Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[nAnders]

Insåg att med ESEE:s mycket frikostiga garanti (If you break it, we will replace it) ska det nog mycket till för att de ska ändra receptet. Men hoppas kan man ju alltid...

/Lux

Jo, så är det nog!

 

[Lux Carbone]

Att en kolstålskniv tappar i skärpa avsevärt fortare än en kniv i rostfritt är inget konstigt eftersom den saknar hårda karbider (molybden, vanadin, krom osv). Sedan spelar det ingen större roll om bladet är härdat till 56 eller 58 HRC. Skillnaden är akademisk.

För att på ett effektivt sätt öka slitstyrkan i 1095 för att matcha en rostfri klinga i exempelvis 440C så måste man gå upp till närmare 70 HRC. Detta är förstås ogörligt eftersom stålet skulle vara skört som glas.

Att man härdar 1095 till mellan 55-60 har att göra med att man vill ha fram dess starka sidor, nämligen elasticiteten/slagsegheten.

Man prioriterar således ett blad som snarare böjs än går av i samband med för stora påfrestningar. Huruvida denna ideologi är korrekt eller ej är upp till var och en att bedöma.

~Paul~

Håller med.
Med avsaknad av karbider är högre hårdhetsgrad den enda vägen att gå för bättre eggbeständighet, dock ingen helt problemfri väg.
Som jag ser det finns det två vägar att gå för att lösa dilemmat: differentierad härdning eller laminering med stål med lägre kolhalt.
En av mina favoritknivar har just lösningen med laminerat stål:
http://www.moraofsweden.se/bygg/classic-original-1
Svenskt 1095-ekvivalent stål i mitten och stål med låg kolhalt (0.3%) i sandwich runt.
Den har både en relativt bra eggbeständighet och elasticitet.
När jag köpte min kniv uppgav MoS att mittstålet härdades till RC61 men nu står det RC58-60
http://www.moraofsweden.se/stalkvaliteter
Hm...

/Lux

 

[dePaul]

1. Hur ska man tolka denna diskrepans mot ESEE:s uppgifter?

2. Min upplevelse har, precis som nAnders, varit att de ligger lägre i hårdhetsgrad. Jag har inte heller gjort några tester utan det är mer en känsla efter att ha använt knivarna, alltså inget jag kan verifiera.

3. P.S. Kan det ha varit Seved som hjälpte dig med mätningen?

1. Egentligen är det inget konstigt i det. De flesta märken har en våldsam fluktuation när det gäller uppmätta värden. Det kan ibland skilja på så mycket som 3 HRC upp och ned. Vill det sig illa så kan du förvärva ett blad som är härdat till 52 HRC medan kompisens ligger på 58. Orättvist? Visst, men det ingår i själva processen. Ingen knivtillverkare kan vara helt på pricken exakt, såvida man inte heter Buck och har Paul Bos som övervakningsingenjör .

2. Ofta gör man bedömningar som har mer med känslor att göra snarare än faktiska förhållanden. Jag tyckte också att min M95 höll skärpa längre än min Esee-6 ända tills jag gjorde faktiska tester. Visserligen var de mycket begränsade men en viss tendens kunde jag trots allt urskilja. Nämligen att de i princip betedde sig på samma sätt så länge eggvinkeln/bladprofilen (tjockleken omedelbart bakom sekundäreggen) och materialet man skar i var de samma.

3. Jag kan tyvärr inte avslöja vem det var som hjälpte mig eftersom jag avgav ett löfte. Orsaken därtill är mycket enkel, nämligen rädsla för att bli överhopad av bedjande "medknivsmänniskor" som gärna vill ha reda på sina kelningars hårdhet. Det där lät lite snuskigt, sorry för det .

~Paul~

 

[dePaul]

Håller med.
1. dock ingen helt problemfri väg.

2. Som jag ser det finns det två vägar att gå för att lösa dilemmat: differentierad härdning eller laminering med stål med lägre kolhalt.
En av mina favoritknivar har just lösningen med laminerat stål:
http://www.moraofsweden.se/bygg/classic-original-1
Svenskt 1095-ekvivalent stål i mitten och stål med låg kolhalt (0.3%) i sandwich runt.
Den har både en relativt bra eggbeständighet och elasticitet.
När jag köpte min kniv uppgav MoS att mittstålet härdades till RC61 men nu står det RC58-60
http://www.moraofsweden.se/stalkvaliteter
Hm...

/Lux

1. Precis. Ingen lätt uppgift att lösa.

2. Diff. härdning är tyvärr ganska dyrt, vilket höjer priset för slutkonsumenten. När det gäller M o S så är det nog inte den vägen de vill vandra. Visserligen har de redan tillverkat sådana knivar men endast i begränsade upplagor (Frosts modell 780 och 760 - Triflex).

