Stort knivintresse - välj din favoritkniv

1. Det där är vad jag kallar en DOLK. Snygg och tysk, borgar för en hel del faktiskt.

2. Skulle vara bra även i många praktiska sammanhang med en mer rimlig bladtjocklek än många moderna knivar.

3. Fast nog är det väl ändå bässt att använda en sån kniv lite mer försiktigt den börjar ju bli en del av industrihistorien.

4. Blodskåra måste ju föresten varit en modenyck av sin tid. I och för sig underlättar ju skåran urblödningen av ett djur om kniven sitter kvar i stickhålet men det kan väl inte vara många som sticker och blodtömmer ett större vilt på det sättet. varken då eller nu!
1.Verkligen. Hela skapelsen andas kvalité.

2. Ja, om man bortser från ricasson och parerskyddet. Det senare går ju förstås att slipa ned om nu skulle vilja använda kniven. Jag skulle helst också vilja ha ett fånglinehål på den här typen av kniv.

3. Jag kommer självklart inte att använda den. Den har en hedersplats i vitrinskåpet ;).

4. Jag har personligen aldrig haft problem med att få ut kniven ur ett stucket vilt. Om kniven har en tendens att fastna så räcker det oftast med att vika trycka ned bladet mot parerskyddet en aning.

~Paul~
 
Vacker! Jag använde i min barndoms dagar en kniv som påminner väldigt mycket. I princip identiskt handtag, men mellanläggen var gröna. Parerstången enkel och av tjockare och trubbigare slag. Bladet något bredare, om jag inte minns fel. Tjänstgjorde vid många kojbyggen, pilbågsbyggen och diverse annat. Tyvärr har den försvunnit någon gång under årens lopp.

/M
 
1. Jag använde i min barndoms dagar en kniv som påminner väldigt mycket

2. Tyvärr har den försvunnit någon gång under årens lopp.
1. Det är en tämligen vanlig modell. Både Köller, KJ/Frosts, Pontus Holmberg, JA Hellberg och en del finska knivfabriker tillverkade den här typen av knivar. Också några företag i staterna kikade lite på denna knivmodell och firmor som Marbles och Blackjack hade sina varianter.

2. Som barn hade man förmågan att slarva bort nästan allt, oavsett hur kärt det än var.

~Paul~
 
Ännu en skamlös länk till ännu en annons här på vår prylmarknad. Det kanske inte är okej? Jag tänker att alla knivintresserade kanske inte kollar där så ofta och att de här raderna inte tar så mycket plats i tråden som alla knivälskare håller koll på.

http://www.utsidan.se/classifieds/view.htm?ID=53994

Vad jag tyckte om kniven: Det gäller alltså en Fällkniven A1. Jag gillar kniven och har diskuterat dess användning med bl a dePaul förut. Den hugger faktiskt jättebra för hur kort den är och är betydligt skarpare och har mer moment än ESEE sexan som jag bytte till mig den med.

Att säkert spänta ved är den extremt bra på. Om man lägger eggen mot en hyfsat tjock gren kan man också kapa stora grejer utan problem om man klappar till kniven med en klubba. Den har en fin balans i handen och är en rolig kniv att balansera och känna på, beundra, kanske skära lite tidningspapper med om man råkar ha det tillhands, ;)

Varför då sälja? Tja, jag har lite användning för den. En A1 väger visserligen endast tredjedel mot min GB lilla skogsyxa. Men yxan är betydligt effektivare. Ska jag bygga läger osv bär jag gärna den extra yxvikten i utbyte mot det effektivare arbetet.
Jag har märkt att den största kniv jag vill ha med mig är min Bark River Aurora och den är rejäl nog. Mindre än hälften av A1ans vikt med även den urstark och biter i trä bättre än den bästa Moran.
Men, Auroran går inte att hugga med, och vill man ha en rejäl militärkniv så är det nog inget som slår Fällkniven A1.
Tack för kniven. Är mycket nöjd med både skick, pris och leverans! Jag tycker mig ha gjort ett riktigt fynd :).
 
