Re: Jag som inte kan låta bli att ge mig in i språkdiskussioner...
Nordesjö; sa:
Mezzner; sa:
Jag minns en tråd som handlade om softshells (ett låneord!) mångsidighet. Jag minns inte om någon opponerade sig mot ordet den gången men flera av er var med i tråden så ordet torde vara bekant.
Vi opponerar oss inte, utan använder helt sonika ordet "mjukskal" när andan faller på. Den diskussionen är helt enkelt ganska avslutad
Men du har rätt, det är inte Svenska Akademien som bestämmer hur språket ser ut - de beskriver bara.
Det är användarna som bestämmer. Jag är användare, alltså bestämmer jag.
Och som alla kloka språkbestämmare säger jag "båda går" om nån undrar om det heter mångsidighet eller polyvalens. Det, om något, är väl multifunktionellt!
Hm, om jag inte missförstår dig, så lyckades jag gör mig missförstådd ovan.
Ordet jag syftade på var inte softshell/mjukskal utan polyvalens.
Jag tycker personligen det känns fattigt när vi lånar utländska ord rakt av och blandar in i våra svenska meningar. Dock tycker jag det är bättre när vi lånar från latinet än från engelskan.
Jag tycker samtidigt att det är berikande med många synonymer. Synonymer kan ju betyda mer eller mindre samma sak, men ändå passa väldigt olika bra i ett givet sammanhang. Då är det förstås en slags poäng att kunna välja på polyvalent, mångsidig, multifunktionell, universell, allsidig, flexibel osv.
Svenskan har ju jämfört med exempevis engelskan väldigt få ord, så det är ju bra om vi försöker "minnas" så många som möjligt av de som finns, och kanske t o m bidrar med några nya ord då andan faller på. Det är väl rätt OK.
Men att däremot felaktigt använda de ord som redan finns, det borde man få böta för. Att sedan de flesta ord har flera betydelser är ju en annan sida av saken.
Att särskriva som t ex "språk bestämmare" är inte bara fult och fy fy, det är ju ofta direkt vilseledande, och tyvärr är det den uppmärksamme och korrekte läsaren som riskerar att ledas vill.
Apropå titanmuggar igen, jag har inte samma erfarenheter som Raskesven av aluminiumets smakpåverkan vid kaffekok. Att vattnet (på olika orter) kan påverka smaken är jag dock väl medveten om. Jag tycker inte den svarta beläggningen på insidan av en alupanna tydligt indikerar kemisk reaktion heller. Jag har som sagt tidigare haft alupanna hemma, och inte kunna märka att materialet förbrukas efter år av användning. Svart beläggning - javisst. Mer än i rostfria pannan? Kanske, kanske inte. Detta betyder dock snarare att ytan kan vara mer "otät" eller möjligen att aluminiumet skulle ha en katalytisk verkan vilket är lika illa i och för sig, men kanske mindre troligt.
Oxalsyran från rabarber är en tuff match för aluminum. Aluminum kan också korrodera, främst genom gropfrätning vid förvaring av mat i kärlen. Där kan man dessvärre räkna med att oxid e.d. hamnar i maten.
De flesta rostfria stål korroderar ju i och för sig också. Diskning/putsning/polering håller dock rostfria kärl blanka, kanske lättare i alufallet. Minns personligen inget om titans korrosiva egenskaper.
Vad jag är nyfiken på är dock hur det smakar att dricka ur en titanmugg. Metallmuggar brukar ju vara lite sisådär att dricka ur eftersom man kan förnimma en metallsmak.