Jag är lite förvånad över att man är förvånad över att folk gillar siffror på växters näringsvärden.
Nu har jag aldrig undervisat i överlevnadsteknik men som pedagog tycker jag det finns ett värde i att kunna säga: ”Detta är svinmålla, ni kan se växten på många nybyggen och odlade marker. Som mat ser den inte mycket ut för världen men jämför vi med potatis innehåller bladen lika mycket vatten, åtta gånger så mycket protein och tre gånger så mycket kolhydrater.”
”Kan vara kul att veta att det finns lika mycket C-vitamin i svinmållans blad som i apelsiner. Nypon har tjugo gånger så mycket C-vitamin...”
Självklart skulle jag inte rabbla dessa siffror för varenda växt, men jag tycker det finns ett värde i att sätta siffror i ett sammanhang, använda dem i relation till mat Svensson känner till.
Men visst beror det på vem som skall lära sig, är det matintresserade som vill veta om ”naturlig” mat kan man ange siffror för varje växt. Är det militärens helikopterpiloter skulle jag nöja mig med siffror för några växter, just för att relatera till den mat man är van vid.
Förresten, jag ”odlar” svinmålla hemma vid komposten. Jag plockar på kommunens nygrävda kullar när jag går hem från bussen och stoppar ned i jorden hemma. Sedan använder vi dem i diverse maträtter.
Nate har vi också, det brukar jag riva loss en näve av och klippa ned i pastasallad och couscousrätter.