1. Marttiini, tillsammans med Normark tillhör Rapala-koncernen. Min gissning är att man vill skilja på de olika modellerna genom att ge ut dem under egna namn. Det kan sedan gälla bladlängd, liksom valet av stål och slipfas. Normark har ju kört en del med Sandvik 12C27 i sina uteknivar.1. Min är flatslipad med sekundär egg och microconvex,men den köptes ny i butik för inte så länge sen.Det står även Rapala på handtaget och slidan.
2. Fisket har gått tillbaka här också,men Älvkarleby hade en fin stigning av Lax i år.
Jag fick ingen men vi såg när en 16kg lax landades.
Toppnoteringen den dagen var 20kg +.
Torskfiske vid Rosenlund låter som ngt att hålla sig borta från.
3. I Ubud hittade vi en knivbutik med tusentals Krisknivar och pojkarna köpte varsin.
De hade även riktigt fina knivar med silver, guld och juveler.
Prislappen var därefter och mer för dollarmiljonärer än Svenska medelsvennar.
Det blev ingen kniv för mig.
2. Hm, det är storlekar som en glad amatör som undertecknad endast kan drömma om. Min största lax vägde blott 8,2 kg. Och då var jag inte ens ute efter lax. Fiskade gädda vid utloppet av en sjö som mynnade ut i Säveån när laxen högg. Draget var Atom Silver‼
3. Intressant. Kul med etniska knivar men inte till de priser. Förstår att du inte köpte något. Det hade jag heller inte gjort. Är måttligt intresserad av utsmyckade pjäser som är mer för ögat än för riktig användning. Lite som Franklin Mint-knivar
~Paul~