Frosts laminerade blad hade innan sammanslagningen en kärna i Uddeholm UHB 2140/Arne (AISI 01), HRC 60-62. Det kan hända att man eventuellt gått över till 1095 i sina laminatknivar (och därav den lägre RC-graden), men jag har inte hört något i den vägen. Kanske läge att skriva ett mail till firman .

Hur som helst, laminat tillför förstås seghet och ökad elasticitet/motstånd mot plastisk deformation. Dessutom är kappan mer rosttrög jämfört med kärnstålet pga den lägre kolhalten. Nackdelen är att den lätt blir repig.

~Paul~

 

[Lux Carbone]

1. Egentligen är det inget konstigt i det. De flesta märken har en våldsam fluktuation när det gäller uppmätta värden. Det kan ibland skilja på så mycket som 3 HRC upp och ned. Vill det sig illa så kan du förvärva ett blad som är härdat till 52 HRC medan kompisens ligger på 58. Orättvist? Visst, men det ingår i själva processen. Ingen knivtillverkare kan vara helt på pricken exakt, såvida man inte heter Buck och har Paul Bos som övervakningsingenjör .

2. Ofta gör man bedömningar som har mer med känslor att göra snarare än faktiska förhållanden. Jag tyckte också att min M95 höll skärpa längre än min Esee-6 ända tills jag gjorde faktiska tester. Visserligen var de mycket begränsade men en viss tendens kunde jag trots allt urskilja. Nämligen att de i princip betedde sig på samma sätt så länge eggvinkeln/bladprofilen (tjockleken omedelbart bakom sekundäreggen) och materialet man skar i var de samma.

3. Jag kan tyvärr inte avslöja vem det var som hjälpte mig eftersom jag avgav ett löfte. Orsaken därtill är mycket enkel, nämligen rädsla för att bli överhopad av bedjande "medknivsmänniskor" som gärna vill ha reda på sina kelningars hårdhet. Det där lät lite snuskigt, sorry för det .

~Paul~

1. Jag tycker nog att det är en stor sḱillnad och att det är ganska konstigt. Väldigt stor standardavvikelse. Jag trodde faktiskt inte att det var så "illa" att två identiska (om de isf kan anses vara det...) knivar från samma tillverkare kan variera från att eggen rullar till att den flisar ur vid samma typ av tryck/skada.

2. Med upp till sex RC skillnad måste det vara märkbar skillnad i eggbeständighet. Kanske en anledning att användare av samma kniv har olika uppfattningar?

Jag håller med vad du säger om eggvinkel/bladprofil men eftersom båda knivarna är helt plattslipade borde det väl inte finnas någon tjocklek omedelbart bakom sekundäreggen...

3.Jag förstår det, inga problem.
Jag tyckte det mest lät roligt...

/lux

 

[dePaul]

1. Jag tycker nog att det är en stor sḱillnad och att det är ganska konstigt. Väldigt stor standardavvikelse. Jag trodde faktiskt inte att det var så "illa" att två identiska (om de isf kan anses vara det...) knivar från samma tillverkare kan variera från att eggen rullar till att den flisar ur vid samma typ av tryck/skada.

2. Med upp till sex RC skillnad måste det vara märkbar skillnad i eggbeständighet. Kanske en anledning att användare av samma kniv har olika uppfattningar?

3. Jag håller med vad du säger om eggvinkel/bladprofil men eftersom båda knivarna är helt plattslipade borde det väl inte finnas någon tjocklek omedelbart bakom sekundäreggen...

1. Det exemplet som jag presenterade i mitt förra inlägg var ju extremfall. I vanliga fall så handlar skillnaden kanske om 1-2 grader upp eller ned. Men det förekommer trots allt och sker framför allt hos företag som massproducerar knivar och inte har en minutiös koll på värmebehandlingen. Helt klart är dock att en skillnad på 2-3 grader sammanlagt är snarare en regel än ett undantag. Skillnaden uppkommer allra oftast i samband med att man avslutar en serie och börjar på nästa.

2. Ja, så kan det vara. Trots det är det i praktiskt arbete inte så lätt att skönja så stor skillnad på ett stål som exempelvis är härdat till 54 HRC och ett annat som är på 57 HRC. Ärligt talat så undrar jag om någon skulle över huvud taget tänka på det.

3. Fast du tänker i amerikanska termer. Den svenska terminologin är lite annorlunda. På den understa bilden ser du skillnaden mellan en svensk primär- och sekundäregg och en amerikansk dito. På den första bilden strax under här så ser du skillnaden i vinklar mellan kropp och sekundäregg.

Observera, denna skillnad har med tjockleken på bladet och slipfasens bredd att göra! Om denna inte är samma hos både M95 och och Esee-6 så är terstet värdelöst. Det gäller därför att tunna ut detta område så att båda knivarna är lika. Det var det jag menade . Man måste därför tunna ut bladet i sin helhet, eller bara delvis, beroende på vad man skär i. I mitt fall var det en nylonlina, varför det räckte med att skapa en klack. Jag behövde således inte tunna ut hela bladet eftersom linans tjocklek inte översteg slipfasens bredd. Poängen med uttunningen är förstås att ge knivarna samma grad av friktion när bladet går igenom materialet. Som bekant så är ju skärförmåga och skärpa två olika saker .

