Enligt min åsikt så äger Bear Grylls-kniven några viktiga detaljer som gör den klart olämplig som överlevnadskniv, trots reklamens upphypade ton.
För det första så har man valt ett stål som visserligen är utmärkt i samband med jakt-/fiskeknivar men rejält underlägset de flesta vanliga kolstålstyper i samband med "överlevnadsknivar". En viktig faktor är nämligen att stålet är slagsegt och eggstabilt. Så är knappast fallet med CPM 154 CM jämför med vilket konventionellt kolstål som helst.
Nästa tillkortakommande är enligt min åsikt själva slipfasen. Om jag tolkar bilden rätt så är bladet skålslipat. Återigen, den här slipfasen är alldeles utmärkt i samband med jaktknivar men absolut inte på sin plats på en överlevnadskniv. Här krävs det en robustare slipfas som t ex en fullt flatslipad-, nordisk- eller konvex sådan.
I kombination med det tidigare nämnda stålet (CPM 154 CM) så är det en gåta hur man har kommit fram till den här kombinationen. Vi har alltså en kniv med en mycket tunn slipfas i ett stål som är känt för sitt mycket fina nötningsmotstånd men som inte är slagsegt eller eggstabilt jämfört med ett kolstål. Hur har man tänkt?!? Enligt min åsikt så är bladet dessutom för brett och för kort.
Slidan är tillverkad i läder, vilket är snyggt men på en "överlevnadskniv" inte lika praktiskt som en kydexslida som motar bort fukt, är inte känsligt för temperatur (krymper och utvidgas inte), tål omild behandling och ger möjlighet till multipla bärsätt med diverse personlig utformning (tändstål, ficklampor osv).
Avslutningsvis. Kniven är våldsamt dyr jämfört med många konkurrenter (bl a Bark River, Fehrman, RAT Company, Becker, Ontario eller för den delen många av våra moror). Faktum är att jag hade valt en M95 Peltonen precis varje sekund av mitt liv före en Bear Grylls-kniv

.
~Paul~