Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[dePaul]

1. Ja spetsen är av.

2. Stålet är lite brunaktigt men det ser inte ut som rost.

3. Den har ingen låsning, utan man kan böjer helt enkelt tillbaka bladet när man är klar. Vad kallas ett sådant "lås" för?

1. Det går att fixa till. Du bör fila ned bladryggen i en fin båge ned till eggen. Börja som vanligt med grovt diamantbryne och gå successivt över till finare och finare strävhet. Avsluta med strigling.

2. Det handlar om kolstål, närmare sagt Sandvik 1775. Det är ytrost du beskriver. Du måste ta bort den innan det bildas gropfrätning! Kör på Autosol.

3. Det finns inget adekvat svenskt ord vad jag vet. Slip joint är den gängse amerikanska benämningen. Personligen skulle jag vilja kalla det för glidlås.

~Paul~

 

[Knivhuset]

1. Ska försöka. Har massor med slipmaskiner i ladan som jag kan mecka med

2. Check. Tyckte dock att patinan var fin. Blir bladet blankt om man Autosol:ar det och putsar upp det?

3. Slip-Joint heter det ja. Glidlås är dock ett mycket bra svenskt namn på det.

1. Det går att fixa till. Du bör fila ned bladryggen i en fin båge ned till eggen. Börja som vanligt med grovt diamantbryne och gå successivt över till finare och finare strävhet. Avsluta med strigling.

2. Det handlar om kolstål, närmare sagt Sandvik 1775. Det är ytrost du beskriver. Du måste ta bort den innan det bildas gropfrätning! Kör på Autosol.

3. Det finns inget adekvat svenskt ord vad jag vet. Slip joint är den gängse amerikanska benämningen. Personligen skulle jag vilja kalla det för glidlås.

~Paul~

 

[dePaul]

1. Ska försöka. Har massor med slipmaskiner i ladan som jag kan mecka med

2. Check. Tyckte dock att patinan var fin. Blir bladet blankt om man Autosol:ar det och putsar upp det?

3. Slip-Joint heter det ja. Glidlås är dock ett mycket bra svenskt namn på det.

1. Låter bra .

2. Det kan hända att bladet kommer ha mörka partier där ytrosten har suttit. Du behöver kanske upprepa behandlingen med Autosol, ibland flera gånger. Om det trots allt finns mörka partier så har rosten gått in på djupet. Då får du tyvärr ta till mer drastiska åtgärder. Låt oss dock kolla först om Autosolen hjälper.

3. Ja, det är ett ganska träffande namn .

~Paul~

 

[dePaul]

Här kommer mina favoriter.

Vi har en kukri som jag köpte billigt i indien, Gjord i tibet, Var slö från början men nu ör den vass och fin. Lite stor men en bra allround knuv. De olika delarna av knvien fungerar bra till olika saker. Betalda runt 300 kr och det är jag väldigt nöjd med. Bladet är på 23 cm total läng på 33 cm


Sen är det en handgjord indonesisk jakt kniv. Även den köpt i frankrike i en jakt affär. Den är min baby men handtaget är förstört av min hund när den var valp och bröt sig in i en flytt kartong. Bladet är på 16 cm.

Sen har vi fällkniven S1. Det är den jag andvänder mest.

Den stora köpte jag i frankrike för över 10 år sedan och fungerar hur bra som helst. Den är som machete med ett tjockt blad som går igenom det mesta. Bladet är på 33 cm och total längd på 45.

Bra De paul! Sånna här fourm gillar vi! Lägg upp dina favvos!

Många trevliga pjäser där! Älskar etniska knivar. Tyvärr äger jag ingen själv. Dock planerar jag att inhandla en parang inför nästa säsong.