Bild A visar urstprungsformen, dvs när kniven är ny. Den har då en liten mikroegg. Att bibehålla denna form är dock jobbigt. Efter ett tag har man därför ofrivilligt skapat både en sekundäregg och en primäregg. Som på bild B och C.

 

[Anders1846]

Du har alltså tre slidknivar med dig ut, och har hittt till den här tråden först nu...!

Jodå, jag läser och kollar bilderna här emellanåt, fast brukar inte logga in bara.

 

[Puukare]

Är lite sugen på att testa denna fällkniv med keramikt blad. Denna har skollor i kolfiber men finns även med titan. Har någon erfarenhet av denna.
http://www.lamnia.fi/items.php?lang=sv&pid=3273

 

[MAW]

Spyderco börjar med köksknivar, igen.

 

[dePaul]

Spyderco börjar med köksknivar, igen.

De har i princip aldrig slutat. Bara haft korta avbrott i produktionen i samband med byte av modeller (senast med Yin + Yang-serien). Just MBS-26-stålet har de ju använt i sina tidigare modeller. Ett bra stål till ett rimligt pris.

Grönsakskniven med den sågtandade eggen och 1.25 mm tjocka bladet kan vara en bra allroundkniv för huvudsakligen tomater, squash, gurka och liknande. Ser behändig ut.

Sermollan-greppet är liksom klibbigt, nästan gummiaktigt och gjutet över en hård gummikärna. Även den varianten har Spyderco använt tidigare!

Jag saknar dock en komplett serie! Två varianter på grönsakskniv räcker inte. Antar att de andra knivmodellerna kommer allt eftersom.

~Paul~

 

[Aliaspostmortem]

1. Vad anser du om lövformen på bladet? Bra eller dåligt?
/Lux

Den är bra, jag tycker om den! Men inte "urskiljningslöst".

Om lövformade blad kan sägas mycket, till exempel att det mest är en kosmetisk fråga! Med det menar jag att man inte alltid skall stirra sig blind på att bladet ser ut på ett eller annat vis även om formen självklart är viktig för hur kniven uppträder som vi alla vet. Det är skillnad på en machete och en stilett!

Tittar du på eggen på just den här kniven (Spyderco Lum Chinese) så är den egentligen en tämligen traditionell droppoint som gömmer sig därbakom den kinesiska inspirationen och Spydercohålet och den uppträder därför på samma vis tycker jag.

Sen får jag ibland höra att vissa knivar som den här t ex har "för brett blad" eller att "jag avskyr breda blad". Då undrar jag lite vad de personerna menar med breda? Breda i absoluta tal, utseendemässigt eller i relation till bladlängd?

Chinese t ex har en bredd på runt 28 mm på det bredaste stället vilket inte är särskilt mycket i absoluta tal men möjligen i relation till bladlängden. De flesta av mina sameknivar t ex (Knivsmed Strömeng, Martiinii) är betydligt bredare utan att någon säger att de är värdelösa.

Kosmetiskt kan jag tycka om en flirt med breda blad eftersom det ger rent estetiskt ger variation (se t ex min recension av Böker "Albatross", som inte alls är praktisk för övrigt - den har "för" brett blad för det) även om de generellt faktiskt inte är mina favoriter heller.

Jag uppskattar i vissa fall bredare blad då de kan vara lättare att styra i en del material (mjuka diton). Sen ökar förstås friktionen mot det man skär när bladet "växer" men å andra sidan finns det fördelar med dem också vilket framgår av t ex Santokus.

På det aktuella bladet är godstjockleken inte överdriven och det är en fullt flatslipat kniv så den skär för övrigt mycket bra. Tumhålet är heller inte ivägen vid genomgående skär och ricasson är liten. Ett litet urtag (sharpening choil) finns för att underlätta slipning.

Nu föregick jag lite av min kommande recension av kniven ifråga!

/ John

 

[Aliaspostmortem]

Är lite sugen på att testa denna fällkniv med keramikt blad. Denna har skollor i kolfiber men finns även med titan. Har någon erfarenhet av denna.
http://www.lamnia.fi/items.php?lang=sv&pid=3273

Är själv sugen på någon av Bökers keramikbladare. De är tämligen eleganta i sin framtoning och kostar inte skjortan. Däremot hyser jag ingen tilltro till bladen väl medveten om materialets begränsningar som skörhet och möjlighet att slipa när det väl är dags. Men jag är nyfiken på hur eggen uppträder då jag inte äger någon sådan kniv.

Så förr eller senare slår jag nog till!

/ John