kan vara ute-kontemplativt i sig, liksom pysslet med pinnar och ved. Detta pysslande är, kan det väl hävdas, en utedimension som är tydligare än gaskranen. som ganska många har hemma både inomhus och på sin utegrill.
Vedköket inbjuder till närkontakt med skog och mark. Att känna hur torr eller fuktig ett potentiellt bränsle kan vara.
En fin, väl använd kniv är något kontemplativt, liksom fina yxor. De är ens vänner, som underlättar ens arbete. Man kan smeka dessa redskap, och beundra dem.