Re: Re: Din åsikt, Georg?
Hej George,
naturligtvis ber jag om ursäkt om jag trampat pà ömma târ vad gáller motivet till att du sà tillfyllest behärskar det svenska sprâket!
Följande lilla historia kanske kan förklara:
Under nàgra âr i min ungdom hade jag mycket kontakt med DDR: 1984 var jag en mânad i Östberlin pà en Hochshulferienkurs für Germanisten; 1987 tillbringade jag sex mânader i Östberlin "studerandes" Telstudien der Germanistik och till sist sommaren 1989 en mànads Hochshulferienkurs igen i Weimar. Däremellan lite spridda besök till olika Östtyska kompisar, bröllopp etc etc. Fungerade bla. även som "kärlekskurir" och smugglade ut och in hemliga bröllopsplaner mellan en svensk tjej och en Östtysk kille, vilket sedermera resulterade i Bröllop, Ausreisegenehmigung, Emigrering till Schweden, tre barn och tvà skillsmässor!
Murens fall sammanföll (sic) áven med slutet pà mina studier i Sverige , sà mitt Diplom-Arbeit skrevs 1991 under tvà mànader i en iskall vâning i Östberlin (brunkol-eldad), och bar titeln: Die Treuhandanstalt - Organsiation und Arbeit der in den fünf neuen Bundesländern.
Orsaken till denna intensiva Östtyska peirod var pà intet sátt nâgon romantisk idé om der Arbeiter- und Bauerstaat el. dyl. utan började helt enkelt som ett áventyr (intresant att uppleva "den andra sidan")och slutade med ett mer djupt kánslomássigt engemang pga en rad vánskapsband som knöts och en rad hándelser jag upplevde dár.
För att nu komma till sjálva temat:
Det fanns (som alltid) olika typer av beteenden bland östtyskarna:
Det fanns arroganta och otrevliga typer som överallt.
Det fanns extra arroganta och otrevliga typer ikládda uniform (Ihr Auswies Bitte!).
Det fanns de som var direkt hotfullt arroganta mot oss stackars utlánningar (vom "feindlichen Ausland", eller som det hette mer oficiellt: nicht-sozialistischen Ausland). Dessa var oftast de STUDENTER som vi var tvungna att dela lärosalar, Studentenwohnheim, Studenten-Clubs etc med. Anledningen till deras direkt fientliga attityd var vál att de var, eller làtsades vara, 100% parti-trogna, vilket ju ocksà var grundvalen för att de fick bedriva akademiska studier (liksom en lâng och trogen tjánst i FDJ etc).
Träffade man pà nâgon av dessa unga mán och kvinnor som var STUDENTER, och som dessutom studerat SVENSKA i Greifswald, och trots att de aldrig satt sin fot i detta land talade perfekt och utan brytning, sà visste man automatiskt att:
A: De var trogna partiet
B: Deras insatser för fosterlandet inte alltid var helt i fredens tjánst (áven om enl. den tröttande propagandan sà var ju ALLT i DDR "Für den Frieden", vilket fick mànga resignerade unga berlinare att mynta och utöva "Bumsen für den Frieden".)
M.a.o.: de som pà den tiden kunde svenska tiltades automatiskt som östtyska spioner, áven om kanske en och annan inte var det! En gammal reflex frân min sida, alltsâ. Naturligtvis är det helt annorlunda idag.
Förutom ovan otrevliga galleri sà fannas det i vissa delar av samhállet ett váldigt rikt socialt och kulturellt inoficiellt liv, och jag tráffade pà bland de finaste mánniskor jag nàgonsin känt i just öst-Tyskland. Dessa var oftast personer som inte gick i partiets ledhasor, och därför inte fick studera annat än teologi, trots att de egentligen var totalt belästa och inteligenta männsiskor, nyfikna, spirituella, ödmjuka, vánliga, fyllda av ironisk humor... Eftersom de inte fick bedriva akademsika studier var de rörmokare, murare, elektriker, sjukvârdare etc etc., och egentligen utestängda frân vidare karriármöjligheter.
Inom deras pga Statskontrollens begránsade möjligheter till karriár, resor, och helt befriade fràn karriär-hets, status-symbol-jakt, pryl-sukt etc, kompenserade dessa personer med ett ovanligt rikt socialt liv, ordnade och fixade "hemliga" konserter, film-klubbar, sammankomster av de mest skilda slag, tráffades hemma och diskuterade allt mellan himmel och jord, söp sig fulla, levde ett helt bohämmat sex-liv (Bumsen für den Frieden) etc etc. Och framför allt var de alltid vänliga, omtánksamma och ödmjuka och otroligt allmánbildade (att sedan vissa av dem visat sig vara STASI-angivare tar inte bort glansen frân detta kollektiv)
Trots att jag fritt kunde àka mellan öst- och väst-Berlin, och hade kompisar áven i Väst, tröttnade jag snart pà Västarnas lângtràkiga och ytliga diskussioner och tjatter som bara handlade om de senaste inköpen o dyl. och slutade efter ett tag att överhuvudtaget àka över (förutom för att köpa bananer till vissa kompisars ungar och lite "förbjudna" böcker till andra)
Vet inte om jag lyckats fâ fram vad jag egentligen ville sága (verkar vara extra svàrt nár det gáller tyskar!), men helt sákert blev áven detta ett làngt inlägg, sà jag slutar nu!
Mach's gut! / Mats
saxaren; sa:Visst är det konstigt Mats att tyskar lär sig svenska?!Nästan lite kusligt, va?! Folk tror jämnt att man a) har svensk bakgrund eller b) svensk flickvän eller c) t.o.m. är östtysk spion
/Georg
Hej George,
naturligtvis ber jag om ursäkt om jag trampat pà ömma târ vad gáller motivet till att du sà tillfyllest behärskar det svenska sprâket!
Följande lilla historia kanske kan förklara:
Under nàgra âr i min ungdom hade jag mycket kontakt med DDR: 1984 var jag en mânad i Östberlin pà en Hochshulferienkurs für Germanisten; 1987 tillbringade jag sex mânader i Östberlin "studerandes" Telstudien der Germanistik och till sist sommaren 1989 en mànads Hochshulferienkurs igen i Weimar. Däremellan lite spridda besök till olika Östtyska kompisar, bröllopp etc etc. Fungerade bla. även som "kärlekskurir" och smugglade ut och in hemliga bröllopsplaner mellan en svensk tjej och en Östtysk kille, vilket sedermera resulterade i Bröllop, Ausreisegenehmigung, Emigrering till Schweden, tre barn och tvà skillsmässor!
Murens fall sammanföll (sic) áven med slutet pà mina studier i Sverige , sà mitt Diplom-Arbeit skrevs 1991 under tvà mànader i en iskall vâning i Östberlin (brunkol-eldad), och bar titeln: Die Treuhandanstalt - Organsiation und Arbeit der in den fünf neuen Bundesländern.
Orsaken till denna intensiva Östtyska peirod var pà intet sátt nâgon romantisk idé om der Arbeiter- und Bauerstaat el. dyl. utan började helt enkelt som ett áventyr (intresant att uppleva "den andra sidan")och slutade med ett mer djupt kánslomássigt engemang pga en rad vánskapsband som knöts och en rad hándelser jag upplevde dár.
För att nu komma till sjálva temat:
Det fanns (som alltid) olika typer av beteenden bland östtyskarna:
Det fanns arroganta och otrevliga typer som överallt.
Det fanns extra arroganta och otrevliga typer ikládda uniform (Ihr Auswies Bitte!).
Det fanns de som var direkt hotfullt arroganta mot oss stackars utlánningar (vom "feindlichen Ausland", eller som det hette mer oficiellt: nicht-sozialistischen Ausland). Dessa var oftast de STUDENTER som vi var tvungna att dela lärosalar, Studentenwohnheim, Studenten-Clubs etc med. Anledningen till deras direkt fientliga attityd var vál att de var, eller làtsades vara, 100% parti-trogna, vilket ju ocksà var grundvalen för att de fick bedriva akademiska studier (liksom en lâng och trogen tjánst i FDJ etc).
Träffade man pà nâgon av dessa unga mán och kvinnor som var STUDENTER, och som dessutom studerat SVENSKA i Greifswald, och trots att de aldrig satt sin fot i detta land talade perfekt och utan brytning, sà visste man automatiskt att:
A: De var trogna partiet
B: Deras insatser för fosterlandet inte alltid var helt i fredens tjánst (áven om enl. den tröttande propagandan sà var ju ALLT i DDR "Für den Frieden", vilket fick mànga resignerade unga berlinare att mynta och utöva "Bumsen für den Frieden".)
M.a.o.: de som pà den tiden kunde svenska tiltades automatiskt som östtyska spioner, áven om kanske en och annan inte var det! En gammal reflex frân min sida, alltsâ. Naturligtvis är det helt annorlunda idag.
Förutom ovan otrevliga galleri sà fannas det i vissa delar av samhállet ett váldigt rikt socialt och kulturellt inoficiellt liv, och jag tráffade pà bland de finaste mánniskor jag nàgonsin känt i just öst-Tyskland. Dessa var oftast personer som inte gick i partiets ledhasor, och därför inte fick studera annat än teologi, trots att de egentligen var totalt belästa och inteligenta männsiskor, nyfikna, spirituella, ödmjuka, vánliga, fyllda av ironisk humor... Eftersom de inte fick bedriva akademsika studier var de rörmokare, murare, elektriker, sjukvârdare etc etc., och egentligen utestängda frân vidare karriármöjligheter.
Inom deras pga Statskontrollens begránsade möjligheter till karriár, resor, och helt befriade fràn karriär-hets, status-symbol-jakt, pryl-sukt etc, kompenserade dessa personer med ett ovanligt rikt socialt liv, ordnade och fixade "hemliga" konserter, film-klubbar, sammankomster av de mest skilda slag, tráffades hemma och diskuterade allt mellan himmel och jord, söp sig fulla, levde ett helt bohämmat sex-liv (Bumsen für den Frieden) etc etc. Och framför allt var de alltid vänliga, omtánksamma och ödmjuka och otroligt allmánbildade (att sedan vissa av dem visat sig vara STASI-angivare tar inte bort glansen frân detta kollektiv)
Trots att jag fritt kunde àka mellan öst- och väst-Berlin, och hade kompisar áven i Väst, tröttnade jag snart pà Västarnas lângtràkiga och ytliga diskussioner och tjatter som bara handlade om de senaste inköpen o dyl. och slutade efter ett tag att överhuvudtaget àka över (förutom för att köpa bananer till vissa kompisars ungar och lite "förbjudna" böcker till andra)
Vet inte om jag lyckats fâ fram vad jag egentligen ville sága (verkar vara extra svàrt nár det gáller tyskar!), men helt sákert blev áven detta ett làngt inlägg, sà jag slutar nu!
Mach's gut! / Mats