~Paul~

 

[Nirrebosse]

Vad jag hittade i min ladugård förra helgen:




http://knivar.eu/tillverkare-av-knivar/svenska-knivtillverkare/

En Eka 38 med gult skaft och bensinstationsmärke. Nice.
Jag skulle göra betydligt mindre åt kniven.
Naturligtvis bör du ju fixa spetsen och då lämpligen med handfil från bladryggen. Snygga till med sandpapper. Kolstål missfärgas ju av användning och inget konstigt med det, jag tillhör dem som tycker det är del av charmen med en kniv. Således skulle jag lätta lite på skruven så kniven glappar i sidled. Sen skulle jag tvåtta riktigt med hett vatten och diskmedel. Efter det skulle jag använda en matolja typ oliv och smörja bladet. Rosten släpper då i mångt och mycket och lämnar förvisso efter sig ett patinerat men rent blad som inte förstör mat.
Jag skulle blåsa insidan och pivotskruven med tryckluft och sedan droppa dit lite olja jag använder som egentligen är för fiskerullar.
Sen dra åt skruven och vara nöjd med en fin EDC-kniv. Kolstålet tål tunna vinklar och jag har nog mina lätt konvexa på ca 25 grader sammanlagt.
Jag har haft isär några EKA glidlås knivar genom åren och de kräver lite uppfinningsrikedom och tålamod att plocka ihop igen. Jag i alla fall tar bara isär dem om jag vill byta blad eller sätta på nya skaftsidor. Lättar man lite på skruven så kan man få till hygienen på ett väldigt bra sätt.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Det är föresten Sigvard Bernadotte som designat kniven och den tillverkades även med träsidor under lång tid då som EKA 45 och den trämodellen med mörkbrunt ädelträ är en verklig favoritkniv för mig. Tillverkas Både i Kolstål och rostfritt. Köper man kolstål i en brukskniv är det enligt mig enklast att acceptera att det kommer att bli tunna rostangrepp som medför ett grått utseende så kallad patina. Vill man ha blankt blad så föreslår i alla fall jag att man helt enkelt håller sig till det utmärkta 12c27 stål som är ekas stålval på rostfria knivar.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Glidlås och hygien.

Så här tänker jag om Fällknivar och hygien.

Även om en kniv av traditionell konstruktion såsom glidlås eller backlock blivit smutsig är ingen skada skedd. Inte ens om det rör sig om fiskslem från röding, älgblod ur bukhålan på en älg eller fruktsaft från saftiga äpplen som rinner ned i kniven, jag väljer dessa 3 exempel eftersom det är sånt mina fällknivar utsätts för rätt regelbundet. Visst är det frätande vätskor som missfärgar ett blad med lågt krominnehåll men en kniv med ytligt grått rostangrepp/patina är fortfarande i lika bra bruksskick som tidigare. Det ligger helt i betraktarens öga om denna patina förskönar eller förfular kniven. Jag tillhör kategorin som tycker att kniven är själlös tills det syns att den är använd.

Vad gäller självaste smutsen är kniven tillräckligt ren för mig sedan jag spolat ur den med varmt vatten och diskmedel efter att jag petat ur eventuellt klägg med en tändsticka. Efter det kan pivotbulten få en droppe olja och så striglar jag på läder eller brynar efter behov för att vara redo på nytt. kanske kan ett laboratorietest visa på bakterier men det saknar praktisk betydelse enligt min erfarenhet. Lättaste sortens fällkniv att rensa enligt mig är en glidlåskniv med ett blad, väldigt släta ytor inuti och inga skrymslen och vrår för lort att fastna i. En SAK eller exvis en Delica 4 med sin håliga metallkonstuktion inuti fordrar lite mer pillgöra.

Även en fastbladare behöver ju rengöras och skärpan ses över så Jag ser inga stora skillnader. Trots det så använder jag huvudsakligen fastbladare exvis mora 2000 till älgjakt men det är mer av bekvämlighetsskäl än av hygienorsaker.

Jag gillar helt enkelt glidlåsknivar ( ock bladlåsta med för den delen) och allra helst flerbladiga med kolstålsblad och för mig funkar det bra, knivarna är snygga, ger användarglädje och jag har ännu att uppleva en matförgiftning.

Fällknivar har ju otroliga användarvinster när de inte används utan ligger i fickan.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Tack Bosse!
Ska bli kul att att se din Hampton någon gång i en oviss framtid ;-) Trodde inte att han hade så lång kö. Håller helt med dig om slipijoints användbarhet. Timeproven! Tror att jag påverkades en gång för alla av Dahlmans knivbok med alla bilder på amerikanska klassiker rödfärgade av skånskt fasanblod. Äger för övrigt några knivar som visas i boken, bl.a. en Paul knife med vita micarta scales.

Du nämner herritageserien. Har en från förra året. Lät bra i teorin men håller långt från S & M klass. Och då handplockade ändå en kompis/ handlare i US den.

Tråkigt med Schatten. Trodde de skulle vara kanon. Den där Dahlman var även min husgud under barndom och tidigt vuxenliv. Hans knivspalten i Jaktjournalen lästes flitigt. Så även även det större utrymme han fick i Jakt och vapen och så förstås kulmen som nåddes i boken du nämnde.

Även jag påverkades och har hans favorit Puma 667 prospector i 2 ex, en Remington bullet baby trapper 1991 tillverkad av camillus, en Gerber folding sportsman 1 och en LST, Eka mod 100 och en Buck stockman. Alla med tydlig koppling till hans skriverier. En fantastisk reklampelare för sin tid. Tvärtemot hans fällknivar var jag alldrig överens med honom om slidknivar, då blev det krångligt för honom tycker jag. Stålsorter och rockwell tal var nog inte heller så i focus då.

Vad gäller Hampton tror jag det är så att han fritidstillverkar så han kanske håller låg takt. Vad gäller kvalitet och design har jag stor förtröstan då han har Tony Bose som mentor och använder dennes knivdesigner. Får ju dessutom märka alstren med wilfred works logga vilket borde betyda att mästaren är nöjd.

Bosse

 

[dePaul]

1. Även en fastbladare behöver ju rengöras och skärpan ses över så Jag ser inga stora skillnader.

2. Trots det så använder jag huvudsakligen fastbladare exvis mora 2000 till älgjakt men det är mer av bekvämlighetsskäl än av hygienorsaker.

3. Jag gillar helt enkelt glidlåsknivar ( ock bladlåsta med för den delen) och allra helst flerbladiga med kolstålsblad och för mig funkar det bra, knivarna är snygga, ger användarglädje och jag har ännu att uppleva en matförgiftning.

4. Fällknivar har ju otroliga användarvinster när de inte används utan ligger i fickan.

1. Men allvarligt talat, du kan ju inte komma ifrån att en fastbladare är avsevärt enklare att hålla ren än en fällkniv? Och då framför allt en fällkniv som inte går att ta isär? Att knivar behöver slipas/brynas har inte med saken att göra.

2. Precis.

3. Fast jag pratar inte om matförgiftning, utan "den eventuella risken" för bakterieansamlingar (och i förlängningen också olika matåkommor), samt diverse kemikaliers påverkan på stålet och låsmekanismen. Detta gäller i hög grad kolstål.

4. Förvisso. Men jag förmodar att när man vet med sig att det vankas rödingar eller att man kommer att använda kniven i samband med jakt så kan en fastbladare trots sin högre vikt- och volym vara det naturliga valet.

Det finns dessutom mycket lätta fastbladare så argumentet att den väger för mycket är inte speciellt aktuellt. I samband med jakt förekommer dessutom en del rörelser, såsom vridningar och bändningar. Jag känner mig avsevärt säkrare med en fastbladare i handen än en fällis när jag utför dylika arbeten.

Så återigen. Det går att använda en fällkniv i dessa sammanhang men frågan är varför??

~Paul~

 

[MAW]

Ska du köpa parang Paul, så vet jag att Bear Grylls har en!

 

[dePaul]

Ska du köpa parang Paul, så vet jag att Bear Grylls har en!

Jag är tyvärr inte intresserad av Bear Grylls produkter. Jag är snarare ute efter en etnisk (äkta) parang.

~Paul~

 

[Nirrebosse]

1. Men allvarligt talat, du kan ju inte komma ifrån att en fastbladare är avsevärt enklare att hålla ren än en fällkniv? Och då framför allt en fällkniv som inte går att ta isär? Att knivar behöver slipas/brynas har inte med saken att göra.

2. Precis.

3. Fast jag pratar inte om matförgiftning, utan "den eventuella risken" för bakterieansamlingar (och i förlängningen också olika matåkommor), samt diverse kemikaliers påverkan på stålet och låsmekanismen. Detta gäller i hög grad kolstål.

4. Förvisso. Men jag förmodar att när man vet med sig att det vankas rödingar eller att man kommer att använda kniven i samband med jakt så kan en fastbladare trots sin högre vikt- och volym vara det naturliga valet.

Det finns dessutom mycket lätta fastbladare så argumentet att den väger för mycket är inte speciellt aktuellt. I samband med jakt förekommer dessutom en del rörelser, såsom vridningar och bändningar. Jag känner mig avsevärt säkrare med en fastbladare i handen än en fällis när jag utför dylika arbeten.

Så återigen. Det går att använda en fällkniv i dessa sammanhang men frågan är varför??

~Paul~

1: Inte avsevärt lättare men jag håller med om något lättare.
Skillnaden är att när man använder varmt vatten och Diskmedel måste man låta vattnet rinna in i handtaget. Skulle inte falla mig in att skruva isär en kniv för rengöring. Enligt mig blir de rena ändå, på samma sätt som en vitlökspress eller en konservöppnare, stavmixer med mera. Vattnet och diskmedlet sköljer rent och löser fett. En tändsticka skrapar först ur ansamlingar om det finns några och går även att rensa smutssamlaren nagelskåran med. Jag vet ju att att du har en Queen country coussin. Int än väl så svår att diska. Skruvandet har också med att göra att man saknar tiden för det under fiske eller jaktdagar.
Nog ingår väl bryningen av eggen i den totala underhållsuppgiften och är inget jag tar lätt på.

3: Har nu använt knivar i bortåt 40 år utan att stöta på de mekaniska problemen du nämnde så jag känner mig rätt trygg att det jämtlänska sötvattnet inte har så överdrivet corresiv verkan på kort sikt.. Däremot anser jag inte en kniv som varit i blod ren av bara avtorkning eftersom det lämnar en tunn film av smutsen. Ingen fara första dagen då jag anser att bakterierna utvecklas succesivt. Betänk att jag inte är hygienexpert så ta ingen av mina åsikter för sanning.

4: För mig vankas det exempelvis röding många sommarmornar under semestern då vi tar upp näten samt öring och röding på kastspö eller långdrag. Jag vill dessa dagar klä mig lite halvbra i exvis lundhags traversebyxor och det ser som mer semester ut utan slidkniv. Allt enligt mig själv. När jag far hem från septemberjakten och skall ta med mig en halvkropp älg har jag förvisso en slaktkniv men i andra sammanhang duger en Glidlåskniv bra. Har använt dem så mycket att jag känner mig helt trygg.
Jag anser att det inte är knivhanden utan den andra handen som är den som lever farligt.

Jag vet inte om att jag vrider och bryter ens vid älgslakt. Jag skär med eggen. Inte ens när man benar ur exvis ett bogblad bryter man väl i den utsträckning att det är nån fara för pivot. Däremot bryts det vid späntande av ved och sånt och då får man inte ta i allt man kan om man har en liten fällis.

På frågan varför: Därför att jag vill och kan och inte ser några nackdelar med det.

Bosse