En god fällis som jag använt mycket, framför allt under jakt och kortare dagsutflykter. Föträfflig ergonomi och det lilla greppet fram mot spetsen på bladryggen är rätt trevligt när man flår mindre vilt (rådjur). Av mina Spydercos så är det här nog min favorit egentligen, trots den har legat stilla i nästan ett år. Ocelot heter modellen, små söta tass-uttag i det svarta G-10 skollorna och stålet är VG-10. Man-knife love på hög nivå!

/M
 

Bilagor

  • ocelot.jpg
    ocelot.jpg
    12.1 KB · Visningar: 718
En god fällis som jag använt mycket, framför allt under jakt och kortare dagsutflykter. Föträfflig ergonomi och det lilla greppet fram mot spetsen på bladryggen är rätt trevligt när man flår mindre vilt (rådjur). Av mina Spydercos så är det här nog min favorit egentligen, trots den har legat stilla i nästan ett år. Ocelot heter modellen, små söta tass-uttag i det svarta G-10 skollorna och stålet är VG-10. Man-knife love på hög nivå!

/M
En kul modell. En av de få som jag inte erhöll när jag var med i Spyderco's samlarklubb. Den kom precis efter att jag hade gått ur. Påminner lite om Massad Ayoob i bladformen (som jag gillar). Likaså gillar jag David Boyer uttaget till lock backen och materialvalet.

Tyvärr envisas Spyderco med stora ricasson och i det här fallet ett clip som tvingar halva kniven ur fickan om man väljer att använda clippet. Det sitter nämligen alldeles för lågt monterat på handtaget. En full flatslipning hade heller inte skadat ;).

Idag kör jag med min EKA Swede 86. Den påminner om 88:an men saknar bladlås. Samma material i övrigt som 88:an, dvs Sandvik 12C27 bladstål, skandinavisk slipfas och Bubinga-grepp. Kniven saknar chassi.
 

Bilagor

  • Min EKA Swede 86.jpg
    Min EKA Swede 86.jpg
    13.8 KB · Visningar: 853
  • Min EKA Swede 86, 2.jpg
    Min EKA Swede 86, 2.jpg
    17.3 KB · Visningar: 769
  • Min signatur.jpg
    Min signatur.jpg
    1.4 KB · Visningar: 676
re

En fråga. Hur tycker ni att det är hygiensikt att använda en fällis till jakt?? Plockar ni isär fällisen o gör iordning o tvättar efter varje gång ni använt den. Jag skulle aldrig använda en fällis i jakt men det är bara min åsikt. En bekant hade en swingblade han plockade isär efter olika uppgifter o den var full av gojs som kan bli alvarliga bakterier om man inte får bort det direkt. Vilket jobb att alltid plocka isär allt för att rengöra.. Näääe, inget för mig. Fastbladare är mitt ord.
 
Föredrar självklart fastbladare men har också testat fällknivar (till uteslutande småvilt).

Det är A och O att inget annat än själva bladet kommer i kontakt med det skurna materialet.

Om detta trots allt händer (kan vara svårt att undvika) så bör man använda en kniv som går att plocka isär för vård. Detta gör man förstås inte på plats, utan i lugn och ro vid hemkomst. Av denna anledning så föredrar undertecknad rostfritt bladstål och knivar som är enkla att plocka isär.

~Paul~
 
Kapad Wirkkala

Nu får jag nog säkert spott och förbannelser,men jag tror jag gjorde det ända rätta. Kom över ett vrak till Wirkkala som spetsen var av på ca 1,5cm,skaftet ihackat med något vasst så det såg ut som en golfboll samma bladet var ihackat med något vasst på båda sidorna över logon och ner mot slipfasen på ena sidan. Jo det jag gjorde var att slipa bladet tills det blev bra logon försvann ju förståss,fixade till ny spets genom att droppa ner ryggen en aning och sen slipa skaftet tills det blev fint. Jag tycker den blev riktigt bra och mycket användbar frå att ha varit ett vrak.
 

Bilagor

  • Sissi och Wirkkala 001.jpg
    Sissi och Wirkkala 001.jpg
    83.6 KB · Visningar: 905
  • Sissi och Wirkkala 002.jpg
    Sissi och Wirkkala 002.jpg
    73.2 KB · Visningar: 735
  • Sissi och Wirkkala 004.jpg
    Sissi och Wirkkala 004.jpg
    75.4 KB · Visningar: 722

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg